evkasu skrev 2012-04-17 20:34:48 följande:
Ja och vi skulle inte ens ha ett barn från början, men nu tänker jag utan makens vetskap på en tvåa, inte ett andra barn men en andra förlossning som sagt, helt galet. Maken tycker jag ska gå och prata med någon men jag tycker jag borde kunna bearbeta det på egen hand. Kommer på mig själv med att läsa förlossningsjournalen återigen. Med lika starka känslor men med längre och längre mellanrum.
Skönt att veta att man inte är ensam om sina känslor. Ja, hoppas också det bleknar. Snart.
frökenelisabeth - inte meningen att skrämmas, jag förväntade mig nog smärta och långdraget värkarbete- vilket jag kunnat hantera - men inte denna besvikelse över "den fantastiska upplevelsen" som uteblev. En sorg faktiskt på sätt och vis. Förbered dig väl men var också beredd på att det inte alltid blir som man tänkt sig (medvetet eller undermedvetet), men att det är ok ändå. Lycka till, det kommer gå jättebra!
jag känner inte att jag blivit skrämd, snarare påmind om något jag egentligen vet men som är viktigt att hålla färskt i minnet - så igen, tack för att ni delar med er. Eftersom det här är min första förlossning så vet jag inte alls vad jag kommer kunna hantera med smärta, långdraget, osv.... men jag har nog ändå någon slags förväntning om att jag kommer att kunna se tillbaka på det positivt, oavsett hur det går. Men det är ju inte säkert att det blir så, som sagt är det bra att påminna sig själv med jämna mellanrum om att ha så öppet sinne som möjligt.
