Maryhe skrev 2011-11-21 10:06:53 följande:
I lördags var jag hemma hos min höggravida engelska väninna. Vi var 4 kvinnor, alla med respektive utom jag eftersom min sambo spelade.Männen är alla nära vänner med min sambo, de är gamla bandkompisar.
I alla fall är engelskan höggravid med sitt andra barn, beräknad förlossning om två veckor. En av de andra fick barn i slutet av juni och har sin lilla dotter med sig. Den tredje är 44 och har inga barn. De två första känner till att vi gör IVF, har mest kontakt med dem.
Så efter en stund så kommer frågan om när det är dags nästa gång. Vi pratar lite om det innan vi byter samtalsämne. När alla reser sig och ska flytta in till vardagsrummet blir jag kvarhållen av 44 åringen som börjar gråta. Det visar sig att de försökt i 4 år utan att söka hjälp och inte velat berätta för någon.
De har precis börjat med utredning och det visar sig att han har dåliga simmare och hon har ett TSH som går upp och ner mellan 1.5 och 5 utan att fått hjälp. Hon har gått upp i vikt och blivt tunnhårig tack vare det. Övriga värden ok.
I Piemonte får man ekonomisk hjälp för IVF tills man fyller 43, sen får man betala själv. Hon är arbetslös så att köra privat är omöjligt. De ska försöka att söka sig till en annan region där man får ekonomisk hjälp till 45.
Hon berättade hur hon ofta undviker sina två väninnor och hittar på ursäkter ofta när de ska ses för att hon mår så dåligt av bebisar och gravidmagar, hon har heller inte velat öppna sig och berätta för någon. För henne var det oerhört förlösande när jag började prata om det. Vi satt i köket hela kvällen. Hennes sambo skäms för sina simmare och mår dåligt. Jag berättade att min sambos, hans väns kvalitet var ännu sämre så han är inte ensam.
Nu vill de att vi ses i veckan, de ska iväg igen nästa vecka och vill veta så mycket som möjligt innan om tillskott, vad man behöver fråga och vad man ska kräva. Berättade om er och hur mycket info jag fått, hur mycket jag lärt mig av er.
Med detta vill jag säga att det finns fler än man tror som går igenom samma sak som lider i det tysta i ens närhet och det kan vara väldigt förlösande att få prata om det.
Maryhe - jag riktigt känner de starka känslorna som kommer fram när du beskriver ert samtal. Jag har liknande erfarenheter då jag också valt att vara öppen och prata om vår infertilitetsresa. Det händer inte alltför sällan att någon tar kontakt och vill prata om just det sedan.
Vi måste alla försöka hjälpa och stötta varandra genom detta jobbiga och dela med oss av våra erfarenheter.
Stor kram till dig för att du gjorde just detta
.
! 
Hoppas att nån vill ruska om klinikerna lite... Hon vet säkert någon undersökande journalist som vill ha nåt att sätta tänderna i!!!
Hur mår du?