Skönt att få skrapning och ett snabbt avslut marieh! Även om det kan ha sina nackdelar, (troligen orsaken till mina sammanväxningar) så ser jag det som det minst smärtsamma både psykiskt och fysiskt. Om jag får slänga in lite galghumor, så ska du ju ändå in på helrenovering snart. Jag tycker att du gör helt rätt som går in för operationen nu, kanske de väl på plats hittar något mer. Har du gjort hysteroskopi? Mina sammanväxningar syntes in på vul, sen vet ju ingen om det är anledningen till några missfall.
Men måste du vänta så länge? Operation till sommaren såg jag på din andra trådstart. Det lät länge, även om en paus kanske kan vara bra nu efter en intensiv period. Så snabbt blir inte jag åter på banan och dessutom gravid...
Orkar du, så visst ska du fortsätta. Så länge inte graviditetsförsök och missfallsångest/sorg överskuggar resten av ditt liv. Det finns ju massor av exempel att det kan gå vägen efter många missfall. Du vet ju att du är en fighter!
Åldern ja, jag har passerat 38 rätt nyligen och det är 3 år sedan vi började försöka. Nu har vi kört en Pergotime-cykel (och det gör mer och mer ont tyvärr), men jag har inte orkat engagera mig såpass att jag tagit mediciner för säkerhets skull. Har köpt en progesteronkräm, men inte orkat bry mig om det heller. Nu kom jag från ämnet, men det finns många goda äldre föräldraexempel. Jag är nog mest rädd att man blivit för bekväm/gammal för vaknätter och skrik. Men orkar man hålla på i den här karusellen är jag helt säker på att man orkar när den dagen kommer. Å andra sidan får man kompensera med mognad och livserfarenhet. Hade en kollega tidigare som fick första barnet vid 18-20 och andra vid 45. Hon hade en otrolig kontakt med dottern som hon fick sent.
Nu får jag ge mig. Många kramar till alla kämpare!