svårt att svälja ner mat-ångestrelaterat

Jag gjorde som du, lagade maten men satt inte med dom när dom åt. Gick oftast upp o la mig i sängen och vart lessen över situationen eller så försökte jag läsa nått. Nu har jag lärt mig under min kbt träning att sitta med familjen o låta ångesten komma. Skit jobbigt o svårt, vissa dagar klarar jag inte av att sitta med dom. Antingen så försöker jag få i mig lite fil när dom äter, men det brukar vara svårare när alla surrar o jag ser hur gott allt ser ut men inte själv tillåter mig att äta de. Rastlös är man tame tusan varje dag, vissa dagar är hemska. Far upp o ner i soffan, får ingen ro alls. Jag tycker oxå kvällarna o nätterna är jobbiga. Framför allt när alla har somnat, jag ligger vaken o grubblar, ältar med mig själv så att ångesten kommer. Somnar typ som du, sen vaknar jag efter nån tim. Har man tur så somnar man om fort.. Min sambo är väldigt orolig över mig, dels för att jag har tappat vikt o för att han ser hur kämpigt jag har det med mat o sömn. Man har ju ingen ork eller energi precis som förr som du sa. Han jobbar varje dag, men ringer ofta för att höra hur jag mår. Han hjälper till så gott han kan, tar alltid barnen efter middagen så jag kan lägga mig o vila en stund. Han vill att jag ska försöka äta oftare vanlig mat, försöker peppa mig till att det kommer att gå bra om jag äter, men han har aldrig haft ångest eller problem med att må psykiskt så han förstår nog inte fullt ut hur jag mår. Får du hjälp o stöd utav dim sambo? Jag hoppas verkligen att du får må lite bättre innan bebisen kommer..

Visst får man panik när man hör att folk ska grilla, min sambo har oxå börjat surrat om att vi ska ta o grilla.. Herre gud jag kommer inte klara av att äta-hur mycket jag än vill.  Försök och inte tänk så långt framåt, du kommer klara av att ta hand om dina barn o bebisen ska du se. Jag har tvivlat många gånger på att jag inte klarar av mina just nu, men man gör det.  Även fast man är grinigare, tröttare , fräsigare vissa dagar. Jag skäms över att jag inte har orken lägre, men vi får ju inte sova som vi ska, inte får vi näring som vi behöver ha. Inte konstigt att vi är som vi är. Jag tycker du är jätte duktig som orkar vara ute med dina barn trors din situation. Önskar jag vore lite som du

Jag förstår precis hur du menar med att det blir en livs stil, gör likadant själv. Undra varför hjärnan lurar en så med denna mat fobi. Vore ju en sak om man hade nått fel i matstrupen eller så, men när allt blivit en fix ide är det illa. Jag hoppas du får vila på dagarna eller har du dina barn hemma? Blev lite orolig nu när du inte mådde så bra, jag hoppas du åkte in så att dom fick kolla upp dig. Nog för att ångesten kan ge en tokiga symptom, jag tyckte oxå en period att jag va tung andad, men tack o lov så va det min ångest som spelade mig ett spratt. Otäckt va det i af. Kollar dom dina värden ofta eller måste du säga till när du känner att det inte är som det ska? Jag ska få lämna lite prover o kolla blodtrycket på tisdag igen. Äter mediciner mot högt blodtryck, bla. Sköt om dig o din kropp nu så gott det går.

Min kropp började säga ifrån för drygt 2 år sedan.. fick högtblodtryck, magsår o olika stress symptom.. tyvärr så lyssnade jag inte tillräckligt på dessa varnings signaler om att jag stressade för mycket. Så jag fortsatte i samma spår, tills i januari i år. Då började jag först få väldigt svårt att sova, hjärtklappningar, oro.. Började väl att peta lite i maten prg av att jag inte hade nån matlust. Sen råkade min sambo ut för en arbetsolycka i feb-å då brakade jag. Efter de samtalet från akuten kunde jag inte äta. Ångesten tog över mitt liv. Nu gick det tack o lov bra för min sambo, men min oro o ångest vände inte. Började gå till en kurator o så.. men allt vart bara värre. Vågade inte äta, till slut fick jag en remiss till kbt. Jag har fått Sobril mot min ångest som jag kan ta, men jag undviker den i den mån det går.

Visst den hjälper-men är beroendeframkallande. Har även fått anti depresiva tabletter som jag inte vågat börjat med än, rädd för att man ska få nå biverkningar osv. Va ska man säga, önskar så att man kunde kontrollera dessa tankar, fobier när det gäller mat.  Har funderat på att köpa yoghurt, lite less på filen. Men det får absolut inte vara klumpar i .. kaffe kan jag dricka.. tur är väl det. godis vågar jag inte ta, inte ens choklad. Har provat så mycket tex att doppa vanliga kakor, kex i kaffet.. men när jag väl fått in det i munnen får jag PANIK- så då far det ut igen

Vissa gånger når ångesten kommer så försöker jag läsa, lyssna på musik eller ringa till nån tills den gått över. Vissa gånger spelar det ingen roll vad jag gör-för då är ångesten för stor för att jag ska kunna göra nått annat. Hatar dock att vara ensam på dagarna, tycker det känns bättre när det är någon hemma. Tyvärr så måste ju min sambo jobba, min äldre grabbar har ju skolan. Å mina tvillingar lämnar jag på dagis. Kommer inte till ro- far upp o ner hela tiden. Vilket liv man har

Har i 5 dagar nu fört en panikdagbok som min psykolog sa, varje kväll så skriver jag ner alla attacker jag haft under dagen.Vilka symtom jag fick tex svettning, kvävningskänsla,ont i bröstet etc. Sen ska jag skriva om attacken var väntad eller oväntad. Hur intensiv den var på en skala,hur länge den varade. Efter de ska jag kort beskriva va jag gjorde när attacken kom.

Sen ska jag uppskatta hur ångestfylld jag varit under dagen i helhet.
Även panik attackens intensitet under dagen.

Då kan man sen gå tillbaka för att jämföra sin ångest o vad som har utlöst dom tex. Jag har bara skrivit än, ska ta med mig dessa anteckningar tills på ons då jag ska träffa han på kbt igen.

Vet inte än om detta hjälper en