IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Och jag är sjukgymnast så jag kan se till att vi mår bra under behandlingarna!
Jag är i fullständig chock, har idag fått reda på att vi väntar tvillingar, vilket jag iofs har misstänkt eftersom jag mår så illa, men ändå...Tänk er själva att gå ifrån ofrivillig barnlöshet under närmare 10 år och sen ha 3 barn nåt år före 40 (om det nu går hela vägen vilket jag verkligen verkligen hoppas). Så många känslor av obearbetad sorg, glädje naturligtvis, osv osv. Ska kontakta en jättebra kurator jag känner för att prata av mig. Alla är IVF-barn, helt bisarrt. Tack Dr Edwards!

Jag är inte så glad för min höjda levaxindos just nu. Har nämligen drabbats av hjärtklappning och insomnia. Någon annan som har råkat ut för det?

 
Heja lite på mig så kanske min önskan om ett mirakel blir uppfylld !

Hej hittade denna tråd idag. Är 38 och gör mitt först IVF försök. tagit ägglosningsspruta i kväll o har ÄP på måndag. spännande men också overkligt o närvöst. Har bara fyra äggblåsor så hoppas på tur med hade bara en stor och tre små sist och fick därför avbryta. Har ni kunnat arbeta dagen efter ÄP? Har gjort korta metoden denna gång med Menopur.

SÅ vitt jag förstått är det äggplock och ruvning på gång både här o där så jag håller tummarna för er alla så knogarna vitnar, jag kanske ska tänka på er i morgon när sticker sönder mina armar i morgon (jag är otroligt svårstucken) så kanske det går lättare *S*

Tragiskt att vara nästan 40 bast och vara rädd för nålar liksom... hur blir det sen? Jag menar tar man inte sprutor under IVF-behandlingen??

så.. då har man varit o lämnat blod då... en underlig känsla att kliva in på reproduktionsenheten.. o ensam dessutom.. var riktigt tungt. Sa till sambon att "nääe du behöver inte följa med" han har jäääättemycket på jobbet nu och jag trodde i min enfald att jag skulle till ett "vanligt" lab o lämna prov.....

Jag var helt skakig och tårögd o kände mig sååå misslyckad som mår så dåligt för att lämna blod....men fick en medlidsam blick av en man i paret intill och sköterskan var sååå underbar.

Så nu är det gjort iaf...sen ville de visst att mannen också skulle lämna blod..jag funderade en del på det där varför det var så viktigt att JAG lämnade i förväg men inte han, sköterskan propsade på att han masar sig dit samma dag han lämnar sitt spermaprov så de får sticka lite i honom också ha !

Jag kör med mina Yoga-övningar.. funkar fantastiskt bra faktiskt...sköterskan som tog proverna var UNDERBAR, vill aldrig någonsin att någon annan ska sticka mig *S* Hon lyckades få blod på första sticket också vilket är ganska ovanligt när det kommer till mig Jag sa till henne att inte berätta vad hon gör, hon pratade en massa..vilket var skönt, jag svarade hmm och nää i stort sett fram tills jag var stucken..och fram tills sticket var jag övertygad om att jag skulle svimma...sååå yr kan man väl bara inte vara när man ligger ner trodde jag.. *ASG* men det kunde man haha...

I vilket fall så skrev hon in detta i min journal, vilket är suveränt, då kommer det upp nästa gång jag ska ta några prover, oavsett på vilken avdelning och det har jag efterfrågat men där jag gått hos läkare förr (inom landstinget) har de sagt att det inte går... men hon förklarade att det kommer upp som en notering så fort det blir frågan om provtagningar nu hejja teknikens under. På den "gamla tiden" när det var pappersjournaler satte min läkare en gul post-it på min journal där det stod "VARNING SPRUTRÄDD!!!!" fast den lossade ju då  och då :-P

Modig vette katten om jag är.. men jag tänker så här.. att det som ev kommer ur det är värt all möda och all panik...jag är ju livrädd för fölossningen också med tanke på hur min förra gick, men då var jag ju sååå dum att jag födde i stort sett utan smärtlindring...pucko man kan vara.. det där med att "föda naturligt" är helt klart överskattat kan jag tala om *ASG* Har informerat mannen om att jag kommer vara helt väck för jag ska ta allt jag får utom lustgas för den var inget rolig alls...

Själv sitter jag som på nålar, fortfarande inga symptom som påminer om någon graviditet, bara lite ömma bröst, det är allt. Hade tänkt att testa med veckoindikator imorgon, men vågar inte. Det borde stå gravid v3+, men tänk om det inte gör det då kommer jag nog att dö. Jag får leva på hoppet att det är inget fel så länge jag inte blöder, första VUL kontroll är den 17/6.