Det verkar som att klinikerna har olika sätt att räkna när man ska göra gravtestet. Ni som ska testa hemma (ej blodprov), på vilken dag ska ni testa enligt kliniken? Jag har fått rek. testdag RD 21!
Från vilken dag är det egentligen säkert att testa?
adopterad: Håller med om att det är konstigt att TD skiljer sig åt. Ibland beror det kanske på att embryona är odlade i olika antal dagar. Ju senare man testar desto säkrare är testet men de gör väl en avvägning i och med att de vet hur jobbigt vi tycker det är att vänta på TD.
Man kan ju undra om det har med missfallsstatistiken att göra... Om du börjar blöda innan td så kan det ju vara ett tidigt mf men hamnar inte i statistiken eftersom man inte testat än? Och att de vill att resultatet ska vara så stabilt och säkert som möjligt.
jag hade TD på dag 18, ET var dag noll, det stod ett datum på mitt papper som jag fick med mig hem. Vad jag har förstått så har några en långsammare hormonutveckling och plussar därför sent, så då kan ett minus dag 14 vara missvisande. Gravidhormon finns kvar i kroppen ganska länge, så även om man får ett tidigt MF så borde man nog få plus på TD. Men jag håller med om att det är knepigt att det skiljer så pass många dagar mellan de olika klinikerna. Många verkar testa innan TD....
pölsan: Vår klinik verkar ha samma policy som det du beskrev, nämligen TD på dag 18. Så skriver de även på deras hemsida. Av någon konstig anledning har de ändå lagt till en dag extra så att jag ska testa på dag 19. Tack och lov är det "bara" en dryg vecka kvar nu.
Har ivarjefall kollat upp med min klinik som är Uppsala att dom själva på kliniken valt att ha TD 18 för att då ska dom som blir negativa i testet troligen fått mens redan och testet visar helt enkelt ett "säkrare" resultat.
Dom har bytt sin TD både fram och tillbaka men tycker att det fungerar bra med 18 som dom har nu. Visst och såklart kan man se resultat tidigare som hon sa till mej, men man kan kanske inte vara säker att det visar ett korrekt svar då...
Jaja, ganska logiska svar om man som "ruvare" bara hade tänkt liiiiite längre än näsan räcker :)
Men det är som ni alla vet inte lätt att tänka klart och det blir lätt många frågor som åker omkring i en när man befinner sig i situationen som sådan.
Nåväl ytterligare en dag har gått och jag likasom ni närmar er TD (oavsett vilken TD ni har...).
Har tröstshoppat lite på eftermiddagen, det gjorde gott för själen men lite ont i plånboken :)
asp76: Dom sa att jag skulle räkna ÄP som dag 1, så jag rättar mej väl efter det beskedet. Ska testa nu på lördag och känner mej inte speciellt possitiv då jag tror mej ha känningar av mensvärk. Har haft rejält ont i magen hela dagen och känner mej allmänt down just nu...
Dom på kliniken tyckte inte att jag skulle ta det negativt då man mycket väl kan gå med såna känslor och ändå vara gravid när man testar. Att man tror hela tiden att mensen ska komma men det bara är ett "falskt" tecken.
MEN jag har ändå trots deras snälla lugnande ord svårt att tänka possitivt och överhuvudtaget fokusera på jobb och allt runt omkring mej som trots denna ivf rullar på i vanlig vardag. Var en sväng på lindex när jag var ute och shoppade loss igår, gick en snabb omväg förbi babyavd, men det känns konstigt. Så nära men ändå så långt bort... Kunde bara inte låta bli, jag längtar sååå...
Hur mår alla ni andra ruvare egentligen, är det jag som är extrem med alla känslor, tankar, funderingar och frågor. Jag har verkligen inget annat i huvudet, har både "glada" framtidstankar samtidigt som det redan snurrar om när och hur nästa ivf ska bli. Det är ju sjukt ju... Tror man känner efter alldeles för mycket, fast hur lätt är det att låta bli???
Jag känner igen mig i det du beskriver adopterad! Det är en extremt jobbig känslomässig karusell, och jag har stundtals svårt att fokusera på annat. Mitt jobb kräver att jag är närvarande mentalt och det är svårt nu för tiden kan jag säga... Men det är ändå skönt att jobba för tiden går ju lite fortare. I vårt fall har allt en extra dimension eftersom vi måste använda donerade spermier, så det har ju varit en egen process att landa i det. Det gör ju också att det inte är lika lätt att köpa sig fler försök när de landstingsfinanserade är slut. Och som pricken över i:et idag så plussade min syster efter FET (de har en son sedan tidigare genom IVF). Jag är jätteglad för deras skull men det är ändå blandade känslor, jag är ju så avundsjuk att jag nästan dör, och längtar så otroligt mycket efter att få bli gravid så det gör ont. Och det är jobbigt att det känns jobbigt om du förstår vad jag menar? Jag blir ju inte lyckligare av om dom inte får några fler barn, det hjälper ju inte mig, så jag vill ju vara BARA glad, men kan inte det just nu...
MEN vi får verkligen hoppas hoppas hoppas och tro på oss själva nu, det kommer att lyckas förr eller senare!! Och mensvärk kan absolut vara ett bra tecken, många vittnar ju om det som ett tidigt tecken! Jag har haft ont till och från sedan i helgen (2-3 dagar efter ET), men inte så att det "moler" hela tiden utan mer som kramper och stickningar som kommer och går.
asp76: Min mage har betett sej liknande, det var bara igår som jag började få mer ont i magen och idag ännu mer. Just nu är det ganska lugnt men man är ju liksom orolig i hela kroppen.
Jag har oxå ett arbete som kräver mental närhet och jag gör mitt bästa trots att det är jobbigt. Förstår om det är blandade känslor när din syster plussade idag. Jag har haft en del närstående vänner som hur lätt som helst blivit gravida både planerat och inte planerat, det är svårt att vara glad och att visa det inför andra.
Vi har bara två ivf-försök som vi får genom landstinget, det har tydligen (innan vi började med ivf) dragits in på försöken, det känns lite tungt eftersom det inte precis är gratis att göra behandlingarna... Om det inte tar den här gången som är vårat första så har vi bara ett kvar. Hur många försök har ni gratis? Tycker det är lite lustigt att det är så olika i landet.