!. När man sett hjärtat slå kan man ju ta det något lugnare även om det skulle kännas tryggt att gå på koll varje vecka!
Hej alla! Jag blöder något mindre idag än tidigare. Imorgon är det en vecka sen min skrapning och antagligen minst 3-4 veckor innan min mens kommer i gång igen. Jag kan inte tänka på något annat än att jag vill bli gravid igen och det känns så jobbigt att behöva vänta ända till mitten av januari eller när det nu kan tänkas bli. Känns som fruktansvärd otur att jag ska behöva vänta 4 månader igen på nästa försök.
Vi planerar ett hemmaförsök nästa ÄL. Förhoppningsvis i slutet av december. Även om chansen är liten pga min sambos nedsatta spermakvalité borde den vara något bättre nu när mina polyper på 2 cm är borta. Och om man nyligen varit gravid oavsett utgång ska chansen också vara lite högre att lyckas igen. Så nu äter min sambo Multivitamin man, zink och folsyra varje dag för att om möjligt förbättra sina chanser. Vore bra om han kunde få lite piggare mer mobila spermier. Han har också lovat att försöka dricka mindre alkohol. Snusandet kan han tyvärr varken minska på eller lägga av med.
Själv är jag en renlevnadsmänniska (har ju inget val vid min ålder men har alltid levt sunt) även om jag börjat dricka lite kaffe igen fram till nästa ÄL ... någon liten last kan man väl få ha men av någon anledning smakar det inte lika gott nu efter två månaders uppehåll! Så det blir nog inga problem att sluta igen!
Ingen snus och knappt något kaffe, men dricker du aldrig alkohol, typ vin eller öl, heller?
!
Kram till dig Turlid! Tycker synd om dig att du ska ha det så besvärligt på jobbet. Jag har en relativt lugn arbetsplats så jag ofta kan jobba för mig själv i lagom takt. Men jag mår ganska dåligt pga kass ekonomi och görabarnförsök som inte lyckas så just nu är det svårt att prestera och trivas på jobbet ändå. Jag känner att jag inte har samma ork som förr och vet inte hur jag ska kunna prata för mig själv inför kommande lönesamtal. Min chef känner ju till mina personliga problem. Det kommer kännas konstigt att sitta och marknadsföra mig själv och motivera löneökning när jag nyligen nästan gråtit på hennes rum när jag pratat om min besvärliga livssituation.
Jag är oerhört irriterad på en 60-årig kvinna på mitt jobb som på något sätt "råkat" få höra att jag planerar barn. Jag börjar ångra att jag pratat med några utvalda "förtrogna"på jobbet om min barnlängtan. Denna nämnda kvinna hävde ur sig att hon är oerhört chockad när hon fick höra att nån så gammal som jag planerar barn. Samma kvinna undrade för ca ett år sen när jag skulle ha barn då hon fått för sig att jag var runt 30 men nu när hon vet hur gammal jag är så tycker hon annorlunda. Hon frågade mig i förrgår "hur det går" och då svarade jag att det är inget på gång just nu. Då säger hon "strunta i det, det är lika bra att du ger upp". Hon vet ju inget om mig överhuvudtaget och jag har ingen lust att dra min IVF-historia för henne. Jag har ju bara gjort två insättningar och vi har svårt att bli gravida naturligt pga manlig faktor. Alla kvinnor är olika. Bara för att man passerat 40 behöver man inte vara infertil. Min mamma gick in i klimakteriet vid 56. Jag är så trött på människor med missuppfattade åsikter. En del verkar även tro att bara för att man gör IVF ska man lyckas på en gång som om det skulle vara en mirakelmetod som är helt ofelbar.
Jag arbetar som universitetsbibliotekarie sen snart 15 år.
... Kan ju nämna att samma person har påpekat flera gånger hur "tjock" jag har blivit sen i våras. Det är nästan en omöjlighet för mig att gå ner sen hormonbehandlingen i maj fast jag inte äter några onyttigheter. Men det finns väl värre saker att beklaga sig över.
