Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

å herregud.. Im on a roll

Till min kompis man

Du är nog den snällaste man jag träffat- förutom min egen- och jag kan inte förstå hur du utan att blinka kan ta tillbaka JJ och återgå till erat tomteboliv efter att hon dels hånglat loss med grannen bakom din rygg och sen inlett en relation med honom och gått så långt att hon skickat in skilsmässopapper och planerat ett nytt liv med denne man..Hon förstörde två familjer och du tar tillbaka henne för att hon bryter ihop när hon blir dumpad av sin nye. Jag förstår att du tänker på barnen, att hon i det skick hon var då inte skulle klarat att ta hand om barnen under "sina veckor" och jag förstår att du älskar henne så mycket att du blir dum... men hon har problem, det måste du väl förstått när hon sa farväl och satte sig i bilen den där natten för att mer eller mindre köra i hjäl sig. Hon lyckades dupera snutarna att hon skulle söka psykvård men gjorde det inte, varför har du som hennes man inte krävt detta utav henne...hur kan du bara acceptera att hon styr hela familjens liv med sitt shoppande och sitt krav på fina bilar och dyra resor som plåster för att hon mår dåligt istället för att söka orsaken till sitt mående. DU ÄR EN JÄVLA MES, ställ krav på henne för fan och låt henne reda ut sitt inre innan hon driver hela familjen till avgrunden

Åh, vad FINT! Men varför skickar du inte det??? Eller skriver det i ett brev?  (kanske utan kramen dock, som kanske skulle kunna missförstås..)  Önskar att jag kunde känna så för ett ex.. men klarar inte det.. för mkt bitterhet i mig än. Eller ilska rättare sagt.. han har gjort mig för illa, å ångrar sig inte(säger han) och beter sig fortfarande illa; så det känns som om det aldrig går över.

Rolig tråd!   (fast dom jag skulle vilja säga något till; nä.... skulle jag inte vilja.. för då skulle jag göra det.. ibland är det bara så hopplöst läge och inga ord skulle ändå hjälpa eller nå fram)

Är du säker på det?  Vet det är svårt, när man stridit länge med någon, att få slut på striden... men det händer faktiskt mindre mirakel ibland.. men du kanske kan börja med att agera vänligt hela tiden, oavsett vad han gör, vägra strida, önska honom gott istället, å liksom sända goda tankar.. å varenda gång du blir provocerad av nått han gör, liksom vägra nappa, lugna ner dig och återvända till hur du känner. Att du faktiskt önskar honom gott..
Tids nog kanske han blir mer mottaglig för ett ärligt menat förlåt.

Åh.. blev faktiskt väldigt rörd av att läsa dina ord. Bara undrar, varför fortsätter du att strida med honom om du egentligen önskar honom allt gott? För att det är så vant, att reagera argt, och han provocerar? Isf kanske ändå ett ärligt menat förlåt kan vara bra, å sedan konsekvent vänligt beteende. Tills dess att han blir mogen att förlåta. (för en ursäkt måste vara ärligt menad, annars kan den aldrig ge någon försoning..)

WHAT?!!!!

Till min inneboende: Väx upp din självcentrerade lipsill!

Till en klasskamrat: Du är så sanslöst dryg

Till K.
Känner mig så besviken på dig. Vi umgicks jämt när du var mammaledig men sen när du började jobba så var jag ingenting värt. Du svarar sent på sms och hör sällan av dig. Jag trodde jag funnit en vän för livet, men ack så fel jag hade.

Till M.
Snälla M, sluta hålla på att flörta med andra killar när du har man och barn. Ni är så svartsjuka av varandra men ändå skall ni hela tiden ha någon att flörta med. Förstår ni inte att ni bara sårar varandra? Sen det här om midsommar, vi var ju utomlands hela sommaren och kunde ju inte komma hem och fira med er i år. Snällt att höra att vi numera inte kommer fira midsommar mer ihop för ni startade nya traditioner i år. Tack för det.

Till mamma.
Försök inte vara så negativ hela tiden, jag blir gaaalen på allt negativt tjat. Och varför är du så konstig när du ringer när din man är jämte dig? Du låter så konstig och kall på rösten.

Till M2.
Blev uppriktigt ledsen när du inte nämnde något om mig på kursen. Jag hade aldrig glömt bort dig.

