IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Lillan och Tuvalina! Ett stort lycka till med äggplock och befruktning på fredag och måndag! Jag håller verkligen alla tummar. 

myran: Paket är postat idag, så jag hoppas att du har det imorgon. Det är på gång i alla fall. 

Vad bra! Då tog posten en dag extra på sig dom rackarna. 

Ooooo, lycka till! 

Hoppas 03: Välkommen hit!
För att ge dig lite hopp satte jag in 6:e blastocysten i augusti i år. Tidigare har jag alltid fått minus. Äggen är plockade någon månad efter min 41-årsdag i våras, och jag är nu 41.5 år. Jag satte in ett fryst embryo i naturlig cykel och fick plus. Jag är nu i vecka 12. Det är lång väg kvar ännu innan jag kan ropa "hej", men det kanske kan ge ett litet hopp.  

Linköping: Vilken spännande berättelse. Jag är också nyfiken på vad du får för medikamenter! Och ett stort lycka till i sänghalmen. Jag hejar på dig!

Tuvalina: Dig tänker jag på varenda dag. Faktiskt. Och mina tankar kommer att zoomas till Falukliniken hela måndagen. Jag ser fram emot att läsa i din blogg hur det går, och jag förstår pausen härifrån. Jag har också haft några pauser vissa perioder och det har bara gjort mig gott.

Ett varmt lycka till tjejer!  

Jag var på VUL vecka 10, för två veckor sedan, och på torsdag ska vi på KUB-ultraljud. Om jag får se ett levande foster då så tror jag att jag kommer att känna mig lite lugnare. Man vet ju att det är så otroligt mycket som händer fram till vecka 12 och imorgon vandrar jag in i vecka 13. 

Wow! 

En fråga här! Jag har missfallsnoja. OM jag får tag på mer Prednisolon, borde man fortsätta med det i lågdos eller har det ingen betydelse längre (jag är i vecka 13)?

Tack på förhand.  

Ja, det är jättesvårt. Jag får försöka gå på magkänslan eller hoppas att högre makter ger något svar under nattsömnen. 
 

Jag har gått upp ca 10 kg sedan jag började med IVF och jag är bara 1.58 i strumplästen. I ärlighetens namn var jag nog i mitt livs sämsta form när jag äntligen plussade förutom att jag hade haft semester. Mullig, hade druckit mycket vin över sommaren, otränad och lite småstressad med ett fryst ägg som plockades när jag hade fyllt 41. 

Det har gått vägen hittills och jag gick upp fyra kg till ganska snart efter plusset. Två av dom kilona har försvunnit. Det känns som att kroppen börjar komma i balans igen, trots att jag är gravid. Det där med vikten ska jag ta tag i när vi har fött vårt barn. Däremot tänker jag på att inte stoppa i mig massor med onyttigt. Turligt nog är jag mest sugen på bananer, clementiner och mjölk. 

Idag har vi varit på KUB/NUPP-ultraljud. Jag är i vecka 13 och den lille sprattlade runt som bara den och mätte 7 cm. Glädjetårarna sprutade. Det var nog första gången jag kände att jag kunde tro på att vi kanske får en liten familj till slut, och jag gissar att några års IVF:ers anspänningar släppte. Jag har känt en enorm ålderspress.

Vi träffades sent i livet, 2007, och har försökt få barn sedan 2008. När jag fyllde 39 tyckte kvinnokliniken att jag skulle få hjälp via IVF och på den vägen är det. Jag har fyllt hela 41 år nu, men känner mig inte ett dugg äldre än när jag var 30. Äggen plockades i våras, strax efter min 41-årsdag och jag fick långtidsodlade blastocyster även den gången. Med det vill jag ge hopp till de som inte heller är pur-unga. Man kan gå emot statistiken.

Glädjetårarna sprutade igen idag när vi fick reda på att sannolikheten för kromosomavvikelser låg på bästa resultatet man kan få 1:20000, trots min ålder. Vi hade visserligen beslutat oss för att behålla barnet oavsett downs syndrom, men det var ändå glädje och chock.  

Nu hoppas vi på att få gå hela vägen. Än är det lång väg kvar. Men vi är otroligt tacksamma och lyckliga och jag hoppas att ni alla blir gravida snart. Jag kan inte lämna den här tråden helt eftersom jag har "lärt känna er" genom glädje och sorg och vill följa med er på resan. 

Jag kommer heller inte att skriva så mycket här, förutom om jag eventuellt kan stötta någon, för jag vill inte trampa någon på tårna. Min tanke med inlägget är att försöka ge lite hopp.