BF våren 2011 i närheten av Malmö

Oj vad de ploppar här.. :D:D:D

Är ju inte bara lite, utan RUSKIT jäkla avundsjuk!!

GRATTIS Hanna!!!!

Smilla: Vet precis hur du känner dig.
Hade samma när jag väntade första sonen. Trodde såklart man va en av dom som kanske födde dessa 2 veckor som va "preciiis" lika vanligt som de som går över 2 veckor. Iaf vid BF va jag uttråkad, iriiterad, trött på allt.
Men trästade mig att nuu såå...nu e de BF, närsom. Nejdå. Fick gott vänta 3 veckor till. Snacka om att jag va LESS på skitet, grät varje dag och kände mig..misslyckad. Så mkt hormoner.
Ut kom han, av sig själv till slut :)

Denna gången räknar jag inte ner på samma sätt längre, då jag vet vad jag ahtagligen har att vänta.
Inte ens hinnsvepningen i v 39 ger mig några "större" förhoppningar, utan gör de mest för att de "kanske" finns en minimal chans de förkortar min övergång med iaf 3 dagar?
Jag har varken skrivit förlossningsbrev eller packat ngn väska sålångt ögat kan nå. Har skrivit i kalendern att ca den 20.e börja packa lite smått bara. Har ju 3 veckor kvar, så ca 10 dagar innan BF kan vara "rätt så lagom".

Skönt känns de iaf att inte vänta och hoppas varje dag, för jag VET jag kommer gå över tiden..minst 1 vecka.

Längtar såklart så magen ömmar och avundar er som fått och är på G.
Underbart!

:)

Jag känner igen mig som bara den. Grät floder och mannen tittar tröstsamt på en och håller om, det gör ju inte direkt att tårarna rinner mindre.
Horomonmonster är jag!

Jaa, hur går de med bröllopet.
Efter att föräldrar pratat med henne ang brudtärna insåg hon att de kanske va fel gjort. Fick en "chans" att va med ändå. Dom valde tärnklänning med sömmar, glitter o glamour. Och med min mage och bröst hamnar allt detta på fel ställen och det syns tydligt. Jag grät klart en skvätt men retunerade klänningen snabbt igen och tackade för erbjudandet, men avstår. Systers vännina "tyckte synd om mig" och pratade med henne ang andra förslag och dom kom fram till att jag kunde välja en egen klänning som passade, men fick inte gå tillsammans med tärnorna eller bestman, utan fick bli en av efterhängarna som ska dra in deras barn i en kärra. Så jag orkade verkligen inte klydda mer och tackade ja. Känner ju att lite delaktig vill jag ju va, men känner mig samtidigt förnedrad och nerväderad att jag egentligen vill skita i allt.
Jag är inte direkt delaktig för 5 öre i de. Har inte blivit förfrågad om varken råd eller hjälp. Lillasyster däremot vet allt! Hon va med när dom gjorde onbjudningskorten, åkte och valde bröllopsklänning, hjälp till med bordplaceringar, planeringar, blommor, mat, skrivit personliga hälsningar till varje gäst, ja gud vet vad. Jag däremot..visste inte ens var bröllopet skulle infinna sig förrän 2 månader sedan. Trodde dom skulle ha de i trädgården, men va visst nån vingård nånstans. Det tas väldigt mkt för givet att jag ska va tankeläsare, eller få reda på andra håll. Men jag har lagt allt på hyllan och även om jag känner mig utanför så känns de som att jag vill hon ska känna jag inte "bryr" mig, tragiskt nog.

Oj va mkt de blev.
Skriver "av" mig såhär på kvällskvisten.

Naaw.

Pussgurka :) Vad härligt och helt underbart. Grattis återigen.

Nu e dax för fredaagsmyyyys. Blir grillning på hög nivå för vår del, mums.

Idag a de BM besök i vanlig ordning.

Alla värdena a bra.

SF mått 35..skönt det har "avtagit" lite där. Ett tag växte han ur sin kruva, men tillbax på "normal" igen.
Huvudet ligger där det legat sedan v 31 (neråt), men det är fortfarande rörligt. Jag är ju omföderska, så risken att han ska fixeras innan förlossning va väldigt liten. Så jag ska förbereda mig på att om vattnet går (denna gången oxå) så ska jag lägga mig ner och ringa förlossningen direkt. Navelsträngen kunde hamna mellan huvud och bäcken så det kunde gå riktigt illa. Det gjrorde mig en aaning nervös.

Ett annat problem just nu är att jag rasar i vikt, när jag egentligen borde rasa upp i vikt.
Hon sa att om man står och gungar på samma vikt, så kunde dom bli lite oroliga, men när man väl börjar gå ner i vikt så kunde de bli farligt, för min del. Lillen tar tydligen precis allt han behöver, men jag kunde riskera massa saker. Jag har knappt rört mig viktmässigt sedan i Jan, men va uppe och snurrade i 76 kg för exakt en månad sen, nu väger jag 73. Alltså gått ner 3 kilo på 1 månad. Hjälp, gör mig skräckslagen.
Har gått upp 9 kilo sedan jag ble gravid. Min förra grav gick jag upp 21 kilo. Därför är oron en aning.

Ngn annan med samma problrem? Går in i V 38 om 2 dagar.

Hur går det för dig Smilla? Har du fått bebis än?

Tror du föder på Tors Har haft rätt 4 ggr innan, så spännande o se :-P

Jag började "shoppa" igen efter ca 2 veckor. Magen hade lugnat dig en del o avslaget va över. Fick såklart inte på mig samma storlek direkt, men några snygga jeans och nya underkläder gick alldeles utmärkt.
Man vill ju verkligen känna sig snygg nu till sommaren så här kommer de kämpas :-P

Lycka till när de väl är dax.

(om de inte blir allt för jobbigt kan du kanske försöka kasta in ett "nu åker jag in"..hehe, alltid lika kul.

Lycka till!!

Berätta genast hur de gick, hur de kändes, hur de gick till och om du känner nåt

Dvs om du hinner och inte ska föda plötsligt och om du har lust.
Är själv lite nervös över min, dock 1 vecka kvar

Cathie: Spännande!!
Och fyy vad skönt de måste varit att få veta du är "mogen" och dessutom öppen 2 cm. Själv tror jag att jag kommer va totalt stängd och så omogen de går att vara. Gick ju över med sonen 3 veckor och på mitt 3:e överburenhetskontroll (samma dag som vattnet gick) så va tappen fortfarande bakåt och öppen 0 millimeter.. Suck!
Tack vare vattnet så öppnades de lite grann iaf.

På vissa släpper slemproppen efter en svepning, har din kommit än?
Hoppas värkarna börjar inatt..spännande

Hur går de Cathie?

Fått mer värkar och känningar?

Eller du kanske rent av e inne och föder barn?

Smilla: Hur går de för din del? Börjat känna nåt än?