BF våren 2011 i närheten av Malmö
Smilla: ah vad kul!!
Då ses vi kanske där, vore skitkul efter så många år. Som det ska shoppas!! :-P
Memorativa: Välkomnen. Vecka 35, då är de väldigt snart din tur. Själv är man "bara" i vecka 27. Hehe.
Smilla: ah vad kul!!
Då ses vi kanske där, vore skitkul efter så många år. Som det ska shoppas!! :-P
Memorativa: Välkomnen. Vecka 35, då är de väldigt snart din tur. Själv är man "bara" i vecka 27. Hehe.
Jo, förstår dig
Lite väl lång tid att ränna runt med extra kilona, hehe.
Har för mig dom öppnar kl 8, så vi planerar att va där kl 9. Borde va rätt lagom. Har sonen oxå med oss, så kan inte heller ränna för länge, då blir de gnäll
Nu ska jag jobba, sen blir de ett förtjänat besök hos frisören
Gokväll alla.
Nu e man nyklippt & dann och precis ätit sushi, vegetarisk sushi, då jag hata fisk, haha.
Nu ska de badas med sonen sen blir det natti för honom. Filmkväll och massa mys med mannen. Jättemys.
Ha en trevlig kväll alla.
Kram
Gokväll alla.
Sitter o glor på Dum och dummare med mannen.
Nyss ätit franska hotdogs till middag, mums.
Sonen är nattad, en aning försent, då vi ska upp kl 6 imorgonbitti. *Puh*
Färdig med inköpslistan iaf. Så mysig dag vi har framför oss imorron på Ullared.
Kram på er alla!
Sitter just nu på golvet inne på systers toalett och gråter som bara den. Mitt hjärta gör ont och jag är samtidigt flyglrbannad.
Min son är inne i en väldigt otrevlig fas. Varierad fas, men mest otrevlig.
Han e inte längre en handfull utan ibland mer än jag klarar av, och ännu mindre som gravid. Jag har egentligen varann vecka vårdnad om honom med hans pappa. Fast av vissa omständigheter har jag haft honom i sträck sedan Nov. Ovan att ha honom så mkt och allt runtomkring, ännu jobbigare blir allt med dessa horomoner.
Saken är den att en 6-7 åring är enormt krävande och känslomässigt. Han hatar en, han älskar en, han vill att ngn ska döda en, han vill aldrig man ska dö, han slåss, han kramas, säger extremt elaka saker, säger elaka saker, gör saker han inte får, skriker, spottar, fräser, säger man är en skitmamma, ska alltid ha sin vilja genom, annars blir de ett jäkla liv som slutar i bråk. Jag kämpar att hålla inne de aggressioner som dyker upp efter flera olika tillfällen som man samlar på sig. Försöker ist gråta i smyg ist att få de gå ut över honom. Får så dåligt samvete lätt.
Denna och förra veckan har varit HEMSK!! Dessutom håller vi på att få honom "torr" om natten. Hans njurar producerar för mkt urin på natten så han äter medicin nu. Detta innebär att jag vaknar, utöver de 3-4 ggr för att kissa, 3-4 ggr till per natt för han kissat på sig. Ingen sömn, plus allt detta runtomkring gjorde att jag för ca 30 min sen fick ett utbrott på min son då han betedde sig såååå illa efter antal tillsägningar. Jag, liam, Christian, syster, svåger och pappa satt o spelade ps3. Iaf, fick ett väldigt utbrott, kände värmen stiga upp till öronen och flög ur soffan, tog Liam i armen och kastade in honom på syster rum och vrålade att han fick komma ut när han kunde bete sig normalt igen. For tillbax till soffan igen, och min pappa kunde inte låta bli lägga sig i. Han uttryckte sig om att jag inte skulle ha min son så mycket om jag inte klarade av de och han inte va nåt jävla djur man kunde göra sig av med när de inte passade. Och så reste han sig upp och gick mot rummet för att hämta ut Liam igen. Jag vrålade 2 ggr åt honom att INTE gå in där, för jag ville verkligen han skulle komma ut själv när jag för en gångs skull "satt gränser" på de sättet. Men det gjorde jag helt i onödan. Pappa gick in i rummet och jag for upp i gråt och spang in på dass. Nu sitter jag här och gjort de snart 1 timme och kan inte sluta gråta. För inte nog att jag har så dåligt samvete för Liam, jag är ovänner med min pappa oxå.
