Ngn mer som känner besvikelse över hur förlossningen blev?

Jag var besviken på min förlossning också... På pappret så är det en "perfekt" förlossning... Blev igångsatt med gel kl 11, vid 13 satte värkarna igång på riktigt, 15 var jag öppen 4 cm vid 18 bad jag om epidural, (vilket de inte lyckades sätta förrän 20), sedan 22,45 var jag helt öppen och 23,31 föddes min dotter... 
Sprack inget, inga problem alls, men fy fan vad vidrigt ont det gör... Enda gången jag riktigt är medveten under hela förlossningen är efter EDAn, som jag är SÅÅÅÅÅ innerligt tacksam att jag bad om... Jag är en smärttålig person normalt sett och många har reagerat på hur mycket smärta jag klarar av att hantera i jämförelse med andra, men det finns inget som går att jämföra med en förlossning... Det känns som att de som har haft en underbar förlossning och inte kände ett dugg, antingen måste ljuga eller varit så väck att de inte kommer ihåg ett skit, eller att tiden har blekt minnet...
Inget vidare underbart tycker jag, bara vidrig smärta som man inte kan ta sig ifrån på något sätt förrän barnet är ute...

Älskar min dotter över allt, och är tacksam för att hon kom ut frisk, men jag är snarare så att jag tänker både en och två gånger när man pratar om syskon, för man ska ju gå igenom skiten igen, och vetskapen om att det dessutom kan bli värre är skrämmande...