Till jobbet.
Jag vill verkligen inte komma till jobbet. Trivs inte längre med mina arbetsuppgifter, då andra har tagit över vissa av min gamla arbetsuppgifter under min mammaledighet. Känns som man är bortglömd och ingen tänker på den erfarenhet och utbildning jag faktiskt har.

Till min son.
Du är verkligen fantastisk. Jag älskar dig över allt annat. De senaste tre veckorna har du varit urjobbig men nu är du äntligen ur din jobba fas och det känns så himla bra att mitt glada och mer enkla barn är tillbaka igen. Älskar dig.

Till min man.
Hade önskat att du kunde jobba mindre. Att ensam behöva ta allt i hemmet på vardagarna är tufft och ensamt. Jag saknar dig. Du jobbar och jobbar. Och dessa tankar på att byta jobb skrämmer mig. Du vet ju själv att du kommer jobba ännu mer om du byter jobb. Hur skall det gå för oss? Hur skall jag kunna jobba? Jag vägrar vara hemma igen men jag trivs ju inte heller på mitt nuvarande jobb. Och vad skall dina kollegor säga om du smiter över till konkurrenten? Jag älskar dig, men jag är orolig.

Till mormor.
Jag saknar dig. Tänker ofta på dig och ångrar att jag träffade dig så sällan de sista åren. Känns som att vi alla svek dig. Hoppas att du har det bra nu. Älskar dig.

Till farfar.
Ångrar att jag inte satt vid din sjukhusbädd och vakade under natten du dog. Du vaknade upp precis när vi skulle gå och tog min hand. Jag märkte på dig att du ville att vi skulle stanna och vara hos dig, men jag var så trött och ville bara hem och sova. Det var sista gången jag såg dig och det känns verkligen som jag svek dig.

Till en vän:

Du skyltar alltid med hur bra du är och hur mycket du bryr dig om alla andra. Men du är så jävla egoistisk och bryr dig bara om dig själv! Så fort någon berättar något bra eller kul dom har gjort så är du snabb med att säga att det var väl inget för du har minsann gjort något mycket bättre! Du bryr dig inte om någon!
Och vet du vad du är inte alls vältränad! Du blev så jävla fet under graviditeten att du fortfarande ser ut som en jävla flodkossa! Så sluta klaga på mitt lilla hull på magen när du är 3 dubbelt så stor som mig! Jag hoppas du aldrig blir smal igen!

till min exman

Du är nog den mest tragiska människa jag känner, under hela våran tid tillsammans svalde jag allt du slog i mig, att du var populär på jobbet, att du var så duktig på det där med träning, hur skicklig du var på kampsport, att du kunde döda en människa utan att det någonsin kunde spåras till dig, och så vidare och så vidare...hur bra blev det när du lyckades lura till dig boendet av vår son? Du är numera fet som en tunna och det är inte så lätt att träna när man inte har en fru som lydigt väntar hemma vid spisen 4-5 kvällar i veckan när du tränar va?? och jobbet.. de vill omplacera dig och dina arbetskompisar har kontaktat MIG för att du försätter dig i situationer där de frågar sig om din mentala status.....du är patetisk och sluta lura i vår son att han inte får flytta till mig förrän han fyller 18, om två år är det dags för en ny tingsrättsförhandling och då blir du nog tyvärr lämnad ensam

Till min svärmor:

"väx upp och ta ditt ansvar! det är inte mer synd om dig än någon annan! trots att du är över 50 beter du dig fortfarande som en fjortis och tror att hela världen kretsar kring dig. ta ditt föräldraansvar för en gångs skull. två barn har du kvar hemma och det är din förbannade skyldighet att se till att det inte händer dem något mer hemskt. du har gjort så många misstag i ditt liv och betett dig helt vedervärdigt. du förtjänar inte ens att bli förlåten men trots det så pratar dina söner fortfarande med dig och du borde vara jävligt tacksam för det faktumet. istället för att gnälla över hur illa andra har behandlat dig så kanske du borde sätta dig ner och ta en lång funderare på hur illa DU behandlat dina egna barn. det är meningen att man som förälder ska skydda sina barn från våld, inte utsätta dem. du gör mig så arg att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen men jag håller god min inför dig för jag har inte lust att starta ytterligare ett familjebråk. men du ska veta att jag inte har någon respekt för dig alls och i smyg viskar jag taskiga saker om dig i ditt lilla barnbarns öra. du är patetisk!"