Min abort berättelse,
hej alla kvinnor, tänkte dela med mig av min abort upplevelse, så att fler kan lugna sig själva. Jag var själv tok nervös, orolig och helt uppe i varv eftersom jag inbillade mig det värsta. Eftersom det mesta man läser är skräck historier. Jag hoppas någon tjej eller kvinna kan lugna sig och inte se en abort som världens värsta grej att göra. Utan en möjlighet att fortsätta sitt liv som det är och se framåt. för mig var det ett självklart val. är 21 år, har nyligen fått min fast anställning, hittat min kille jag vill spendera mitt liv med. Det som fick mig att göra aborten var, jag vill göra karriär, jag kommer inom 2år bli chef på mitt företag,min kille ska skaffa sig en heltids anställning, vi ska resa, flytta till större, förlova oss och inte behöva leva med taight budget.
Här nedan är själva abort berättelsen.
i måndags var jag på KA, karolinska sjukhuset på sesam för att på börja aborten. Tog med mig en tjej kompis och kollega för jag vågade inte gå dit med min kille, tänkte att jag och han skulle få skäll. Fick träffa en läkare som gjorde ett VUL, vaginalt ultraljud. Läkaren konstaterade att jag var i vecka 7+2 och att allt såg bra ut. Dock kunde hon inte se mina äggstockar, men hon skämtade lite lätt och sa, dom är ju där, eftersom du är gravid, men just nu kan jag inte se dom. Efter besöket hos läkaren fick jag träffa en barnmorska som jag tyckte var lite märklig, men jag ställde så mycket frågor jag bara kunde, fick svar på allt och hon frågade hur jag ville göra aborten, hemma eller på sjukhuset. jag har aldrig gillat sjukhus och deras sterila inredning så jag kände mig trygg att göra den hemma. Då kunde jag äta vad jag ville, när jag ville, ligga i sängen och kolla på tv. Sagt och gjort packades alla tabletter i små påsar med text på allt och vilken tid de skulle tas. fick även första tabletten redan där.
Kändes bra med all info i handen, telefon nummer direkt till dem, tider för gyn mottagning och allt för att man ska känna sig trygg. Kom hemoch berättade för killen hur det skulle gå till och han var helt med på hur det skulle gå till och vad som kommer hända. Dagen därpå hade jag ställt klockan på kvart i åtta, både jag och min kille vaknade och slog på tv´n. kände lite motstånd med tabletterna, men vi skämtade om framtiden och våra resor som vi har planerat det här året. sagt och gjort, tabletterna stoppades in i vaginan och två alvedon + 2 diklofenak tabletter ner i magen så var det bara att göra frukost och spela en omgång skip-boo i soffan med pojkvännen. Det tog ca 2 h innan det började komma lite blod, 10 min senare kändes det lite märkligt där nere, gick på toaletten och plooops så åkte ngt som kändes om ett ägg ner i toan och en heldel blod forsade ut. blev lite chockad, skrattade och grät samtidigt pga av den märkliga känslan.
Efter detta fortsatte det att komma ut en hel del koagulerat blod. så fort jag reste mig upp så kom det. Tog smärt stillande med jämna mellanrum för att inte känna så mycket. Smärtan var mest en tryckande känsla långt nere i magen. Medicinen man får är diklofenak, alvedon, stolpiller, samt morfin. hela dagen gick bra, pojkvännen lagade mat, spelade skip-boo med mig och var förstående.
Kvällen avslutades med en film och godis, fast jag fick ju gå på toa stup i kvarten. Igår var min pojkvän så pass omtänksam att han gav mig en hel kropps massage och vi gjorde middag tillsammans. idag är jag pigg och kry och har åkt i väg till hans syster för att umgås och äta ihop. ingen i våra familjer vet att vi gjort en abort eftersom vi bara varit tillsammans officiellt sedan 1 september. men vi ser ljust på framtiden och ska verkligen vara mer försiktiga, dvs aktivt använda previntin medel.
idag 2 dagar efter har jag en mindre mens verk. om 3 veckor har jag efter kontroll men det känns redan nu att allt har gått bra och att mitt liv kan fortsätta och mitt förhållande kan fortsätta växa starkare så att vi kan möta graviditeten i framtiden med bättre verktyg i handen.
skriv gärna en rad om hur du känner och dina tankar.
kram
Så, jag känner absolut ingen ånger, det var snarare en lättnad för mig att göra abort.
