IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Hej... smyger in lite försiktigt i tråden, hoppas det är ok? Det känns ju som om ni är ett rätt tajt gäng och jag vet inte hur ni ser på nytillskott?

Jag har läst i tråden ett tag eftersom den känns relevant för mig: Jag är 39 år, min man är 10 år äldre. Vi har försökt få barn i många år men kunde av olika skäl inte påbörja någon infertilitetsutredning förrän förra våren (2009). Den visade hursomhelst att vi har manlig faktor som orsak, med tillägget att jag har oregelbunden ägglossning som stökar till det lite extra.

Vi gjorde ett IVF i september 2009 som resulterade i totalfrys pga överstimulering. Sedan dess har vi gjort fyra FET som misslyckats + 2 som avbrutits pga utebliven ägglossning. Vi har i dagsläget 3 embryon kvar i frysen. Jag tycker hela processen varit mentalt oerhört påfrestande och är framförallt så stressad av åldern! Jag hade gett mycket för att kunna vrida klockan tillbaka, även om jag vet att det skulle vara svårt att göra annorlunda än vi gjort.

Tack för välkomnandet

Jag har också en period nu när jag tycker det är väldigt jobbigt att hantera andras graviditeter. Min bästa vän berättade nyss att de väntar barn efter att ha försökt tre gånger - och trots att mitt normala jag skulle vara himlastormande glad för hennes skull så reagerade jag (inombords) med känslor av avundsjuka och svartaste sorg. Både för att det gick så himla lätt och för att hon så obekymrat planerat framtiden och föräldrarledigheten osv. För mig har allt med "barnanskaffandet" blivit så laddat. Jag vet ju att jag inte skulle kunna slappna av en sekund förrän jag hade ett levande friskt barn i min famn, inte orka obekymrat planera framtiden.

Tycker verkligen det är jobbigt att känna så här, det är som att man blir en annan person på något sätt, en jag inte tycker särskilt mycket om    Jag har ju annars försökt vara noga med att inte låta min egen sorg överskugga andras glädje - jag får ju inte fler barn för att de inte får barn eller vad man ska säga. Men den här gången var det verkligen påfrestande, även om jag självklart inte berättade det för henne utan lyckönskade och frågade allt det där vanliga om mående o.s.v. Hon är som gjord för att bli mamma och jag vill henne ju allt väl, egentligen, när jag har min normala hjärna och själ inkopplad!!

Vi ska fortsätta med ett nytt FET i november om allt går som det ska. Enligt kliniken är inte chanserna större med ett nytt IVF än med ett FET, däremot riskerna eftersom jag är lättstimulerad. Eller var iallafall, det är ju trots allt över ett år sedan!! Misslyckas vi med de tre embryon vi har kvar återstår det att se hur vi går vidare.

Jo, det har känts rätt tufft. Mycket för att det här är vår enda chans. Vi kan inte adoptera pga hälsoskäl - och vid det här laget, ålder. Det var annars det jag först funderade på när vi insåg att vi inte enkelt blev gravida på egen hand. Även om jag har en längtan efter ett biologiskt barn så tror jag att längtan efter ett barn att älska ändå är starkare för mig.

Sedan är jag väl inte i toppform. Har varit långtidssjukskriven för utmattning och inte blivit frisk ännu - och alla känslor involverade i IVF-processen ställer till det en del för mig.Jobbar fortfarande deltid, men numera utan kompletterande sjukersättning. FK:s nya regler o.s.v. Ekonomitrasslet gör det ju inte enklare direkt.

Nä hu, vad negativ jag låter! Ska ta mig samman och gå ut och få lite luft innan det är dags att åka och jobba!
Sköt om er allihop!

Så tråkigt, förstår att det måste kännas oerhört motigt! Men jag tycker du gör helt rätt som kör på ändå. 2 ägg är ändå 2 ägg - och ett (eller båda) av dem kan ju ha en stark vilja att leva vidare och då räcker det ju!

Underverket: Jag har oregelbunden ÄL, eller rättare sagt utebliven ÄL, med lite olika intervall. Åren vi testade på egen hand var det ofta svåruppmätt och varannan eller var tredje månad fick jag inget utslag alls. När vi nu gjorde FET hade jag två månader på raken när ÄL kom av sig och försöken därför fick ställas in. Jag har trots detta haft mens varje månad, däremot känns den inte alltid på samma sätt och det kan ju bero på att det inte varit någon ÄL. Så korta svaret: jo man kan ha mens, eller iallafall en blödning, trots att man inte haft ÄL.

Jag har fått pröva Pergotime som stöd vid ett FET i naturlig cykel och det fungerade bra för mig. Rimligtvis borde en gyn kunna skriva ut det till dig.

Jag visste inte att ÄL-stickorna kan ge utslag utan att det verkligen skett en ägglossning, men det förklarar ju att kliniken velat göra ett extra VUL vid några tillfällen för att kolla. Sist bedömde de det dock inte som  nödvändigt.

Grattis Skruttefia!! Så roligt!

Angående "hemmaförsök" så får jag väl tillstå att vi inte alltid orkar hålla på med det, inte med ÄL-stickor och så iallafall, det har varit så mycket med det de senaste åren att det liksom tar död på all glädje och framförallt min man får helt enkelt inte till det på beställning längre. Det får bli som det blir helt enkelt.

Oh nej, så otroligt jobbigt. Och att inte kunna få veta heller utan behöva vänta - tiden går ju alltid så himla långsamt i sådana lägen. Känner med dig!

Fahlvik: Grattis, det var ju superbra resultat!

Turlid: Jag brukar testa på morgonen, men bara man lyckats hålla sig ett antal timmar utan att spä ut med alldeles för mycket dryck så funkar det närsom tror jag. Min klinik vill att det är morgonurinen man testar iaf.

Hispan och Annecy: Kul - planerar också för nytt FET i november!

Så trist att det misslyckades igen! Jag har ju misslyckats med 4 insättningar och undrar ju också lite, men de tester du nämner har aldrig kommit upp till diskussion. Jag har frågat om det är något jag kan göra/kolla, men nej.. Misslyckas nummer fem ska jag försöka fråga om detta.

Turlid. Låter skönt med resan! När det gäller mediciner har jag fått klartecken för sömntabletter under själva behandlingen, men naturligtvis restriktioner under ruvande. Däremot var det ok att ta atarax, som är rogivande och kan hjälpa till med sömnen. Enligt FASS är den inte ok, men enligt kliniken är den det. Är ett antihistamin och skriv ju också ut för typ svår nässelfeber och liknande.

Eviglängtan: Jag vet inte om man räknar ruvardagar annorlunda för att det är en blastis, däremot fäster den ju som du säger, tidigare - så man kan få utslag på gravtest tidigare än med korttidsodlade. Finns en hel del som fåt utslag redan på dag 6-7.

Ok, det är bra kunskap att ha iallafall - det går ju att ta upp frågan och se vad de säger. Om nu nummer fem misslyckas också.Kanske lite lydnadsträning? Plats och Sitt

Du hade förmodligen fått göra stimulerat FET, dvs äta Östrogentabletter i stil med Progynon + använda vaggisar. Så har jag fått göra två FET eftersom min ÄL hoppar över ibland.

Hej på er! Jag var inne i den här tråden en sväng men tappade bort den igen. Ville bara kika in och säga att vårt femte FET funkade - är i vecka 8+6 nu

Alldeles för tidigt att slappna av ännu, men jag försöker njuta och vara glad för det här miraklet!