4 missfall.. Finns det hopp?

Åh, GRATTIS marieh!!! Vilka goda nyheter! Det var snabbt jobbat  Hoppas, hoppas att det lilla livet klarar sig hela vägen.

Grattis Satchel! Börjar det kännas "safe"?

Själv är jag inne på första cykeln efter operationerna. Har tyvärr inte orkat bry mig och har t o m hoppat över Trombyl och Trio-B som jag ätit i flera år. Borde också kontakta lokala läkaren för uppföljning till operationerna. Jag frågade över-överläkaren om progesteron före plus, men fick någon motivering att det inte var bra, som jag inte kommer ihåg. Kanske att det skulle förlänga cykeln om man inte blev gravid? Har du fått info om ev nackdelar marieh?

Stor kram till alla!

Härligt med check 2 marieh! Nu vill vi se check hela vägen igenom!

Här härjar menssmärtor, men ska man se något positivt i det hela är det att jag har rikligare mens nu. Jag har ju inte tyckt att det verkat riktigt normalt tidigare, utan för sparsamt. Kanske operationerna och hormonerna fått fart på funktionerna. Nu blir det pergotime nästa gång och tempning.

Härligt med tredje hållpunkten marieh! Håll tummarna hårt!

Välkommen Zammi! 9:e graviditeten... Puh, jag har fem st bakom mig, varav en lyckad. Vilken gång gick det bra för dig och hur tidigt har missfallen kommit? Har all förståelse för att du inte orkar fler gånger.

Det finns förstås inga enkla svar på hur man orkar. Prata med vänner som förstår, bearbeta ibland och fokusera på roliga saker ibland. Tiden gör sitt till, att sätta sin egen situation i relation till andras (de som aldrig får något barn alls, krig och elände, min kompis svägerska som är döende i cancer och har två små barn osv) och till sist vetskapen om att det faktiskt av en eller annan orsak ibland plötsligt funkar efter många missfall.

Håller tummarna för ditt vul, berätta hur det går!

Kram

Grattis Zammi! Härligt att det såg bra ut. Tummarna hålls hårt.

Tack Kianne och Helle för uppmuntrande historier, det behövs.

Håller tummarna för dig timoa! Hoppas, hoppas att du hänger med i stimmet i den här tråden nu.

Grattis timoa, vad glad jag blir! Vet precis hur det blir med oron pga tidigare erfarenheter, förhoppningarna som man inte kan (eller vill?) stoppa, vetskapen om att oron är helt värdelös, varför ta ut ev sorg i förskott? Men man är inte mer än människa, att vara totalt odelat positiv när man fallit ner i avgrunden gång på gång är inte mänskligt.

Varför sluta med progesteronet förresten? Min läkare har ordinerat det längre än mina graviditeter varat (kommer inte på rak arm inte ihåg hur länge jag skulle ha fortsatt annars). Dock har hon inte nämnvärt trott på effekt av det, snarare på blodförtunnande, men för säkerhets skull.

Härligt för all tid som förflyter marieh, du kommer närmare målet! Förstår så väl vad du menar med hoppet och ångesten. Hoppas att du klarar att tänka på annat så mycket som möjligt.

Kramar! Tummar hålls för alla!

Åh marieh! Jag blir så oändligt ledsen för din skull! Varför i h-e ska vi behöva råka ut för detta? Det kändes så bra för dig den här gången. Vet inte vad jag ska skriva, men som andra här vet jag så väl hur fruktansvärt ont det gör, det psykiska (förhoppningarna som vi skrivit om förut), det fysiska och att hela livet ställs på sin spets.

Jag har ju som sagt väldigt små förhoppningar om att det ska gå vägen för egen del. Sista missfallet var faktiskt det som gjorde minst ont och jag tror det var för att efter tre såg jag en graviditet enbart som en lott i ett stort lotteri där det flesta lotter tyvärr är nitar. Det är ett sätt för mig att hantera hela skeendet. En graviditet för mig innebär inte samma sak som för de lyckligt lottade där det betyder barn.

Tänker så på er! 

