Jag skrev 2012-04-23 14:00:36 följande:
Min ångest började när jag var 15år och fick en paniatack för första gången, vid de tillfället åt jag godis och trodde att det var tack vare godiset som jag fick atacken för samma sak upprepade sig igen när jag åt nått med socker, så automatiskt så relatera jag det till att jag inte kunnde äta socker, så efter det börja jag kotrollera alla matvaror/bröd osv så de inte innehöll socker, sluta med godis glass läsk osv, vilket gjorde att jag rasade i vikt, 10kg och vägde då 37-38kg, jag har alltid varit ganska "stark" så förstod att det inte kan vara bra att vara utan socker, kroppen behöver det så lyckades börja få i mig en kopp varm chocklad och multivitaminjuice. Kan säga att med åren har det gått i perioder, kollar dock inte längre efter varor så de inte ska innehålla socker utan äter inte mycket godsaker överlag, men ibland äter jag mer under en period vilket gör att jag ofta pendlar i vikt.
Sedan så har jag ett par gånger fått hårtrån i halsen och jag verkligen trott att jag ska dö typ och mår dåligt i flera timmar tills jag verligen känner att den inte är där, då undviker jag en period att äta det som jag åt då och är extremt noga med att sätta upp håret (en gång rakade jag av allt hår på huvet) Men sen går det en period då det går alldeles utmärkt att äta (om man nu kan säga så då jag sällan äter ensam)
Äter bara flytande om jag är ensam vilket är ganska ofta då sambon är på jobbet och jag inte har några vänner. Men nästan varje gång jag äter så har jag i tanken att tänka på hur jag sväljer och tugga väldigt väldigt länge, en normal måltid med mat tar för mig 1tim att äta, vilket alltid slutar med att jag äter ensam tillslut.
Men det värsta för mig är att jag tror att jag är alergisk mot ganska mycket, nötter är värst kan inte äta NÅNTING som innehåller nötter, sen kan det vara saker jag inte ätit på länge och inte vet om jag kanske har blivit allergisk mot, så det undviker jag, detta gör att mitt matintag är väldigt begränsad, jag äter bara fisk och klyckling också då jag i 15års ålder fick höra om galna kosjukan, skulle vilja äta kött men har inte vågat så har inte ätit kött på 13år.
Så ska jag testa något nytt att äta så måste jag kolla så det inte innehåller något "konstigt" .
Så i 13år har mitt liv handlat om vad jag kan äta och inte kan äta, min ångest har blivit relterat till mat. Detta har även gjort att jag skapat socialafobier vilket ledde till att jag satt hemma i flera år utan att våga gå ut, tvångstankar som att gå fram och tillbaka i hallen kolla dörren 10 gånger, dra ur alla kontaktuttag, känndes det inte bra så kunnde jag fortsätta ett bra tag till tills det känndes bra innan jag tex kunnde gå och lägga mig. Jag tvättade händerna mins 100 gånger, att duscha tog över 1tim varje gång(bacillfobi) sen fanns alla små tvångstankar som att rätta till saker önska mig något om någon nös undvika Abrunnar (ja massa konstiga saker helt enkelt) mådde jag riktigt dåligt gick hela dagarna på tvångstankar. Allt detta ledde till depression såklart. Gjorde en gång ett test hos min psykolog som visade att jag hade något ur alla psykiskasjukdommar.
Jag började gå till en psykolog när jag var 18år, nu 10år senare är jag fortfarande inte frisk men jag mår så mycket bättre tack vare alla samtal samt kbt behandlingar och gruppterapi. Hade förut i tankarna om att jag skulle bli helt frisk, vilket jag idag kommit underfund med att jag nog aldrig kommer att bli det, jag försöker bara hitta ett sätt att hantera det. Det är endel jag inte tagit med då jag försökt att dra det ganska "kort" men ville väl mest förmedla ju längre ni väntar dessto värre kan det bli. Våga söka hjälp och även om det är jobbigt så är ärlighet det bästa. (har ljugit så många gånger i mina samtal) och märker ni att eran psykolog/kurator inte känns bra så våga byt, det får man göra och var inte nöjd förns det känns bra för du ska kunna lita på personen.
Kan säga att jag aldrig riktigt har pratat om mina "ätsörningar" med de psykologer jag haft, har pratat smått men det har aldrig riktigt intresserat dom då jag haft andra "värre" problem. Lättare om man hade haft ett problem att handskas med än 10 typ =/ så var skönt att få prata av sig lite, ursäkta om det blev lite långt.
Tråkigt att höra att du oxå har det svårt.. för mig tog det 40 min hos min kbt psykolog när jag skulle äta en liten bit av ett hård bröd.. så nog allt ta det tid. Sist jag va där för en vecka sedan skulle jag äte en köttbulle o lite mos, höll på 1 o en halv timme. Så störande. Jag är nog inte heller helt ärlig om hur allt är när jag går på samtal, vet inte varför jag har svårt att öppna upp mig helt. För det är ju som du säger-man måste våga vara ärlig om dom ska kunna hjälpa en på bästa sättet. Har du blivit av med dina tvångs tankar helt nu? Måste varit jätte jobbigt att ha såna tvångs tankar om olika saker. Jag har inte det problemet tack o lov om man får säga så. Min äldsta sons kompis sa till mig idag att jag alltid ursäktar mig för allt hela tiden, fick mig en tanke ställare. Det är nog så-jag har alltid haft så höga krav på mig själv genom livet. Allt ska vara så bra o alla ska ha det så bra som möjligt-men jag då? Tappat bort mitt värde längst vägen. Jag vet varför jag har varit som jag varit-hoppas bara på att jag kan förändra mitt beteende på vissa saker. Så att jag inte blir ännu sämre.
Ingen fara att du skrev lite långt.. tycker oxå det är skönt att få skriva av mig mellan varven bland er.