Utsatt för otrohet - hjålp!

Först kan jag inte låta bli att skratta ihjäl mig över ditt rop på "hjålp". Men nu till verkligheten; din värld är i spillror.

Först måste du ta reda på hur det ligger tillbed otroheten. Var det en engångsföreteelse, var det en längre relation, är han intresserad av att vara med DIG över huvudtaget?

Får du nej; Försök tänk positivt och gör dig mentalt redo för separation. Ta några dagar att smälta det, fundera sen på hur du vill att ni går tillväga. Vem ska flytta? Vem ska ha vissa grejer? Ekonomi? Sen tycker jag du ska ta kontakt med kurator eller liknande som kan hjälpa dig bearbeta känslorna. Allt blir bra i sinom tid!

Får du ett ja; det är först DÅ du kan ställa dig själv frågan om DU vill fortsätta. Kan du förlåta? Kan du glömma? Kan ni gå vidare? När du besvarat den frågan kan ni gå vidare, men det kräver att du vet vad han vill göra.

Lider med dig.
Jag var där själv för mindre än en månad sedan.
Hamnade i en djup deppresion. Mannen bad om förlåtelse och lovade att aldrig göra om det.
Jag har inte accepterat detta...ältar det dag som natt..
Har nu insett att vi måste tyvärr "gå igenom" det och försöka prata.
Få honom att stå för sina "misstag", och försöka få honom att förstå att det måste pratas..MYCKET!
Ska man kunna gå vidare i förhållandet så finns det massor av frågor från den "bedragna" som måste redas ut!
Jag tänker själv ta upp vår disskusion igen..Eftersom detta "handlande" tär på mig så otroligt mycket!
Jag vill må bra, känna att jag "kan lita på honom igen", och framför allt vill jag kunna sova utan alla "hjärnspöken"!

Kram till dig! Hoppas på att det löser sig!

Lider med dig , har även jag varit där du är nu för ca ett år sen.

För det första tycker jag att du ska åka bort ett tag , familj , vänner etc... så att du kan komma bort ett tag och samla tankarna , smälta det hela.

Du kommer gå igenom ett antal faser och du kan räkna med en känslomässig berg och dalbana ett tag framöver. Jag antar att du fortfarande befinner dig i chockfasen , känslan av att mattan ryckts undan under fötterna på dig och du faller fritt , du försöker nog fortfarande greppa att det har hänt , att det är sant , vad det kommer innebära för framtiden.

När du kommit över chocken och börjar tänka någorlunda klart igen så borde du prata med din man om vad som hänt , vad han vill , samla information som du kan använda dig av för att sedan bestämma dig för vad DU vill. Tyvärr finns stor riskj att han komer ljuga om allt , det beror lite grann på hur han är som person , hur han hanterar kruiser. Här måste du vara väldigt tydlig med att du inte tänker tolerera undanflykter , lögner och halvsanningar. Börjar han slingra sig så är risken stor att han kommer fortsätta med det och nästla in sig i en härva av lögner.

Vissa människor  är ärliga , lägger alla korten på bordet och vill få det överstökat , andra slingrar sin in i det sista. Mitt X till exempel hade komit överens med sin älskare om vad dom skule säga till mig. Hon ljög sig igenom 6 månaders familjerådgivning , än idag vet jag egentligen inte vad hon gjort bakom min rygg. Men nu spelar det inte längre någon roll eftersom vi är skilda.

Jag föreslåt att ni bokar in er på familjerådgivning. Många kanske tror att man går till FR för att reparera förhållandet , men så är inte fallet , dit går man för att gå igenom och bearbeta vad som hänt med hjälp av en terapeut , ditt beslut kan du ta på vägen. Först måste ni bearbeta själva otroheten , forsonas kring den , sedan kan man börja prata om förhållandet och om eller hur ni vill gå vidare med den , diskutera anledningarna till varför det blev som det blev etc... Här är det viktigt att din man tar sitt ansvar för vad han gjort , är fullständigt ärlig , och att du får ta den tid du behöver för att processa hans otrohet , älta , etc.