Antar att jag väntar på att min pappa ska åka hem, för att "orka" ut. Och jag hör nu att han är på väg ut genom dörren, så tänkte gå ut nu och åka hem.
Jag vet att jag är gravid och extra känslig, men ville verkligen själv ta itu med detta när jag "råkade" tappa humöret.
Kommer säkert skämmas för detta inlägg imorgon då jag lugnat ner mig, men just nu är det hemskt och gör så ont. Vill verkligen inte vara ovänn med min pappa..och Liam verkar redan glömt vad som hänt.
Sen att min sambo sitter o spelar dataspel med alla andra ist för att försöka komma in till mig, eller nu, komma ut till mig i köket för att prata/trösta mig, när jag som mest behöver de. Vad handlar de om? Vågar han inte eller vill han helt enkelt inte?
Förlåt, men kände verkligen jag behövde skriva av mig.
Ville bara tillägga att Christian kom ut till mig nu o höll om mig o pratade. Känns mkt bättre nu.
Ville bara tillägga att Christian kom ut till mig nu o höll om mig o pratade. Känns mkt bättre nu.
Jag åkte in på akuten för ca 2 månader sedan av rejäla smärtor och blod i urinet. Livmodern irriterar min högra njure, så den är förstorad och otroligt öm. Fick dock ingen medicin utan blev de värre skulle dom överväga olika alternativ.
Gjorde glykostestet igår. Sambon satt där i 2 timmar med mig, snällis
Det va äckligt som vanligt, men inget omöjligt. Värdena va hur bra som helst.
Gått upp 8 kilo sen inskrivningen. Dock hade jag gått upp 3 kilo innan inskrivningen. Så sammanlagt 11 kilo. *Ryser*
Går ner allt igen, går ner allt igen..
Måste intala sig glada saker.
Hej alla
Här mås de som de gör.
Ischias, kramper/brännande smärta i ena foten, njuren har blivit värre och spridit sig till hela höger rygghalva osv osv. Sjukt trött på vara gravid, hur det än låter. Längtar så efter honom. Gjorde glykos test för 2 veckor sedan. Allt såg bra ut, MEN mot min hemska förvåning hade jag gått upp 3 kilo på 3 veckor. Idag var jag rutinkoll hos BM, och hade bara gått upp 0,5 kilo på 2 veckor. Knasigt hur det går i vågor. Är i vecka 31, går in i vecka 32 på måndag.
Allt såg bra ut idag, och pojken har lagt sig med huvudet neråt. Sf måttet låg på 31, så han har hoppat ur sin kurva och ökar i storlek lite snabbare än innan.
Alltid lika mysigt att få göra alla tester och lyssna på hjärtat.
Tänk..nu e det snart vår tjejer. Våra underbara barn anländer
Ahh, tusan oxå, missade rean på babyland.
Nåväl, kanske finns en chans till.
Såå svullen jag äär, t röttsamt. Ont som fassen när jag går mkt, fötterna tar kål på mig med smärta och kramper. Blää.
Gnälldag för mig med. Hehe.
Ska på tillväxt ultraljudet på Ons och längtar ihjäl mig. Vill dock inte det ska vara i 3D, vill inte redan nu veta hur mitt barn "ser" ut. Hehe.
Paulamaula: Jag ska föda i Lund. Födde min son i Malmö,och aldrig mer säger jag. Visseligen va dert för 7 år sedan, men en gång dålig erfarenhet, och det sitter kvar i bakhuvudet. Så nepp, Lund, som man hört bra om, blir de.
Nu blir de naturgodis-frossa i massor :-P