4 missfall.. Finns det hopp?

Jag är också här... Jag tror inte att jag har skrivit innan men jag är född -75, har försökt få barn i drygt 4 år, 4 MF (2 MA och 2 MF). Jag har gjort missfallsutredning på Sahlgrenska utan resultat. Jag är nu med i Lennart B:s studie om upprepade missfall, men det har inte blivit något plus sedan vi kontaktade LB så jag vet inte alls hur det går. Nu inväntar jag resultatet av försök nr 4 sen vi träffade LB.

Det är så himla tråkigt att vi måste vara i denna tråd, men det är skönt att veta att det finns andra som man kan få stöd av!

Lillis:  Du skrev om att du blev kallad till en annan läkare på SU... Jag har varit där otaliga gånger, dels för undersökningar, MF-utredning och operationer i samband med MF.

Jag har varit där sammanlagt 14 gånger sedan augusti 2010 och aldrig sett en läkare mer än en gång. De har så himla många som jobbar där och verkar ha stor omsättning på sin personal, vilket blir väldigt jobbigt när man måste dra sin historia varje gång man kommer dit...

Nu har jag som sagt hamnat hos LB (har även flyttat fr Gbg till Borås) och han har lovat att vi bara ska ha honom och ingen annan. Bara det känns som ett stort steg framåt.

Så att du får olika läkare på SU betyder inte nåt alls. Den väl tilltagna tiden var kanske för att de vet att du måste dra alt fr början..

Hoppas att allt går bra när du går dit!

Vi ska vara med i hans studie. Jag vet inte om det kommer att ge något men det känns iaf bra att veta att man har någon att vända sig till med sin oro.
Är du/ni också med i hans studie?

Men kan man inte få fortsätta hos honom även efter att man eventuellt har "misslyckas"? Han är ju inte enbart forskare, utan läkare också? Fast du kanske inte gillade honom?
Har du försökt att ringa och fråga honom om vad du fick? Om det var placebo kunde det ju vara idé att få testa trombyl, fast utanför studien?
Det jag känner är bra med Lennartgrejen är ändå det där med att vi bara ska vända oss till honom. Det kändes som om vi har slösat en massa tid på SU eftersom vi aldrig hade en och samma läkare två gånger. Alla hade olika teorier och olika sätt att bemöta oss. Fruktansvärt irriterande och slitsamt!

Vad tråkigt att ni inte blev så bra bemötta av LB. :(  Vad skönt att ni har fått bättre hjälp på Östra! Den lilla kontakt jag har haft med dem var himla bra. Repro har inte varit lika bra i mina ögon, tyvärr.
Jag har ju inte blivit gravid än efter att jag träffade LB, så jag hoppas fortfarande att han är så bra som han verkade sist vi såg honom.
Jag har fått två MA som upptäckts i v 8, ett missfall i v8 och ett v6.
Ett positivt gravtest är numera lika hoppingivande som ett ÄLtest förmodligen är för andra. Jag lär inte bli glad över ett plus förrän jag ser ett pickande hjärta. Lugn vete tusan om jag kommer att bli nån gång.

MIMMI: Du skrev att ni ska göra IVF, har ni haft svårt att bli gravida, eller ska ni göra det pga av missfallen. Dvs, är det för att kontrollera graviditeten på ett annat sätt?

Jag är ju också med i LBs studie, väntar bara på att jag ska bli gravid igen. Det verkar dock ta ett tag denna gång (var hos Lennart i nov efter många turer på Repro/Sahlgrenska), så snart kanske det blir funderingar på just IVF för oss också?

