svårt att svälja ner mat-ångestrelaterat

Känner igen mig i det ni skriver. Jag har själv inte fått någon behandling men jag har i olika omgångar fått panik över maten. Speciellt var det under slutet på 2010 som höll sig i ett år. Hade nog hållit i sig nu med om det inte vore så att jag är gravid och suktar efter ALLT jag ser nästan. Äter jag inte så mår jag dåligt och äter jag så mår jag dåligt ändå. Är riktigt nere och ingen fattar för de säger att all min viktuppgång inte syns och att jag fortfarande ser liten och "söt" ut. Jo men eller hur?!

Har snart tio veckor kvar tills jag är beräknad och har redan gått upp 17,5 kg (enl vad vågen visade i tisdags). Riktigt katastrofläge eftersom jag vet att jag kommer falla tillbaka till samma spår efter att jag ammat. Det mest bisarra är att jag vill det för med enbart minskade kalorier och träning händer det inte mycket. Mycket resultat på kort tid ska det vara annars får jag panik

Tack för dina fina ord Henricko, men jag är inte i det stadiet där jag känner att jag vill ha hjälp. Just nu anser jag inte mig som undernärd (oavsett vikt) men önskan att få bli det igen är stort. Lite av en anorektiker varning på det hela men min sambo anser ändå inte att jag är det.

Jag har två barn sedan tidigare så detta är inte mitt första. Men som sagt, riktigt jobbig med viktuppgång oavsett mängd för min del

Måste ändå säga att jag tycker att det är oroligt starkt att du vänt dig till vården och för den hjälp du behöver. Vet inte ifall jag skulle klarat det själv ifall d kom till kritan.

hoppas du upplever att det funkar för dig för det är ju det viktigaste!

Ha men precis så känner jag, vad är det för fel på mig liksom? Jag har en kompis som bara kan böja sig över toan och framkalla sina kräkningar medan en och en annan inte går igenom mer än tidigare beskrivet *suckar*

Idag har jag riktig ångest. Släkten säger att jag var anorektiker innan jag blev gravid men det är samtidigt inte konstigt att de känner så när de är överfeta allihop och vissa gjort en GBP operation pga sin sjuka fetma. Alla är anorektiker i deras ögon.

Jag har ångest för kilona jag dragit till mig, ångest för hur jag ser ut, ångest för hur dåligt jag kommer må sedan bara för att kompensera gör allt som hänt, ångest för att allt mitt slit var förgäves... Ja, ångest med stort Å rent ut sagt!

Grymt av dig att ta tag i ätandet trots att det handlar om små steg i taget...

Blä för tandvärk! Hoppas det går över men försök få bokat en tid för kontroll hur som. Ta hand om dig!!

Får man fråga hur mkt ni väger och hur långa ni är?

Henricko, vad roligt att det gick så bra hos läkaren idag och att du är nöjd med resultatet

Enniie, usch sådana nätter brukar jag också ha. Går och lägger mig och två sekunder senare så vaknar barnen... Hoppas du kunnat fått sova lite på dagen iaf!