Ngn mer som känner besvikelse över hur förlossningen blev?

Jag känner precis igen mig. Min förlossning avslutades med akut snitt och det tog lång tid att bearbeta. Jag kunde dessutom inte amma heller så det var en till sån grej. Kunde inte föda fram mitt barn, kunde inte ge honom mat osv. 

Plus att man såklart blev avundsjuk på många andra i mammagruppen som hade en smidig förlossning, ammade och inte hade några problem alls. Avundsjuka är inte heller nån kul känsla.

Man har ju fått ett barn som man är otroligt lycklig för, det är inte snack om den saken. Men man har rätt att vara besviken och ledsen också, det måste man få vara.

Haha, det trodde jag med

Onsdag kväll - värkarna börjar, hyfsat tätt hela natten, ringer in men de råder oss att avvakta, sover knappt

Torsdag - värkarna avtar efter natten, är hos BM på eftermiddagen och hon tippar på bebis inom något dygn. Till kvällen kommer värkarna igen, vilar i soffan men reser mig vid varje värk och gung-andas mig igenom dem.

Fredag - inga värkar på dagen idag heller, helt slut efter en sömnlös natt. Återigen kommer värkarna mot kvällen och vi ringer in och ber att få komma in för kontroll och kanske något som medicinskt kan få igång det på riktigt men får till svar att "tyvärr, men vi jobbar inte så".

Lördag -  Värkar som kommer och går hela dagen. Försöker vila, går en kort promenad. På kvällen sätter det igång igen.

Söndag - Orkar inte mer, bf + 14 och jag är helt slut. Mannen ringer förlossningen och förklarar läget och äntligen får vi komma in. Skrivs in vid 11-tiden.

Måndag-  Jättebebis på drygt 5kg föds på morgonen med akut snitt efter 18h, har öppnat mig 0,5cm på den tiden. Mår dåligt efteråt vilket gör att jag inte får sammanstråla med man och barn på avdelningen förrän 7h senare. Under de 7 timmarna får jag bara träffa min bebis en snabbis för familjen får inte vistas på uppvaket där jag ligger.

Får vi fler barn blir det planerat snitt!