Anonym (v 7 med. abort) skrev 2013-05-07 14:06:42 följande:
Min berättelse har väl egentligen inte så mycket med själva ingreppet, gjorde en enkel medicinsk abort, utan mer om känslostormarna och hur annorluna mitt liv blivit efter detta.
Jag gjorde en abort för 2 år sedan, då jag var 19 år. Jag var tidigt gången, v 7, och blev med barn när jag slutade med p-piller på grund av att jag mådde uselt av dem. Mitt ex och jag gjorde slut bara en vecka innan jag testade positivt, så det var jättekänsligt. Han fick panik och ville absolut inte behålla det, jag ville ha kvar det men insåg till slut att det var omöjligt. Vi kom överens om abort och han lovade att stötta mig, för han förstod ändå hur svårt det var. Mina föräldrar tyckte också det var klokt, de tyckte jag hade för höga amitioner för att skaffa barn så tidigt.
Jag gjorde en medicinsk abort, var aldrig några bekymmer efteråt, blödde dock i ca en månad men inget mer med det. Kände inte fysisk smärta, men den psykiska var desto värre. Jag låg helt ensam på sjukhuset, jag smsa:de mitt ex flera gånger och frågade om han skulle komma som han lovat, men han kom aldrig. Jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde de tre första månaderna efter aborten och bara att tänka på ensamehten i sjukhussalen i väntan på han, gör mig tårögd.
Jag funderar ofta på hur barnet skulle ha blivit, vilken ögonfärg han (jag är säker på att det skulle bli en pojke) skulle få, om han skulle gilla vanilj eller chokladglass bäst. Hur mitt liv skulle se ut, om jag skulle lyckas med det jag ville och som jag gav upp barnet för.
Enda sedan jag gjorde aborten har jag känt ett starkt begär efter att få ett barn och längtat efter mitt första barn, som jag alltid varit säker på att jag skulle få tidigt. Tidigare har jag egentligen inte gillat barn alls, tyckt de varit jobbiga och stökiga, men idag är jag säker på att jag ska ha minst 4 ungar själv.
Idag är jag gravid igen och jättelycklig över det. jag har visserligen inte utbildat mig utefter vad mina gymnasiebetyg och föräldrar tycker jag har ambition för, men jag vet vad jag vill göra med mitt liv och är helt enkelt en vuxen människa, med egen inkomst och bra arbetsmoral. Jag är fortfarande ung men jätteredo för min bebis.
Känner så igen mig i det du skriver, jag gjorde min abort för snart 3 år sen och det är först nu jag kan hantera mina känslor okej när det kommer till barn. Fick också en helt galen barnlängtan. Jag funderade också mkt och länge över hur det skulle blivit om jag inte gjort abort.
Kul att du följer det du vill göra i livet och att du är gravid :)
