Peecock skrev 2011-03-21 10:47:41 följande:
Jag både längtar och inte längtar tills den dagen jag ska gå hem. Konstigt att inte komma till jobb och utgöra ett syfte liksom...ja det är inte så konstigt när man jobbat nonstop i nästan 10 år och helt plötsligt inte ska jobba på 1,5 år .
Min Bm kan dra ngt gammalt över sig....tur jag slipper träffa henne mer än nödvändigt ! Jag får verkligen försöka skita i vad som står på vågen så jag inte stressar upp mig igen !
I fredags satt jag och väntade på min sambo utanför träningslokalen. Innanför var där massa tränande människor och jag började nästan gråta :) Saknar det så himla mycket ! Vet att jag kommer komma tillbaks någon gång! Började fundera på hur man skulle få ihop det om man ammar. Min sambo har också frågat om hur jag tänkt. Att jag ammar, att jag pumpar ut så han också kan ge mat...eller hur jag tänkt. Jag har inte tänkt på det särskilt mycket . Bara att jag vill gärna amma.
Men ni som ammat innan.... kan man göra både och? Amma och pumpa ut och ge i flaska? Om jag t e x vill åka och träna och bebisen heeelt plötsligt vill äta trots att jag ammat innan. Kan man då bara använda sig av nappflaska tro ? Vill ju förståss inte att hon ska rata bröstet sen....
Jag jag förstått så är amning heligt ..... överallt står det att man ska stoppa bröstet i munnen på bebisen så fort den gör ett ljud. Ja ...vara levande napp helt enkelt ! Att man inte kan skämma bort bebisen med närhet.
Så om jag skulle fråga en bvc sköterska skulle hon väl säga att jag inte ska använda mig av nappflaska.
Har hon rätt eller är det några av er som har koll?
jag har också tänkt på det med amning och träning och min plan (med reservation för ändringar;) är att börja på kickboxning till hösten och därmed sluta amma, för då är barnet 6 månader och jag har läst att det 'räcker' med amning i 6 månader för att sedan börja med smakportioner. Men som sagt, det är bara en tanke. Innan dess får jag kanske hålla mig till promenader eller kanske sticka ut och springa en halvtimme efter jag har ammat men det är klart, det känns stressigt att gå ut och jogga och tänka 'TÄNK OM barnet därhemma skriker för att den fortfarande är hungrig?'
ja, jag vet inte, får ta det lite som det kommer...svårt att planera in HUR man ska göra nu innan.
