Enligt ISO BMI har min dotter på 3år FETMA?!

Verkligen INTE!! Han ser HELT normalviktig ut. Hur smal ska man va egentligen för att räknas som normal?? Är det "size zero" på barn också??

 När det gäller "vanlig" trötthet, ja. När det gäller SJUKLIG trötthet/svaghet, nej. Jag blir verkligen INTE piggare av att aktivera mig när jag är trött/svag på det där sjukliga viset... De som aldrig har vart så förstår inte. Det är vanligt att dessa tror istället att man bara är dålig på att aktivera sig.... Jag ÄR en väldigt aktiv person och det är det som är det frustrerande!!! Men jag har blivit bättre, bara för ett par månader sen kunde jag inte ens jobba alls. Vissa dagar var en stor påfrestning att lämna dottern på dagis!! Trodde att jag skulle svimma av utmattning.

Är det att "vara överviktig" så vet jag inte hur vissa bedömer?! Jag ser ett fullständigt normalviktigt barn på bilden.

Hon äter inte särskilt mkt frukt. Ibland en banan, ibland ett äpple. På dagis äter de väl frukt till mellis ibland.

Jag är mycket kostmedveten träningsfreak själv så jag vet precis vad som är bra och mindre bra. Vi föräldrar dricker nästan enbart vatten, lite mjölk, bortsett från fester då alkohol kan intas och någon gång ibland unnar vi oss en cola.

Dottern brukar äta:
Frukost: 1-2 Macka (något ljust bröd, gärna fiberrikt sådant som är nycelmärkt men ibland vanligt ljust också, hon vägrar hårdare/segare bröd som vi gärna äter själva) med lite smör och sen antingen leverpastej, ost eller skinka/skinkkkorv på, ½-1 glas mjölk (mellanmjölk)
Om det är hemmadag (ej dagis) så blir det kanske en frukt och/eller yogurt (Arlas vaniljyogurt 2%fett) till mellis. Ibland vill hon ha en macka till mellis också.
Till mat brukar vi äta allifrån lasagne till något kött o potatis. Sämre mat som makaroner och korv  eller dylikt någon enstaka dag i veckan. Och hon är bra på att äta grönsaker! :) Det dåliga är nog ev såser och creme fraiche... det får vi se till att minska på! Det gillar hon skarpt annars.... precis som de flesta andra av oss...

Jag tror att det största problemet är att hon gärna äter MYCKET. Inte VAD vi äter. Även om vi bara är vanliga människor och inte perfekta i matintag....

Jag ska försöka, jag äter naturell yogurt själv och hon gillar inte det. Men kanske med frukt/bär i.... kan ju försöka.
Vad gäller portionerna försöker vi begränsa henne redan som det är för ibland kan hon äta/vilja äta "hur mkt som helst"! Men hon måste ju få ta OM en gång, precis som vi andra. Hon måste ändå tillåtas att bli MÄTT.

Det löser sig säkert... men man måste va försiktig även åt andra hållet... Jag har en kusin som i tonåren fick allvarlig anorexia efter att att som barn varit lite knubbigt och hennes egen mamma tjata på henne om det.

Min sambo var, by the way, robust också i denna ålder.... så vi hoppas att det är en ärftlig grej delvis... Jag var det i skolåldern men inte som så liten. Både jag o sambon var alltid längst i klassen i skolåldern och jag var även den tyngsta tjejen i klassen (låter som jättefet men det var jag inte,... dock överviktig, ja) i alla år fram till högstadiet. Vi växte och mognade tidigt båda två, men ingen av oss växte så mkt mer efter 12-13års ålder. ;) Jag är lika lång och tung som jag var som 13-åring (var redan 168cm och 67kg då minns jag)... och sambon säger att det är samma med honom.

Ja, så kan det mycket väl vara! Om man går på svältkost ett tag går ju kroppen ner i ämnesomsättningen och drar till sig varje droppe den kan få! Men det är inget vi kan göra nu. Önskar bara att det inte var sån amningshysteri.... :-/

Vanadiz - okej. Vad tror du det är i hans fall som gjort honom överviktig? Är han också ett barn med stor aptit?
Det här är skitsvårt. Jag blev själv mobbad för min rundhet i lågstadiet/mellanstadiet och vill verkligen inte utsätta henne för det! :(

Jag kämpar själv för att hålla mig normalviktig och det är ett helvete emellanåt... men som tur är älskar jag att träna och dessutom har jag en häst som aktiverar mig. ;)

Jag själv äter lågkolhydratkost men just nu verkar det inte hjälpa ett skit! Jag går inte ner ett gram trots samtidig hård konditionsträning... Det har förmodligen med mina hormonella obalanser att göra och/eller min antidepp medicin. För jag har kört LCHF förut och då gick jag ner 3kg på 2 veckor och det va innan medicinen... Frustrerande! För jag kan inte va utan den heller men tar väldigt låg dos, har trappat ner den till bara 1 tablett två-tre ggr i veckan. Det funkar! Har försökt att sluta genom mer nedtrappning men då blir jag deprimerad.

Tillbaks till dottern - hon är ju verkligen inte still en sekund och börjar leka direkt då hon vaknar... som just nu... men jag/vi ska absolut försöka tänka mer på att aktivera henne än mer då vi kan! Och begränsa allt sockerintag till så nära noll som möjligt och då är det släkten som måste informeras också för det är oftast dom som gärna ger henne "saft o kaka"... o dylikt... Vi har knappt sånt hemma!

