IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Inanna68:Tack för svaret.  Grattis till de 7 äggen förresten!

Sprutstart nu snart med korta metoden, när nu mensen behagar komma. Jag är livrädd inför denna IVF. Förra i höstas blev ju så dåligt resultat o nu har det ju gått nästan 5 mån sedan dess. Vill så innerligt att det ska lyckas denna gång. Längtar så efter en till barn samtidigt som jag är så tacksam o glad för det underverk vi ändå har, vår 2- åriga son.

Snösport: Låter intressant med denna alternative läkare. Det där med bakteriell vagitos var ju intressant! Finns det något symtom på att man har det, eller är det bara provtagning som gäller?

Mia 69: 17 ägg, låter som fantastisk bra för en 41- åring. (som jag antar du är om 69 är ditt födelseår). Har aldrig hört talas om någon som fått så många vid din ålder. Vilken metod o sprutor har du tagito?

Kattenizze: Jag hade kört på. Fyller 41 om några mån o mina äggstockar verkar ha blivit mycket sämre på några år, fast min läkare på kliniken säger att jag mycket väl kan lyckas. Ibland får man dåligt resultat vid ett IVF men bättre nästa menar han. Vid 37 års ålder var min äggstockar väldigt bra för min ålder, ungefär som en genomsnitts 34 åring sade läkare o vi fick 45 c%hans att lyckas. (vi fick också en son på andra försöker). Mellan 37 till nu verkar det gått utfört. Ångrar lite nu att vi inte gjorde syskonförsök tidigare. Vi gjorde första syskonförsöker när sonen var 17 mån o nu är han 2 år o 4 mån. Jag trodde att eftersom jag hade så bra äggstocksreserv vid 37 skulle jag ha ganska hyfsat vid 40 också, men så verkade kurvan inte direkt va. Så mitt råd, vänta inte för länge.

Tycker också dem här tråden är kanon, dock hinner jag inte vara aktiv hela tiden. Jobb o en liten son, som rätt ofta sover dåligt på nätterna, tar mycket energi o tid. Orkar inte alltid skriva så mycket på kvällarna, men läser nästan alltid. Idag är jag hemma o vabbar o har lite tid att sitta vid datorn.

Är på igång igen. Sprutstart, korta metoden med menopur ikväll. Ska bli spännade med korta metoden. Hoppas, hoppas den ger bättre resulat än långe förra gången.

Ianna68: Har alltid haft menopur o det lyckades ju vid andra försöket då sonen blev till. Har dock alltid kört långa metoden, men nu korta. Detta är min fjärde IVF sammanlagt+ ett FET. Kör maxdos, 450. Sedan är det någon till spruta som ska tas vid dag 5 eller så. Måste kolla det ordentligt,

Turlid70: Tack. Jo, jag går på CvL. Supernöjd! Denna gång kör jag dock vul med hemläkare. Vi har bara en bil som sambon måste ha o det är närmare att ta sig in till Stockholm för vul. Sambon brukar inte följa med på vul, om jag inte verkligen känner för det. Vilken läkare ska du träffa? Min favorit är norrmannen O. Bake. Han är så positiv, kanske för positiv dock. Men efter mitt misslyckande försök i höstas trodde han mest det var en tillfällighet, o tror att eftersom vi lyckats en gång tidigare, så kan vi mycket väl lyckas igen med att få ett barn.

DAllas: Grattis till +!

Känner också igen mig i det nu skriver om depressioner o övervikt. Jag väger 7 kg mer nu än vad jag vägde innan jag blev gravid med sonen. Nu tror jag inte bara det är hormonerna för jag gickk upp en massa under bebistiden men en ständigt massa fika, men det är iallafall jobbigt med övervikten. ((gick ner alla gravidkilon på mindre än någon månad efter förslossningen, men sen gick jag upp en massa igen) Tror säkert övervikten gör det svårare att bli gravid spontant. Vad gäller IVF säger min läkaer att det bara är grav övervikt med BMI över 30 som minskar chansen att det ska lyckas med IVF. Tycker det så svårt att gå ner i vikt, jag bara kan inte låta bli glass, kakor etc. Måste skärpa mig! Deppig har jag också varit, speciellt innan sonen blev till o alla tröstlösa år av försök missfall etc. Ni som skriver att ni inte gräver ner er i barnlösheten utan njuter av det liv nihar med er sambo/ man, det låter väldigt sunt, men måste ändå vara svårt när man så gärna vill ett ha ett barn. Jag som ändå har ett barn, tänker ofta att jag är så tacksam som har honom o han är ändå vårt lilla mirakel o vi är en liten underbar familj redan. Ett syskon är ett bonus, men blir det inte så har vi ju ändå vår son.

Kan nog prata ganska bra med min sambo om hur jag känner o han lyssnar ganska bra. Dock tycker han att jag sitter o ältar saker för mycket på familjeliv ibland.

Inanna68 o Enya: Jag beundrar er verkligen som orkar hålla modet uppe o ändå orkar, även om ni är djupt nere i barnlösheten. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle orka kämpa om jag inte hade min son. Fast man har ju inget val, så visst skulle man kämpa ,men det det skulle vara enormt tufft.Visst är längtan enorm efter ett syskon, men det kan aldrig jämföras med att inte ha något barn. Ni måste ha det så mycket tuffare.

Enya: Jag har ju ett biologiskt barn och för mig var en graviditet, förlossning o ha ett spädbarn en enorm upplevelse. Jag kan verkligen förstå sorgen att inte få uppleva detta. Fölr oss har adoption ej varit aktuellt pga av min sambo inte kan tänka sig detta.

Inanna 68: Håller tummarna stenhårt för dig!

Chisinita: Beklagar minuset. Hoppas det går bättre denna gång.