Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Oj! Du har fått ett sms! Då förstår jag .

Men förstår inte varför du skriver det här istället för att svara på det du fått?

Jobba med självkänslan kanske då du inte verkar tro att det är seriöst.

Nja..

Du slår mig med hästlängder, bra eller dåligt vem vet!

Du har rätt, jag är avundsjuk!

Men den tar mig framåt och är inte personlig.

Ganska sunt med andra ord om du vill uppnå något här i livet!

Hehe fattar nada

Vi är patetiska

Men vad är det du inte förstår?

Klart som vatten men så synd att du fastnat i gammalt.

Varför låter du det inte bara vara och ger oss en chans.

Jag kommer inte höra av mig. Du vet var jag finns om du ändrar dig.

Det svaret skulle räcka om jag bara kunde få det sagt av dig.

Du har så rätt i det. Barnsligt är det, men här skriver vi ju om det vi vill skriva till någon men inte gör av en eller annan anledning.

Hur stor är chansen att någonting här skulle vara till dig. Man kan önska att det når fram. Men det är nog bara så enkelt att problemen i ett förhållande är så lika att man känner igen sig i mycket.

Mina ord är antagligen inte till dig, för jag tror inte att personen ifråga är barnslig som jag och skriver i Fl.

Jag har inte träffat honom på 2 år.

Jag hoppades att du skulle vakna upp.

Jag är inte den som leker, men du fattade inte hur mycket jag älskade dig.

Hur kunde jag försvara mig?

Du hade ju redan alla svar,eller hur?

Du hade alla svar på dina frågor jag aldrig fick möjligheten att besvara.

Du har allt klart för dig, men inser inte hur fel det är. Ändå anser du dig ha rätt att anklaga mig. Vad gjorde jag för fel?

Undrar hur du mår?Är du lycklig med ditt liv? Tänker du tillbaka någongång ?

har du hittat någon som suddat bort mig bara lite ur dina tankar?jag vaknar och somnar med ditt ansikte i min näthinna. Det fanns inga hinder och ändå lät du allt försvinna. Hur kunde du offra din egen lycka,vår lycka. För skitsnack utan grunder av människor som var helt betydelselösa för dig. Du var ingen man lutade sig mot i nöd och lust. det var uppenbart.Min enda tröst är att du alltid kommer att ångra dig, du har redan insett ditt misstag.Jag vet det. Det är priset du valde att betala för din feghet istället för att stå upp för oss. Jag ser dig framför mig, jag såg i dina ögon allt det du inte kunde säga. Och nu är det försent.

Önskar jag bara kunde skicka dig ett sms och fråga om du vill träffa mig. Jag älskar dig fortfarande.

Skulle göra det om det var så enkelt. Om det ändå var så lätt

Finns inga garantier. Du kan vara den som lämnar.

Där, helt oväntat på en osannolik plats, står du framför mig. Shockad och omtumlad ser jag rakt in i dina ögon under ett par sekunder som kändes som en livstid. Jag tvekar, vad ska jag säga? Men väljer att vända mig om och gå iväg. Fann ingen anledning att på något sätt visa hyfs .Tro inte för en sekund att du lämnde mig oberörd. Den sekvensen är ristad i min näthinna för alltid, tror jag i allafall. Finns ingen anledning att övertyga dig om den stora smärta det minnet framkallar i mitt inre än i dag. Men precis som då, vänder jag min smärta ryggen och går vidare. För det var det du gjorde. Du fastnade på detaljer, känslomässiga uträkningar. Mina känslor var inte trovärdiga enligt dina kalkyler. Det var inte du heller enligt vår vän. Vad fel du hade. Men jag låter dig aldrig få veta det. Vad spelar det för roll för dig i dag att få veta att jag fortfarande har dig i mitt hjärta.Tiden läker inte sår, men man lär sig att leva med dom.