IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Enya: En sista grej bara, tänker inte uppehålla mig vid förlossningar i denna tråd, men det kan ju vara värt att fundera för andra också som ska föda barn efter att ha kämpat länge, nämligen att jag tycker att man ska ta med tidsaspekten. Man vet ju bäst själv hur mycket man pallar psykiskt, och jag är övertygad om att många härinne som kämpat länge har psyken av stål mer eller mindre, men en vag örlossning kan ta lång tid. Och ett snitt gör det inte. Vad jag menar är att det kan bli många timmar av oro för barnets väl och ve och det kan bli en extra belastning för ens psyke. Vad klokt av er att ta en disk med en läkare ni har förtroende för! Det här blir superbra hur ni än gör! Ska bli jättekul att höra snart hur det har gått - även om sista tiden är suuuuuperseg.

Slemmis: jag har haft ont en vecka efteråt, ibland längre när jag varit rejält överstimulerad. Inte jättemycket vätska i buken dock. Det är ett bra tecken att man är kraftigt stimulerad (om man inte mår riktigt dåligt givetvis).
Tänker på dig idag Zin!

Grattis grattis till dubbelruvning nu Zinis!!! Så här ska det ju vara, proffsig behandling hela vägen...Nu borde alla få slippa åka till Aten och till Köpenhamn men men, det kan man ju inte vänta på...Hoppas kommande generationer får bättre behandling i Sverige. Nu ska du inte behöva flera IVF:er utan få bli mamma!

Tuvalina: sist fick jag bara två befruktade av kanske 8 stycken...Och de fyller fem månader om några veckor! Ge inte upp, det kan mkt väl vara guldägget. Jag har alltid fått väldigt få befruktat så det behöver inte vara några problem med det.

Jag såg förlossningskliniken igår, det där amerikanska programmet på TV. Jag brukar aldrig se det, men igår var det en kvinna som var 45 år och väntade trillingar. När hon fick träffa sin första son så trillade tårarna och hon sa att dom hade väntat så länge. Barnen var så efterlängtade, så önskade. Då tänkte jag faktiskt på dig Enya, även om du är yngre. Och jag hoppas så att alla i tråden får sina efterlängtade små. Också tänkte jag på min egen längtan och min egen ofrivilliga barnlöshet under så många år. Det är verkligen tufft det här, med barnlöshet. Tänk om fler kunde fatta det bara.

Liilstoran: jag tycker precis tvärtom när det gäller embryodonation i Sverige, jag tycker att det ska bli tillåtet. Jag tycker också att altruistiskt surrogatmödrarskap (där inga pengar är inblandade) ska bli tillåtet. Anledningen till att jag tycker det är att jag inte gillar tonvikten på det biologiska, jag tycker inte att lagstiftningen ska bygga på genetiska band. Jag tycker också att adoptioner inom Sverige ska öka och det biologiska föräldraskapet tonas ned eftersom så många biologiska föräldrar brister i sitt föräldraansvar.

Germany: Ja, det är himla orättvist. Det enda man kan vara säker på när det gäller fertilitetsbehandlingar som lyckas är att de barnen i de allra flesta fallen är så vansinnigt efterlängtade och önskade. Sen kan givetvis andra problem i föräldraskapet uppstå, men grundförutsättningarna för föräldraskapet är oftast mycket goda, eftersom besluten är så genomtänkta och väl reflekterade kring, annars går man knappast in i en sån jobbig resa som t ex IVF.

Zin: Tack. Och hoppas så du lyckas nu!!!! Jag fck ju två illbattingar när jag blev av med de eländiga ledarna...Så nu...

Enya: Ja, det retar mig till vansinne att det är ett så stort fokus på det biologiska. Som om en biologisk förälder automatiskt skulle vara bättre än en som inte är det. Och problemet med att inomlandsadoptionerna är så få är att så väldigt många barn far illa i sina biologiska familjer. Och så har vi hela diskussionen kring homosexuella föräldrar, att de skulle vara sämre pga sitt kön. Helt vansinnigt i mitt tycke, men i dessa frågor tycker vi alla olika, och jag har full respekt för dem som inte vill adoptera eller ens kan, eller som inte vill göra ÄD, eller som inte vill göra IVF ens. Alla gör sina val utifrån sina värderingar och förutsättningar. Men när det gäller lagen så är det en annan sak, lagstiftningen i Sverige bör verkligen ändras i dessa frågor anser jag, så att de som vill göra EA t ex har den möjligheten. För ett av problemen nu i Sverige är ju att det finns massor med befruktade embryon på våra kliniker där endast en bråkdel används för forskning, och resten destrueras. Så onödigt och dumt, anser jag, när det finns massor med par som vill göra EA och slippa åka utomlands. Då behöver ju inte heller kostnadena bli så stora. Hade jag haft kvar embryon i frysen på min klinik hade jag inte tvekat en sekund att donera dem om någon ville ha. Dessutom skulle många ensamstående kvinnor vilja ha dessa embryon, och slippa åka till Danmark.

Victoria: Enda anledningen till att man i Sverige sätter in två embryon i stället för ett är att öka graviditetschanserna, man gör det INTE för att få en flerbördsgraviditet. Hur stor chans du har att få en graviditet med två foster är individuellt och beror bl a på dina embryon, men det är alltså så att man bara sätter in två ägg för att öka chanserna till en grav öht. Hade jag varit i ditt läge hade jag satt in två. Med försök bakom sig och att vara äldre, så är saken självklar för mig. Be om att få en bedömning om hur era chanser/risker till tvillinggrav ser ut. Ang antalet ägg man får ut så är det så det optimala är väl runt 10 ägg ut, och det har jag alltid haft omkring det iaf, men sen har det inte alltid blivit så mkt ändå som befruktat sig, och nu sist var det bara två. Som ju blev två snart 5-månaders bebisar. Så man ska inte alls deppa ihop för att antalet som befruktat sig är lågt, det kan mycket möjligt vara guldägget. Däremot tror jag väldigt mycket på det som Zin tar upp, immunologiska problem.