Nu kanske jag är färgad av mina egna dåliga erfarenheter eller så är mitt X ovanligt feg och lögnaktig men ett tips är att om du märker att han börjar ljuga , och slingra sig , undvika att stå för vad han har gjort så tycker jag du bör överväga att inte gå vidare , risken är då stor att du bara kommer slösa bort en massa tid i onödan , tid som du bättre kan använda till att läka och bygga upp ditt liv igen. Det är en av de saker jag nu ångrar mest , att jag slog knut på mig själv för att rädda förhållandet , slösade bort en massa tid på någon som inte förtjänade det , en tid som jag och våra barn mådde väldigt dåligt av. Jag kan nu lugnt säga att jag aldrig någonsin kommer förlåta en otrohet igen.

Lycka till !

hej, jag har nyss fått veta att min man är otrogen  ,är det nån här som vart med om samma som skulle vilja ha kontakt o maila privat, vet att familjeliv brukar kunna fömedla en kontakt utan att man skriver mail här. skulle va skönt prata me nån i liknande sits....  

Har varit på båda sidorna. Bedragare när jag var ung (inget jag är stolt över). Bedragen när jag blev lite äldre. Så jag har erfarenhet av hur man tänker (och inte tänker) i en otrohetsaffär.

Om vi tar den bedragnes sida så känner jag igen alla känslorna. Ilska, chock, sorg, vrede. En overklighetskänsla. Dvs att det måste vara en ond dröm - att det inte kan hända mig. Man önskar att man kunde vakna upp och upptäcka att det bara var en mardröm. Men tyvärr är det inte så. Det tar några dagar för att sanningen skall sjunka in och chocken skall släppa och gå över i ilska och kravet på svar på frågan - Varför?!

I nästa fas är det inte ovanligt att man vill ha reda på allt. Och då menar jag allt (oavsett hur smärtsamt sanningen är). Allt från hur hela historien började. Allt om den andre, dess familjeliv osv. Allt om du hur de höll kontakten med varandra, vad de skrev osv. Allt om hur, var, när och hur ofta de träffades. Allt om vad de gjorde när de träffades, om de hade sex, hur ofta de hade sex, hur de hade sex, om det var bra osv. Allt om de har djupare känslor för varandra, om de planerade en gemensam framtid med varandra. Och så fortsätter det.

För vissa är denna information oerhört viktig att få från sin partner för att alla korten skall upp på bordet en gång för alla. Så att man sedan skall kunna få en möjlighet att lägga det hela åt sidan oavsettt om man går skilda vägar eller gör ett nytt försök. Det viktiga är att allt kommer upp så att inget "glöms bort" eller hemlighålls eftersom det slår mot möjligheten att bygga upp tilliten igen. Det är lika bra att får upp allt nu så att inget dyker upp senare för många är oroliga att framtiden skall bli kantad med "nya avslöjanden" om inte allt rensas ut här och nu.

Och de bedrage måste få en chans att älta dessa frågor om och om igen för att knna bearbeta det traumatiska. Men tillsist så måste man nå en punkt där man måste lägga det till handlingarna och blicka framåt. Dvs inte nödvändigtvis förlåta men däremot förlika sig med det som har hänt. Det gjorde kan aldrig bli ogjort. Vissa klarar av att göra ett nytt försök. Andra kommer aldrig över det hela.

Om man väljer att gå vidare så måste man inse att förhållande man hade innan inte längre finns kvar. Det är dött och man startar ett helt nytt förhållande istället. I detta så finns det en del fallgropar att se upp för. En är skulddelen som har två sidor. Den ena kan användas av den bedragna och tas fram så fort man vill sätta den andre i underläge t.ex i en diskussion, i ett bråk, när den bedragna vill få sin vilja igenom osv. Den andra skulddelen kan drabba den otrogne. Han bär hela tiden med sig skuld och skammen för det som inträffade och känner sig skyldig hela tiden. Han vågar därför inte ta sin plats i förhållandet, att ställa sina rättmätiga krav eftersom han tidigare har begått denna handling. Följden blir att han känner sig inlåst, ofri och maktlös i förhållandet. Båda dessa kan leda till att förhållandet spricker efter ett tag. Det gäller alltså att se upp för dessa fällor och det gäller för båda parter. En öppen dialog brukar vara en bra garanti för att dessa inte skall få fäste.

