Ja, jag vill också räkna ut det där! Hur hittar man den där kalendern nu igen....?
Kel, min sambo snor alltid mina strumpor eftersom hans alltid försvinner (bla på jobbet, i bilden, ni kanske minns diskussionen i sommras...?), o en gång råkade ha sno ett par av mina stödisar!! Gissa om jag skrattade!! Tror han spräckte resåren, de var sig aldrig lika efter det. hehe...
KEl, det roliga är att han har riktiga fotbolls vader! Fattar inte hur ha kunde få på dem...??? Tyvärr brukar jag köra H&M's 5 pack, vanliga svarta, vilka han snor gladeligen. Har nu börjat köpa egna strumpor till honom i MÄNGDER för att få ha mina för mig själv. hittade, har 112 dagar kvar. Känns långt.....
Dealiy, jag råkade ut för en kemisk grav förra julen, men det gick rätt fort för plusset att försvinna. Man kunde anan det om man verkligen ville se det, men på test dagen var det helt borta. Det låter som att dina är starka o fina, så ha du lite is i magen o vänta några dagar.
Oj, vad orättvist! att man får TUL i v 32 här i Stockholm, men inte överall! Jag har fått två olika svar på frågan, 1: att IVf barn har har större risk att vara små o att man vill ha koll på detta, 2: att man är lite extra försiktig m IVF'are eftersom man fått kämpa så mycket. På ett sätt är det väl bra att man anser att det inte är nödvändigt längre, alltså att man kommit så långt innom IVF att dessa barn inte behöver "särbehandlas". Men ändå... Nu kommer jag få ett i v 32 vilket fall, eftesom min moderkaka ev ligger för utgången.
Inser att jag är lite sen in i diskussionen, men jag har också varit öppen m att vi gör IVF. Visst är det privat, håller jag helt o fullt med om, men jag är rätt öppen om de flesta privata saker med vänner. Jag måste också säga att jag inte mött så många tråkiga kommentarer, utan snarare att folk hejjat på oss, och förstått hur kämpigt vi haft det. Däremot hade jag en läkare när jag gjorde utredningen som hadde just den inställningen, att jag var sk "blockerad", (har en son sen en tidigare rellation, o var övertygad om att nåt var fel). Hon sa att jag skulle sluta äta smågodis (för många E-ämnen) och köpa en spikmatta, sen skulle allt ordna sig. Nu slapp vi ju henne så fort IVf karusellen började, skönt nog.
sen måste jag (även om jag återigen blir jävulens advokat) säga att det ligger LITE sanning i dessa påståenden. Mor min som är barnmorska (o har varit hela sitt yreksverksamma liv, pensioneras i höst) har varit med om åtskilliga mammor som efter att ha kämpat i åratal, ställt sig i IVF eller adoptions kö, för att sedan vips bli gravida naturligt. Hon har hur många sådanan historier som helst, så en lite gnutta ligger det väl i det. DOCK vill jag understryka att det är det värsta man kan säga till en som är mitt uppe i det, det minskar ju inte riktigt blockeringen om man säger så. "bara du slappnar av o slutar tänka på det så kommer det funka"... Yea, right!!!
najje!!! vad glad jag blir!!! våga inte lämna oss nu, största grattis till dig!!! kramkramkramkramkram!
SPECK, jag tror alla nyblivna mammor hamnar i ett kaos de första dagarna. Man har i 9 månader gått o längtat o väntat, (i vårt fall ännu längre) o när bebisen äntligen kommer uppstår tusen frågor, osäkehet o otillräcklighet, som blandar sig in i babylyckan. Jag kände mig ganska utlämnad när vi kom hem från BB. Sen har man dessutom efter 3 dygn ett GIGANTISKT bortfall av alla endorfiner kroppen byggt upp inför förlossningen, vilket kan göra att man känner sig lite nedstämd. Man kallar det "3 dagars blues". Från det du beskriver tycker jag du verkar klara dig utmärkt, hejja dig!
Min son gillade inte alls att ligga på rygg som du beskriver, o mage är ju no no. Jag la honom på sidan i stället, o bullade upp m kuddar så han kände sig lite "instängd" o det funkade mycket bättre. Annledningen till att de sover bättre på mage är att de liknar mer situationen i magen, att man är omsluten. På rygg finns hela den läskaga värden över en, och många barn verkar inte gilla det. De vänjer sig så klart, men sidan m kuddar funkade bättre för oss.
Strössel, blir både lesen o upprörd över det du skriver. SÅ otroligt okännsligt, och heller inte sant. Nu har ju de flesta av oss lyckats med våre egna celler, (spermier o ägg) men många får ju förlita sig på donnatorer till slut. Känner en 30 årig tjej vars äggreserver är helt slut och vad gör man då??? O de som inte har några spermier alls, eller ens förstadie... Blir förvånad av hur mycket dumhet det finns, och oupplysta människor. Trist att höra att du varit med om det.
Jag är också skeptisk till andningslarmen. Nu var det ju 8 år sen min son föddes, men det var som många redan skrivigt, larm som gick i onödan och skapade onödig oro och stress hos föräldrar. Om de dessutom inte gick blev man stressad för att de inte fungerade som de skulle... Men som sagt, det var några år sen.
Strössel, ja verkligen! o OM ni nu hadde behövt donator, då hadde det ju varit ännu värre av dem att säga så. Som att man inte ville ha det barnet i så fall, som man kämpat så länge för. Blir som sagt ledsen av att höra... 
. Jag har nog varit ganska förskonad mot den typen av komentarer, men har desto fler som sitter o planerar när det är rätt för dem att skaffa barn. Precis som att man kunde välja om de skulle födas i mars eller juni, och just mellan det eller det jobbet... Som att man planerar att köpa en soffa! Många väntar dessutom för länge, eftersom det inte passar i deras agenda just för tillfället. Men men, det är ju deras problem till slut.
Jo visst försöker de få oss att köpa dyra ting.. Vet inte vem som är mest befogad at svara på om det är nödvändigt att ha, kanske den barnmorskan du gillade?? Sen är ju oförklarlig spädbarnsdöd inte alls lika vanligt längre, tack o lov!
Speck, den första tiden är lite knackig helt enkelt! Men du, dina stygn, har de tittat på dem?? JAg hade jätte ont efter mina, o när jag var på återkontroll konstatrade man att stygnen satt kvar, men huden hade gått sönder och såret öppnat sig strax över den ursprungliga sprickan. Hmm... svårt att beskriva detta inser jag. Kontentan är i all fall att stygnen inte gjorde nån som helst nytta, utan bara satt mitt i såret och gjorde ont. De tor helt enkelt bort dem, och det gjorde mycket mindre ont efter det.
Det är så typiskt att de flesta små sover bättre på mage när de inte får... jag brukade lägga casper på mitt bröst o luta mig tillbaka i soffan, o där sov han som en prins. När han sov i vaggan brevid sängen (några timmar per natt, sen hamnade han brevid mig, amning o det..) puttade jag in en kudde mellan hans ben o armar, som om han kramade den, på sidan, o lät honom luta lite nedåt. Alltså, det är inte enkelt att beskriva saker med ord! Jag skulle aldrig kunna bli författare.. Jaja, du hittar såklart dina egna knep. STOR KRAM !!
Kel, NICE!! Jag har 108 dar kvar.. dags att göra som du säger, skaffa delmål. Känns sååå långt. När är det man går över i 3'e trimestern? 28 fulla veckor?