Träningsnördar - här samlas vi!

Hihi! Du ska se att det löser sig med vikten, du är så målmedveten och kommer träna av dig varje litet gram...så tänk istället hur kul det ska bli att kunna träna som vanligt sedan. Har du varit på ultraljud än?

Då kan du räkna med att träna ordentligt när han (du vet att det är en kille eller?) börjar gå då. Det är helt otroligt vad kvicka de kan vara de små liven, jag har ju en och annan sån där liten på jobbet som underhåller mig. Ena stunden är de i ena änden av gården och efter att man släppt dem med blicken ett ögonblick så klättrar de på nåt på andra sidan gården.

Kul med ultraljud, när man gjort dem så blir det mer verkligt.

Ja vatten är det roligaste som finns. Jag har alltid sagt att den dagen jag får "rätt" barn så ska jag ta häng på det och se hur länge som jag orkar göra samma saker. Fast det krävs ju att det är ett barn som klarar den typen av uppmärksamhet och dessutom har vi så tråkig gård där jag jobbar nu. Fast nån dag kanske jag får till det ändå.

Hej kul att se dig här igen! Livsstilsförändringar är tuffa, jag vet för jag kämpar i en egen just nu.

Jag tycker att dina övningar ser bra ut, men jag skulle nog ta nån annan för att testa konditionen. När du får riktigt bra kondition så får du stå och steppa i en evighet. Du kan även lägga till nån rörlighetsövning och nån balansövning.

Fast om man är överviktig kanske det är just viktnedgången som gör en motiverad att börja träna. Vad man har för mål med sin träning måste väl vara upp till var och en...eller? Fast har man träning som ett sätt att gå ner i vikt så bör man sätta in det i en helhet ihop med kosten. När man väl är igång och tycker att det är kul att träna kan jag hålla med dig, men som sagt alla är olika.

Jag tycker inte alls att det är fel att ha viktnedgång som mål med sin träning, men jag tycker att man ska vara aktiv och omvärdera sina mål allt eftersom man når resultat. Vill man inte bli starkare och orka mer så är det jäkligt svårt att motivera sig till att träna. Däremot tycker jag att sund hälsa ska stå i centrum, har man en skev kroppsbild så är det lika illa att träna som att banta...lagom är bäst! Alltså viktigt att ha en frisk och sund syn på sin kropp.

Du får självklart tycka som du vill, men du kan inte bestämma vad som ska gälla för alla andra. Är man igång och tränar och tycker att det är kul, så har du nog rätt. Fast har man inte tränat på flera år och tycker att det är aptråkigt, så känns nog alla dessa träningsmål som pesten. Varje individ måste ha rätt att sätta sina egna mål så länge som de mår bra av dem. Fast som jag skrev innan så bör man omvärdera sina mål längs vägen och tids nog hamnar man nog där vid de målen som du tycker att man ska ha. 

Mål med träning kan vara väldigt många, bland annat att man ska bli piggare, sova bättre, må bättre psykiskt, slippa ha ont, gå ner i vikt, få bättre hållning osv. Det är väligt individuellt!   

Som ett förtydligande i diskussionen så tillhör jag inte de som behöver gå ner i vikt.    

Vad jag menade är att det är skillnad att tycka saker för sig själv och tycka saker för andra. De som vill träna för att gå ner i vikt måste få göra det, annars är risken väldigt stor att de tappar den lilla träningsmotivation de har.

...och om dessa personer ska ha styrka som mål så ger de upp när de inser att de inte kan lyfta speciellt mycket mer efter en vecka. Utan en inre styrka och beslutsamhet så är det svårt att ändra på mönster och vanor. Vad man i det skedet har för mål för att motivera sig är ytterst individuellt. Att man sedan när man kommit igång och lyckats skapa en träningsvana byter mål är en annan sak. Jag förstår vad du syftar på och som sagt långsiktiga träningsmål bör innefatta mer än bara viktnedgång. 

  

Min kropp är ett mysterium! Nåt på vänster sida är fel och det påverkar mig från tårna upp till hårfästet. Fast efter x antal kiropraktorbehandlingar nu i vår så börjar jag komma tillbaka igen. Troligtvis är det nåt i höften som orsakar detta, så jag har påbörjat träning för att stärka där. Jag vill komma igång och träna igen, men som det är nu är en vanlig promenad jobbig nog vissa dagar. Målet (ja Johan jag har ett träningsmål ) är att vara starkare i höfterna så jag klarar en dag i Högegga (svarta backar i Trysil) utan att behöva bli som jag blev i år. Fast det är tufft eftersom varje träningspass ger ett bakslag, men jag får väl knapra värktabletter och försöka se glad ut. :-/

Det konstiga är att jag har jättesvårt för att stå i kö, då kryper det i hela kroppen av obehag. Fast att måla ett helt rum på jobbet gick bra, det till och med känns bättre nu än innan jag målade. Jag antar att det var nån rörelse som jag gjorde som var bra...frågan är bara vad. Åka slalom är bättre än att gå...rörelsen i ryggen när man målar påminner ju faktiskt om den när man åker slalom...jag får byta yrke och bli målare!