Tillsist så är väl den avgörande faktorn i hur vi klarar av att ta oss igenom en otrohetsaffär avgörande på vilka tidigare erfarenheter vi har haft i livet, vilka saker vi har med oss och upplevt från uppväxten, hur barndomen har varit samt vilken livssitiuation vi befinner oss i när det hela rullas upp. Till detta tillkommer hur ens partner är. Om det verkligen är som en blixt från en klar himmel eller om det har funnits en viss men marginell risk där hela tiden. Samt - om det är en engångsföreteelse, en kortare affär eller en som har pågått under flera år. Ett snedsteg vid ett enstaka tillfälle är en sak tycker vissa - det kan hända. Men ju längre en affär har pågått desto mer komplicerad blir den att underhålla och desto mer överlagd och planerad är den. Man har även där fått gott om tid att tänka över sitt snedsteg och väljer man trots detta att fortsätta affären under lång tid så slutar det hela i en härva av lögner och svek. Och det är väl det som gör så ont - de utstuderade lögnerna (samt "att man själv har varit så dum att man har litat på dem" som många säger när de klandrar sig själva).

Vissa kan acceptera en otrohet baserad på ren sexuell attraktion. Däremot kan de aldrig förlåta att de iblandade utböt djupare känslomässiga saker med varandra. Där är den känslomässiga otroheten värre än de sexuella.

Otrohet väcker en oerhört massa känslor. Allt från ilska och sorg till tankar om monogamins död (som är en helt annan sakfråga) till vissa mäns sexuella fantasier om att deras fruar är otrogna. Det spänner över ett stort spektrum men den grundläggande saken med otrohet är att det är ett svek och lek med den andres känslor och kärlek. För att förstå hur fruktansvärt det kan kännas så måste man ha upplevt att ha varit på den bedragnes sida en gång.

Jag kom på min make förra onsdagen. Har misstänkt under en längre period (och också med vilken kvinna). Har frågat rätt ut flera gånger under den här perioder eftersom de varit så odiskreta på FB bla. Har då fått höra att jag är misstänksam, han har gråtit och sagt att det är så synd om honom som måste leva i en relation med någon som inte litar på honom etc.
Så förra onsdagen passade jag på att kolla hans mobil när han stod i duschen på morgonen innan jobbet. Hittade då bilder, meddelanden etc. Fick såklart värsta chocken (även om jag inners inne visste) och sprang skrikande in till honom i badrummet och läste upp delar av deras konversation. Glömde helt bort barnen som givetvis blev helt vrålledsna när jag var så hysterisk. Klädde på mig och gick till jobbet - lämnade honom att ta hand om barnen, lämna på dagis etc.
Väl på jobbet skrev jag till henne på FB (hon är en gemensam kompis till oss) att jag nu stängde av henne från min sida och att hon skulle hålla sig väldigt långt bort från mig. Sedan skrev jag ett meddelande till hennes sambo (också en gemensam kompis) att hans sambo och min make hade ett förhållande. Fick då två lååånga sms från henne att JAG förstört HENNES liv och hennes relation. Hallå eller......

Jag var tvungen att föreläsa i några timmar men sedan kunde jag gå hem för maken var hemma. Så att vi kunde prata. Dagen efter körde vi iväg barnen över helgen för att kunna prata, skrika, gråta etc utan att ha dem hemma.
Han har brutit med henne och säger att han vill fortsätta med mig. Han är väldigt ledsen över det han har gjort och mår fruktansvärt dåligt.
Just nu känner jag mig tom och vet varken ut eller in.
Jag älskar honom men han vet inte om han älskar mig så nu är det så jävla bisarrt att trots att han behandlat mig som ett svin så är det jag som går och väntar på att han skall bestämma sig om han vill fortsätta med mig eller inte.
Helt jävla upp och ner. 

Det som jag tycker är svårast är inte knullen i sig utan att han som jag varit tillsammans med i 9 år var kapabel att ljuga mig rätt upp i ansiktet. trots att han såg min förtvivlan och sorg och oro. Det sveket känns svårt att ta sig förbi. Och att han fick mig att känna mig paraniod och snudd på sjuk i huvudet.

Sitter i typ samma sits som dig fast med min fru.
Men känner som dig, hade varit skönt prata med nån utanför sin bekantskap