henricko skrev 2012-04-22 20:44:53 följande:
Har i 5 dagar nu fört en panikdagbok som min psykolog sa, varje kväll så skriver jag ner alla attacker jag haft under dagen.Vilka symtom jag fick tex svettning, kvävningskänsla,ont i bröstet etc. Sen ska jag skriva om attacken var väntad eller oväntad. Hur intensiv den var på en skala,hur länge den varade. Efter de ska jag kort beskriva va jag gjorde när attacken kom.
Sen ska jag uppskatta hur ångestfylld jag varit under dagen i helhet.
Även panik attackens intensitet under dagen.
Då kan man sen gå tillbaka för att jämföra sin ångest o vad som har utlöst dom tex. Jag har bara skrivit än, ska ta med mig dessa anteckningar tills på ons då jag ska träffa han på kbt igen.
Vet inte än om detta hjälper en
Jaha okej, men jag tycker ändå det verkar bra. Det kan ju vara väldigt bra för en själv också! Jag försöker prata med min psykolog om detta med maten, men han säger bara att han inte vill gå in i det, utan istället jobba med varför jag har sådan ångest. Han tror ju, & jag med, att detta beror på tidigare upplevelser i mitt liv. Jag har ju haft både anorexia & bulimi, mycket tvångstankar, självskadebeteende & har Borderline i min diagnos. Han tänker att det finns en anledning till varför jag reagerar som jag gör, jag tror ju med att det är relaterat till tidigare händelser. Men jag vill ju kunna äta! Jag ska ju börja MBT, gruppbehandling, som är speciellt utformad för personer med Borderline. Dock börjar jag inte för ens i augusti, men går ju hos min psykolog en gång i veckan.
henricko skrev 2012-04-22 20:52:22 följande:
Man kanske borde pröva anti tabletterna, men när min psykolog sa att dom inte kommer att få mig att äta så kändes det så meningslöst.. visst vore det kanon om tabletterna kunde dämpa en del av min oro o ångest.. Fy för att vara feg. Är det bra personal för dig där du bor, försöker inte dom få dig att våga äta? Jag vart erbjuden att åka iväg till ett hälso hem, men det va jag inte intresserad av. Ligga där ensam på kvällarna med sin ångest.. nää tack. Ibland önskar jag att man fick bli inlagd så att man hade nån dygnet runt, men felet med mig är att jag har så svårt att vara borta från mina barn. Hoppas du får ordning på ditt ätandes o välmående snart. Så tragiskt att man ska behöva må som vi gör
Det kan ju alltid vara värt att prova, & se hur de går. Känner du att det inte hjälper kan du ju alltid sluta, men det kanske kan vara värt att testa. Ja, personalen är väldigt duktiga. Dock är dem ju inga psykologer, men alla är ju utbildade. Dem försöker ju hjälpa mig så gott dem kan, te.x att dem kan sitta med när jag skall äta fast föda, men jag vågar ju inte äta ändå. Dem har även ringt till ätstörningsmottagningen där jag tidigare gått, dem säger att jag skall börja äta successivt, tex börja med potatismos, sedan lägga till någon bit soyakorv & gradvist öka. Men det går ju bara inte nu då ångesten är för stor. Vet inte hur jag skall gå till väga, men tänker att jag kanske kan bli hjälpt av psykologen, lära mig hantera ångesten osv, men det känns så långt borta. Varje dag är en kamp, men kampen kanske minskar till slut. Nej ensam med ångest är ju som sagt INTE kul! Känner med så ibland, bli inlagd. Men mina tidigare erfarenheter av att vara inlagd är väl sådär. Ibland när jag tror att något sitter i halsen, vill jag bara att personalen ska ringa ambulansen, så jag kan vara på sjukhuset, där dem kan hjälpa mig! Ja, jag kan förstå det. Familjen är ju viktig. Men ibland kanske man måste få hjälp från vården, man måste kunna våga vilja få hjälp, våga hjälpa sig själv. Men det är ju lättare sagt än gjort. Tack det samma! Detta är ett rent helvete, hade hellre haft andra problem än detta, då maten är så viktig. Åh, jag vill ju egentligen kunna äta. Är trött på att vara konstant hungrig.. Men har du provat att äta isglass? Det smälter ju, & kan vara godare en yoghurt.