Jag är som sagt mycket kostmedveten och vet precis vad man bör äta och inte äta men det är en annan sak att verkligen orka genomföra det. Det är inte lätt med en trotsig 3-åring och en mamma som kämpar i motvind....

Tack för alla ärliga svar! Självklart ville jag ha ärliga svar. Annars är det ju inte lönt... ;)

Alexi - du har förstås rätt. Men det svåra med barn är att det är svårt att veta om de fortf är hungriga eller bara vill ha mer för att det är gott. Samt att det är svårt att förklara för ett så litet barn varför man inte ska ta om... Men vi får försöka. Ska man säga till på dagis med tro? *hmm*

Vanadis - för mig är det precis tvärtom! Jag är hungrig jämt! Även då jag äter mkt fett och protein. *suck* Äter inte jag på några timmar får jag både kurr i magen och blodsockerfall! Kroppen säger ifrån direkt. Spelar ingen roll hur nyttigt jag äter! Eller ja, visst blir det lite bättre med god kost (t ex lågkolhydrat eller GI) men det försvinner inte.
Jag äter precis som man ska - lite (små portioner) och ofta... men lite väl ofta ibland. Blir mätt snabbt och sedan hungrig igen.

Tänk om man kunde va utan mat så länge som du, då borde man väl gå ner i vikt! ;) Eller?!

Vad jobbigt med din dotters pappa. :( Idiot verkar han vara.

Vi ska försöka få dottern till mer aktivitet... jag har redan börjat med det faktiskt i form av vardagliga grejer. :) Och jag har ångest när hon äter... :( Alltid detta viktproblem!! :( Inte kul när man ÄRVT en sån dålig ämnesomsättning....

Nicke Nyfiken - det är inte det att jag tar illa upp att någon säger att hon är tjock. Det är mer CHOCKEN att hon faktiskt är SÅ överviktig att det klassas som FETMA!

Men vi tar det på allvar. Vi har redan börjat med mer aktivering (utomhus) och tänka efter med maten. Hon ska självklart inte få fortsätta ha fetma!! (ett skräckord för mig som får panik när jag själv har mer än 5-10kg övervikt och hennes pappa med)

Hon är iaf väldigt aktiv så det är inga problem med den biten. ;)

banjomusik - intressant att höra om din son! Jag tror säkert att vår dotter växer på liknande sätt då hennes pappa har också varit rund i denna ålder... men inte senare under uppväxten.
Sen är det ju så att eftersom dottern är så försiktig och feg så tar det längre tid för henne att komma igång med t ex cykling än för många andra barn. När hon lär sig mer o mer fysiska aktiviteter tror jag hon växer ifrån detta!

Topdog - ok men jag fortsatte att gå ner ett par kg till sen. ;) Så jag tyckte det fungerade då! Kläderna satt ju lösare också så det var inte bara på vågen det märktes.
Nu verkar jag inte kunna gå ner i vikt vad jag än gör!! Så kan det väl va vid hormonella obalanser... eller när man äter medicin... :( Men jag är bara några kg över min normalvikt. 26 i BMI. Så ingen panik... Bara att jag vill ner till mina normala 65-70kg. (74 kg nu)

Och sen är det så (inte för att tråden handlar om MIG nu men...) att jag kan inte gå på låg kalorimängd (under 2000kcal) och gå ner på det viset för då är jag hungrig heeela tiden! Det bästa sättet är egentligen att träna hårt (3-4 dagar i veckan minst) och på det viset komma ner i kalorimängd (genom förbränning). Men det hinner jag tyvärr inte med nu när jag ofta har dottern själv på veckorna. Jag kan få till, i bästa fall, 2-3 träningar i veckan... Och utöver det rör jag mig mkt i mitt jobb. Men går inte ner för det... Inte lätt detta....

Tack för tipset, Hertha! Ska kolla upp det. :)

Jo, att hon är stor/knubbig fattar jag med men det var ordet FETMA som jag ifrågasatte.

banjomusik - TACK!! Nä det där hade jag ingen aning om. Det sa inte BVC-sköterskan. Jag tänkte väl att det inte behöver va SÅ himla märkvärdigt i denna ålder... Men vi ska absolut tänka på att hon bör smalna av fr o m nu.

Vill dock poängtera: Nu är det så att jag inte alls klagar på BVC-sköterskan, hon sa ju faktiskt att vi inte behövde lägga så stor vikt vid det och såg till att jag inte tog det för hårt. Men hon informerade inte om just ovanstående information som banjomusik skrev om.
Det är jag själv som inte kunde släppa tanken på att vår dotter har SÅ stor övervikt! ;)

pluvdo - tack för ditt svar också.

Hon ser ut såhär idag (7 1/2 år). Ca 132cm och 32-35kg. (har inte vägt på länge)
Det varierar lite hur hennes ISO BMI ser ut, har lyckats få ner det till normal emellan men mestadels är hon "överviktig" eller t o m "fetma". Hon kommer aldrig bli smal... Hon är som hon är!

Jag la ju upp en bild i ovanstående svar men den försvann?
Gör ett nytt försök...