Inanna Li skrev 2011-04-10 23:21:02 följande:
Ja, min pappa är tyvärr mer intresserad av sig själv och att leva det goda livet än att bli morfar för första gången i sitt liv. Och min sambos farmor som också har det gott ställt vill inte heller hjälpa oss fast han är hennes enda levande släkting. Men som tur är har vi fått banklån och har hittills löst det på egen hand. Vill inte heller hamna i tacksamhetsskuld hos någon som inte tycker att vi förtjänar hjälp. Min mamma som inte har det så fett själv har lovat att hjälpa oss med lite pengar om det skulle krisa rejält så där har vi i alla fall stöd. Det känns oerhört jobbigt att något sånt här som har att göra med själva livets värde ska bli en rent ekonomisk fråga. Men det är bara att hoppas att turen är med oss de här sista försöken. Då har vi i alla fall gjort vad vi har kunnat även om vi blir helt lottlösa.
Tufft Inanna, och så mycket pengar. Jag tycker ni ska be kliniken om en ny rabatterad behandling (kanske gratis). Jag tycker faktiskt att din läkare var oobservant vid båda tidigare behandlingar. Först missade hon/han polyper och sen hade inte tänkt på att justera medicindosen. Jag skulle nog söka nån slags upprättelse då det är så mycket pengar, kanske byta klinik. Försåt att jag klankar på din läkare, jag vet att du gillar din läkare, det gör jag också, gillar/gillade alla mina läkare men jag börjar ifrågasätta dem alla nu.
Min allra första på Sophia hemmet, mycket trevlig läkare, drog genast slutsatset att IVF var enda alternativ för oss, det var 2005 och då hade vi försök i 3år (notera dock att det utan några ÄL-skickor eller kudde under rumpan). Min man lämnade nästan normalt spermaprov då, det verkade pendla men bevisligen var bra ibland, fick diagnos infertil man dock? Min högra äggledare var täppt sa han och jag var infertil till hälften, men läkaren på CvL sa till mig förra veckan att det inte behöver vara så? Och jag tror honom då jag vet att min mammas kompis födde 2 barn med samma diagnos på båda ledarna.
Grejen är jag att vi blev gravida på andra försöket efter jag började testa min ÄL noggrant, då vid 39 års ålder först. Jag ångrar nu så in i h-e att jag inte testade min ÄL tidigare. Efter den gången fick vi tyvärr många andra hinder, min man opererades och använde mediciner som sänkte spermaproduktion, därmed bestämdes ICSI. Ändå såg simmarna hyfsat bra ut vid ÄP och hälften av ägg befruktades naturligt. Jag känner mer och mer att något annat missades under vår utredning. Jag har ju fått 2 barn, gjorde 2 aborter också, fick ett noterat MF (övertygat nog om fler). Det kanske är så att vi inte kan få barn, vi passar helt enkelt inte ihop för att få det och då räcker inte alla pengar i världen, men den diagnosen får man aldrig då blir det ju inga pengar alls.