Skönt att få skrapning och ett snabbt avslut marieh! Även om det kan ha sina nackdelar, (troligen orsaken till mina sammanväxningar) så ser jag det som det minst smärtsamma både psykiskt och fysiskt. Om jag får slänga in lite galghumor, så ska du ju ändå in på helrenovering snart. Jag tycker att du gör helt rätt som går in för operationen nu, kanske de väl på plats hittar något mer. Har du gjort hysteroskopi? Mina sammanväxningar syntes in på vul, sen vet ju ingen om det är anledningen till några missfall.

Men måste du vänta så länge? Operation till sommaren såg jag på din andra trådstart. Det lät länge, även om en paus kanske kan vara bra nu efter en intensiv period. Så snabbt blir inte jag åter på banan och dessutom gravid...

Orkar du, så visst ska du fortsätta. Så länge inte graviditetsförsök och missfallsångest/sorg överskuggar resten av ditt liv. Det finns ju massor av exempel att det kan gå vägen efter många missfall. Du vet ju att du är en fighter!

Åldern ja, jag har passerat 38 rätt nyligen och det är 3 år sedan vi började försöka. Nu har vi kört en Pergotime-cykel (och det gör mer och mer ont tyvärr), men jag har inte orkat engagera mig såpass att jag tagit mediciner för säkerhets skull. Har köpt en progesteronkräm, men inte orkat bry mig om det heller. Nu kom jag från ämnet, men det finns många goda äldre föräldraexempel. Jag är nog mest rädd att man blivit för bekväm/gammal för vaknätter och skrik. Men orkar man hålla på i den här karusellen är jag helt säker på att man orkar när den dagen kommer. Å andra sidan får man kompensera med mognad och livserfarenhet. Hade en kollega tidigare som fick första barnet vid 18-20 och andra vid 45. Hon hade en otrolig kontakt med dottern som hon fick sent.

Nu får jag ge mig. Många kramar till alla kämpare!

Oj, här har det hänt en del. Skönt att det är avklarat marieh.

Men fy vad många val det finns och saker man ska ta ställning till. Jag är i grunden absolut positiv till alternativ medicin, men det finns förstås både riktigt kunniga och kvacksalvare. Jag har testat akupunktur både för att bli gravid och behålla graviditet (1 gång, funkade inte). Dock bor jag inte i någon storstad så det finns ju inga rena specialister. Många upplever att akupunktur hjälpt dem. Men tyvärr vet vi ju sällan för vilket problem just vi behöver bot.

Hur har du fått kontakt med kliniken? Finns referenser eller rekommendationer? Formuleringen att de kunnat hjälpa dig att behålla barnet låter inte professionell. Inte heller kommentaren om att operera bort hela livmodern, varför skulle det handla om det, då är ju fler graviditeter omöjliga. Kolla noga vad det är för ställe. Vad vill/kan de göra? Kostnad? Till saken hör ju att dina läkare/kontakter inte är speciellt säkra på att myomet är orsaken. Svårt! Det är inte roligt att behöva grubbla på detta! Din plan är dock härlig, ta väl hand om dig!

KRAM

timoa: har inget att tillägga om magar, på mig har inget synts, även om det gått till v 10. Men du har fått några tips. Håller fortsatt tummarna!

marieh: skönt att du känner dig så säker! Jag vet inte riktigt vilken häst jag ska satsa på. Som jag skrev är jag generellt positiv och det ska bli jättespännande att följa vad du får testa och hur det går. Känner igen tanken att man vill göra att som står i ens makt. Min gräns går vid att åka utomlands för behandlingar och svensk sjukvård har inte mer att erbjuda än jag fått. Så egentligen är det alternativmedicin som kvarstår. Akupunktur har jag testat och också en naturläkare som påpekade vissa obalanser som t ex zinkbrist och zink är viktigt för graviditeter.

PLUS!

Har inte koll på dagar, men tänkte att jag kanske borde testa idag efter att ha känt av brösten. Två streck på stickan! Puh, nu får jag gräva fram medicinerna och börja sticka osv. Vilken häst ska man satsa på? Jag kommer att köra fragmin och prednisolon. Om det blir progesteron vaggisar eller kräm får jag fundera lite på. Även på om jag ska satsa på akupunktur. Det känns inte som att jag ska dra sjukskrivningssvängen igen, men man vet ju aldrig vad som är rätt...

Ber om hållna tummar!

En del tankar som du marieh, känner igen mig i din beskrivning! Dock inte lika optimistisk :) Hoppas solen lyser på er andra, ska snart ut och njuta.