IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Jag är bara orolig för att programmet ikväll kommer att vinklas till att det är karriärgalna kvinnor 40 + i Stockholms innerstad som försöker skaffa barn till varje pris och med vilka oetiska metoder (surro t ex i tredje världen) som helst. Sådana program har det ju varit förut, och är så långt ifrån verkligheten man kan komma!! Men det är bra om det är tjej från FL som kämpat länge, ska bli väldigt intressant att se. Strongt att ställa upp.

Enya: Få se nu om du följer trenden med en liten pöjk i magen eller flera! Du har väl iofs några veckor till KUB etc (om ni ska göra det)

Enya jag håller tummar & t.år för dig på fredag! Är det någon i denna tråden som är med på tv ikväll? Vilken kanal?

Enya: Självklart, håller alla tummar för dig! Spännande men ändå läskigt eller?

Hade TD i to och då visade den, enda gravstickan jag hade hemma, pos,  vågade inte tro på detta så därför beställde jag nya och de kom idag, tog ett nytt test och visar fortfarande pos! Är lite chockad, för jag har ju inte känt ngt under ruvningen! Känner mig glad samtidigt som jag är lite fundersam... kan det verkligen hålla hela vägen... Vi vet ju alla att saker och ting kan hända! Är bara att hoppas på det bästa. Ska ringa kliniken i morgon. 

Ja, då var man dubbelruvare igen då. Testdag om 12 dagar. Hittar inte listan så att jag kan lägga till mig. Ska leta vidare. 

Zin, du är inte kurator eller liknande? Du skriver så bra. Stödjande och ledande lixom. 

Slemmis, Jag har vänner som gått både på Sahlgrenska och Carlanderska. Jag har bara gått på Carlanderska. Mina vänner säger att det är milsvidd skillnad på hur det går till på Sahlgrenska och Carlanderska. Därför har jag tyvärr inget att tillföra utöver vad de andra redan skrivit om vad som kan komma att hända i morgon.  Det jag kan säga att alla är nog mer eller mindre nervösa. På sina olika sätt. I våras gjorde jag min sjätte återföring. (Allt är relativt så om det är många eller inte låter jag var och en bestämma...) På nåt sätt kan jag ju tycka att jag då borde ha lärt mig att det kan gå bra och det kan gå åt skogen . Och lärt mig acceptera båda delarna. Jag var så fruktansvärt nervös innan återföringen att jag nästan inte ville göra den. Jag satt och skakade i väntrummet i väntan på VUL några dagar innan själva återföringen. Ville kräkas Jag mådde så dåligt psykiskt sett. Även veckorna till TD var verkligen skit.

Jag vet att det är inte det man vill höra men ibland bara måste man bita ihop och göra saker, hur nervös man än är. Att ta ett steg i taget och inte fundera så mycket på "tänk om" och "vad händer då" är något jag kämpat för att lära mig under IVF-tiden. Min man har bankat in det i skallen på mig. Ett steg i taget. Det hjälper att tänka ett steg i taget.

Nu sitter jag här, gravid. Tänk om (fast så skulle jag ju inte tänka  ) om jag inte hade gjort återföringen i våras!?!

Bestäm dig för att gå dit med öppna sinnen. Lyssna till läkaren. Fråga alla frågor. Kommer det upp frågor sen skriv ner dom, ring eller fråga vid nästa möte. Få en gråtatack om du behöver, dom har garanterat sett det förut. Krama din man. Gå dit! Ta ett steg närmare en graviditet. Lycka till! Det kommer att gå bra! 

Inte jag heller. Och självklart MÅSTE det tas upp ett skräckexempel på surrogatskap. Kan inte ett helt program om ofrivillig barnlöshet vara fritt från sånt?

Fast den 30-åriga singeltjejen sa ju att hon betalat 200 000 kronor.

Jag håller med. Det framstod kanske mer som att just hon fick betala dyrt då hon var singel precis som gay-paret. För övriga nämndes inte alls att det kostar och med tanke på alla hätska kommentarer som folk skriver så fort det är artiklar om infertilitetsbehandlingar så verkar tron att vi blir överösta med betalda försök rätt utbredd.