Vi blev både bra och dåligt bemötta på SU. Vi hade tex inte samma läkare  NÅN gång vi var där och då var det ju 2 MA (dvs 2 resp 3 undersökningar osv=5 olika läkare), mf-utredning och en massa prover (=ett antal olika läkare), en operationsundersökning för endometrios där kirurugen för operationen sen verkade helt vimsig och kläckte glatt "Vi lyckades rädda äggledarna i alla fall!" De hade inte sagt ett ljud om att det fanns risk för att skada nåt, snarare att all skulle bli bättre om de tog bort chokladcystan som jag inte led av. Hade jag vetat att de riskerade att sabba det enda som faktiskt FUNKAR på mig, dvs äggledare, så hade jag ju aldrig gjort titthålsoperationen! De gick dessutom in på fel sida, för de hade antecknat att cystan satt på andra sidan mot vad den gjorde!
Men annars var de bra ;).
Det är mycket väntetid och man får tyvärr ligga på. Dessutom tyckte jag att det var jobbigt att man var tvungen att dra sin historia om och om igen, trots att vi faktiskt var under utredning. Men jag har inget ont att säga om någon av de läkare egentligen, bara att helheten inte blev bra :(  Jag tror att vi har räknat upp till 12 eller 14 olika läkare...

Vi flyttade nyligen från Göteborg till Borås, dvs mitt i allt detta, och efter sista missfallet och titthålsoperationen konstaterade SU att de inte hittade nåt fel och rekommenderade därför LB. Vi ringde honom/SÄS och det tog inte alls lång tid innan han ringde upp. Jag fick förtroende för honom direkt och han verkar bra, det lilla jag har träffat honom. Jag är i alla fall inte rädd för att plussa, det räcker långt!! Sen att det inte har hänt nåt på ett par månader nu (sen nov) är en annan sak.

Måste bara säga igen att det så är skönt att ni finns här! <3

Okej, tack för svaret :)
LB sa nämligen att om inget hände för oss inom ett halvår, kunde vi kanske försöka med IVF. Det var lite därför jag undrade...
Vi försökte först i över två år utan någon framgång, sen när vi väl blev gravida, blev vi det fyra gånger inom ett år.  Nu har jag ju genomgått titthålsoperation med efterföljande behandling med Synarel, och då fick vi ju inte försöka, så sist jag var gravid var i juli förra året.

Förlåt, det var inte alls min mening att skrämma dig! Jag menade mest att man får vara aktiv och BE om saker och hålla koll på vem som säger vad eftersom man kan få olika läkare när man är där. Och de tycker ju tyvärr olika om vissa saker så då blir man ju lätt förvirrad och vet varken in eller ut.
Ta med ngt att skriva på och försök att alltid vara där tillsammans så det blir två som hör vad som sägs.

Hoppas att ni får det bättre! :)
(Och som sagt: De enskilda läkarna var bra, det var bara det där med att vi hade olika som inte var bra! Och den konstiga kirurgen då...)

CN83: Vad skönt att ni har fått tid! Jag upplevde som sagt LB som väldigt empatisk och för första gången satt någon LÄNGE och pratade med oss. Vi fick ställa alla frågor vi ville och han förklarade saker på ett bra sätt. Man kände sig helt enkelt lugnare efter att ha varit där. Jag antar att det är det som är TLC... :) Sen har det ju inte hjälpt något för övrigt i vår situation, dvs vi är inte gravida ännu, men vi MÅR i alla fall bättre!

Vilaa: Du får känna precis hur du vill! Det är DIN verklighet och visst är jag avis på dig som har ett barn, men det betyder ju inte att jag inte fattar att du är ledsen och uppgiven över att det är svårt att få ett syskon. 
Jag förstår din aversion mot graviditetstest. Jag är likadan. Ett plus betyder inte glädje längre. Det betyder ett eventuellt hopp, inget annat. Jag antar att det är samma som vanliga tjejer känner när de får glad gubbe på ÄL-testet, det betyder att det finns en chans, inget mer.

Skräp.

Ego: Har precis haft ÄL i dagarna och hoppas såklart att det har tagit sig. Är dock rätt trött på bebisverkstaden som känns allt annat än spontan och passionerad. Mina 15 år med p-piller känns ju rätt onödiga med facit i hand...