Anonym (man) skrev 2011-03-30 10:13:59 följande:
Lider med dig , har även jag varit där du är nu för ca ett år sen.
För det första tycker jag att du ska åka bort ett tag , familj , vänner etc... så att du kan komma bort ett tag och samla tankarna , smälta det hela.
Du kommer gå igenom ett antal faser och du kan räkna med en känslomässig berg och dalbana ett tag framöver. Jag antar att du fortfarande befinner dig i chockfasen , känslan av att mattan ryckts undan under fötterna på dig och du faller fritt , du försöker nog fortfarande greppa att det har hänt , att det är sant , vad det kommer innebära för framtiden.
När du kommit över chocken och börjar tänka någorlunda klart igen så borde du prata med din man om vad som hänt , vad han vill , samla information som du kan använda dig av för att sedan bestämma dig för vad DU vill. Tyvärr finns stor riskj att han komer ljuga om allt , det beror lite grann på hur han är som person , hur han hanterar kruiser. Här måste du vara väldigt tydlig med att du inte tänker tolerera undanflykter , lögner och halvsanningar. Börjar han slingra sig så är risken stor att han kommer fortsätta med det och nästla in sig i en härva av lögner.
Vissa människor är ärliga , lägger alla korten på bordet och vill få det överstökat , andra slingrar sin in i det sista. Mitt X till exempel hade komit överens med sin älskare om vad dom skule säga till mig. Hon ljög sig igenom 6 månaders familjerådgivning , än idag vet jag egentligen inte vad hon gjort bakom min rygg. Men nu spelar det inte längre någon roll eftersom vi är skilda.
Jag föreslåt att ni bokar in er på familjerådgivning. Många kanske tror att man går till FR för att reparera förhållandet , men så är inte fallet , dit går man för att gå igenom och bearbeta vad som hänt med hjälp av en terapeut , ditt beslut kan du ta på vägen. Först måste ni bearbeta själva otroheten , forsonas kring den , sedan kan man börja prata om förhållandet och om eller hur ni vill gå vidare med den , diskutera anledningarna till varför det blev som det blev etc... Här är det viktigt att din man tar sitt ansvar för vad han gjort , är fullständigt ärlig , och att du får ta den tid du behöver för att processa hans otrohet , älta , etc.
Nu kanske jag är färgad av mina egna dåliga erfarenheter eller så är mitt X ovanligt feg och lögnaktig men ett tips är att om du märker att han börjar ljuga , och slingra sig , undvika att stå för vad han har gjort så tycker jag du bör överväga att inte gå vidare , risken är då stor att du bara kommer slösa bort en massa tid i onödan , tid som du bättre kan använda till att läka och bygga upp ditt liv igen. Det är en av de saker jag nu ångrar mest , att jag slog knut på mig själv för att rädda förhållandet , slösade bort en massa tid på någon som inte förtjänade det , en tid som jag och våra barn mådde väldigt dåligt av. Jag kan nu lugnt säga att jag aldrig någonsin kommer förlåta en otrohet igen.
Lycka till !
Tack för ditt fina inlägg! Jo jag pendlar mellan ilska och förtvivlan. Jag och min x-man hade precis börjat träffas igen efter ett två år långt särboförhållande (innan det var vi sambos), och nu kommit fram till att vi skulle satsa igen. Barnen var inblandade och jag kände mig lycklig. Helt plötsligt får min man samtal och sms från en annan kvinna. han mörkar först och säger att han inte kan rå för att hon har känslor för honom, det var ju inte ömsesidigt. Jag valde att tro på honom men hon fortsatte att höra av sig, han stängde av telefonen, smusslade och betedde sig märkligt. En söndag vaknade vi, vi älskade, åt frukost med barnen och vi planerade att ses med barnen på eftermiddagen, ringde han bara och sa att han ville göra slut, han kunde inte ens säga det till mig pesonligen efter 4 års relation. Sedan var han avstängd i flera dagar. När jag väl fick tag i honom hade han varit hos henne och han erkände nästan allt. Jag kände mig så lurad och jag tycker så synd om barnen som fått förhoppningar igen. Nu är mannen ångerfull, men tycker ändå att orsaken till den är delvis mitt fel. Hur då??? Jag tänker inte ta på mig skuld för detta. Jag kommer aldrig kunna försonas kring det som hände eftersom vi redan hade en historia och vi var i startgroparna med att börja om på nytt - vända blad och satsa på vår kärlek. Därför blev hans oärlighet och lögner än mer kränkande.
Jag har litat på honom, försvarat honom, älskat honom och stannat hos honom trots att han har stora bekymmer med sig själv. Det känns som jag investerat så mycket. Jag är arg på mig själv för att jag började tro på oss igen, tro på en framtid. Jag kommer ha svårt att lita på någon igen tror jag.
