IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?
Usch, tycker allt bara är så deppigt. Var o lämnade sonen på förskolan o såg minst 3 barnvagnar med bebisar där, småsyskon till något av barnen. Tycker bara man ser gravida eller bebisar var man än är. Min bror o sambo ska få sitt första barn i dec, också genom IVF. De har också kämpat, lyckades på andra försöket efter 1 år av egna försök. Kan dock inte riktigt glädja mig åt den kommande kusinen för sonen o det känns ju lite taskigt. Vet dock att min svägerska vid några tillfällen tyckte det var jobbigt att träffa vår son förra sommaren, när de höll på o försökte o det aldrig blev något o vi hade en liten halvårsbebis. Tycker livet är orättvist. Om jag o sambon hade lyckats när vi börjat försöka när jag var 34, så hade ju oddsen för en 2:a vid 37-38 var mycket större än nu vid 40. Men vi har ju iallfall vår son, men hur mycket jag än älskar honom, så tar det inte bort längtan efter syskon. Hur känner ni andra med ett barn o runt 40, som vi är? Känns som chanserna till syskon krymper för varje dag som går pga av åldern.