Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Du är långt ifrån så öppensinnad och empatisk som jag trodde. Snarare är det tydligt att du är en egoist på alla möjliga sätt och även när du ger så är det bara så länge det inte ger dig några som helst besvär, du kan aldrig ge något av substans, du kan inte ge och ta, allt är ditt sätt eller så är dörren där ---->

Du har förstört allt mellan oss pga din tjurskallighet och framför allt för att du sitter och antar att jag är världens sämsta människa istället för att fråga vad jag menar, något vi hade rett ut på två minuter. Istället utgår du ifrån att jag är någon slags kontrollerande idiot. Och nu verkar du göra ditt bästa för att straffa mig, så pass att jag undrar om du är sadist också. Du försöker verkligen vrida om kniven där den gör som ondast...

Jag förstår att du kände dig sårad, men det var faktiskt inte så att jag försökte kräva något av dig. Jag försökte berätta hur jag känner och ville hitta en gemensam lösning, men du svarade inte ens något alls när jag frågade om du ville försöka... Om du hade haft viljan hade jag kunnat förflytta berg för din skull.

Jag fattar inte varför jag ens borde försöka. Nej, rättare sagt så vet jag det. Jag vet att jag borde be dig dra åt helvete. Jag vet också att orsaken att jag inte gör det är för att jag är så trasig sedan tidigare destruktiva relationer. Jag vet också att det kommer att ta många år innan jag är hel från de upplevelserna. Och jag vet att du och jag inte har någon framtid för vi vill så olika saker med en relation, men jag ville behålla dig fram till sommaren åtminstone... Och idiot som jag är hoppas jag fortfarande att du ska komma tillbaka... Att vi ska få det fint igen... Men jag tror inte att det går, jag tror inte att du kommer att respektera mig på samma sätt igen. Jag vet inte ens om du har viljan och/eller förmågan att försöka reda ut det här mellan oss två.

Jag hade kunnat ge dig så mycket, och du kastar bort det pga dina egna antaganden istället för att ha i bakhuvudet att jag kanske inte är en fullständig idiot... Efter den här tiden tillsammans trodde jag att du hade sett tillräckligt av min personlighet för att veta att jag inte är sån som du tror. Jag försökte aldrig ställa krav på dig. Jag behövde bara lyfta något som störde mig och hoppades att vi kunde lösa det, och det hade vi kunnat göra om du hade låtit oss.

Och jag förstår varför du är trasig. Varför du tänker som du gör kring relationer och dina triggers. Jag fattar. Och jag accepterar dig som du är. Men du måste också kunna ge mig samma chanser. Och livet måste inte vara så som du tror, det går att göra sig fri från sitt förflutna, att våga lita på någon, mig t ex. Du hade kunnat öppna dig helt för mig och jag hade visat dig empati och förståelse.

Jag kommer aldrig försöka styra och bestämma över dig. Jag skulle vara trogen på ett sätt du aldrig skulle kunna föreställa dig var möjligt. Jag skulle ge dig allt du behöver i en relation. Om du bara hade velat ta emot det.

Förlåt för det tog mig såhär lång tid för att inse hur bra du är, för känslorna att landa. Jag hoppas du ger oss en nystart nu och att du inte ger upp på oss. Du är en otrolig person och jag kan se mig spendera mitt liv med dig. 

Till barnens pappa:

Hoppas du dör snart! Livet skulle vara så mycket enklare utan dig i det. Då skulle barnen kunna få läka från att den skada du orsakat och fortfarande orsakar genom att berätta hur värdelös jag är etc. 

Det finns inte en chans att du får tillgång till barnens julklappspengar som de fått av MIN mamma. De sparar jag undan åt dem. 

Att inte se till att sköta vårt barns infekterade tå nu när du haft barnen och sen säga att jag minsann ska se till att ta barnet till doktorn är så lågt. Att påstå att jag bra lovar saker men aldrig följer upp är också lågt. Men det är ju en del av din plan för att gå barnen att vilja flytta till dig, att hela tiden påpeka hur värdelös jag är som förälder. Det är därför vårt ena barn inte ville till dig nu senast, för att jag är så jävla dålig. Det är därför det blir en massa känslostormar när de kommer hem igen efter att ha varit hos dig, för att du låter dem visa känslor hos dig. Nä, just ja, det får man ju inte göra om det inte är av dig godkända känslor... 

Tänk om du kunde förstå vilken skada du gör. Jag kan snart inte vara tyst och inte säga vad jag tycker om hur du beter dig, både mot mig och mot barnen. 

Så jag kan bara hoppas på att du dör snart. Det skulle vara så mycket enklare då 

God fortsättning, min älskling!  Jag förlåter dig och kan inte vara arg på dig länge eftersom jag älskar dig.  Du är finaste människa för mig, you made for me. Mitt liv är meningslöst utan dig. Jag räknar ner dagarna till att få träffa dig. 

Farväl, min älskade

Där himlen möter havets rand,
skickar jag dig mitt hjärtas band.
Fast avstånd nu oss skilja må,
är kärleken evig, den kan ej gå.

Varje steg jag tar, är fyllt av dig,
din röst, ditt skratt, din själ i mig.
Men tiden viskar, det är dags att gå,
trots att hjärtat vill stanna, och aldrig släppa då.

Du är solen i min kalla natt,
ett minne som lyser med evig kraft.
Även om vägar oss skiljer åt,
förblir du min kärleks största båt.

Så farväl, men inte för alltid, kära,
du är den gnista som mitt liv får bära.
Och tills vi möts i en annan tid,
kommer jag alltid älska dig, vid min sida i frid.

Tack för julklappen. 
Jag vill träffa dig igen för jag saknar dig. 
Din doft, röst, skratt, ditt allt.  

Vi ses imorgon, min hälft. 
Saknar och älskar dig.