svårt att svälja ner mat-ångestrelaterat

Nä, man tappar lätt hungerkänslorna om man inte låter dom komma. Jag kände dock av för ca 45-50 minuter sedan att det sög i magen, så nu har jag fått i mig min andra portion gröt.

Är trött som tusan, ont i huvudet och allmänt nere. Ska snart ta tag i damsugningen. Känns hemskt att säga det, men jag längtar till kvällen så man kan få vara ifred en stund. Karln jobbar till sent.

Usch, va jobbigt med pollen.. Hoppas du kunnat överleva dagen iallafall. Du får försöka peta i dig något kanske när barnen ligger? Då är det ju oftast lite lugnare iallafall.

Cyklar; Usch va trisst med influensa. Har själv inte vart sjuk på år och dar *pepparpeppar*

Klart man stöttar varandra. Jag vet precis vad hon går igenom. Enda skillnaden är väl att hon har en rädsla att sätta i halsen, och jag att spy. Men vi båda drabbas på samma sätt.

Jag har fått i mig ganska bra med föda idag. Måste nog dock börja att försöka äta vanlig mat, och inte bara gröt och rån. Känner mig dock inte så taggad på det då det går någorlunda bra att käka annat.

Dock så testade jag en ny sak igår kväll, och idag. Fil med flingor, och det gick bra!

Snöar det hos dig? Oj va tråkigt. Här är det fullt solsken och varmt. Har lyckats samla på mig en massa vätska i benen redan nu, så min sommar kommer att bli roligt.

Sov jättedåligt inatt igen. Vet inte varför, men jag måste nog börja lägga mig tidigare. När jag väl somnade inatt så började det bli ljust ute. Inte så bra kanske.

Idag ska jag bara slappa i det mån som går. Sambon jobbar 07-19 så jag är helt själv med kidsen hela dagen.

Jag har gjort klart alla mina korsord. :-/

Förövrigt så har det vart en skitdag idag. Har haft otroligt svårt för att äta då jag hela dagen haft ett diffust illamående. Så fort man äter så blir det lite värre. Så intaget idag har "bara" vart en skål gröt imorse, en mannafrutti vid 14 tiden(som jag verkligen fick kämpa i mig) och några bitar chips. Nu fick jag i mig en knäckemacka.

Så trisst när man har sånna här dagar. Och så huvudvärk, svullna vader och depp.

Har känt mig otroligt deppig nu senaste månaden. Här i går fick jag brev från allmänpsyk att jag inte var välkommen där heller, utan att jag ska vända mig till min Vc. -.- Jag går hela dagarna och känner mig irriterad. Förbaskat tröttsamt.

Nä, jag hoppas på en bättre dag imorgon.

Kram till dig!

Åh, pizza. En stor flottig pizza skulle sitta väldigt bra. Dock så har jag sen igår levt på rån med kräftost, fasen va gott!! Blir att köpa en ny tub idag.

Jag var iväg för mitt järndropp idag också. Känner mig helt död nu och längtar till kvällen så man kan få slappa till det ordentligt. Nu får vi hoppas att järnvärdet höjs lite.

Usch... Jag vet när jag fick köpa nya kläder varje månad när jag gick ner som mest. När vågen stod under 50kg bröt jag ihop. Det är inte kul alls att se sig själv försvinna och inte kunna göra något åt det...

Va bra! Shit va duktigt gjort av dig!! Det är ju riktigt bra! Va det gott då?

Nä, vi har nog brist på många vitaminer. Mitt järn som jag skulle hämta ut på Apoteket kostade typ 1800kr, så jag frågade damen som satt om jag kunde ta det på mitt konto eftersom kostnaden, varpå hon lite gulligt säger; -Ja, det är ju självklart, du ser verkligen ut att behöva det. Haha, ja, jag såg nog ganska blek och hängig ut.

Barnen somnade på några minuter, tack och lov. Är så tacksam över att dom aldrig (och jag menar det) bråkar vid läggning. Vi tog en promenad innan så jag kunde köpa mina dubbelnougater.

Nu ska det slappas resten av kvällen. Hoppas du får en lugn kväll.

Skönt med sol! Vi har blivit bortskämda här med sol varje dag.

Jag lyckades till slut somna inatt vid 03.30. Behöver jag säga att jag var trött imorse? Känner mig lite småyrslig och matt i kroppen. Kan dock äta lite, men hungern är nästan som bortblåst.

Åh, grattis till dom i förskott! Va kul! Jag håller tummarna på att du kommer att må bra, och kanske t.om få äta lite gott.

Usch. Tredje dagen med ihållande huvudvärk som herr Alvedon inte kan ta bort. Nu saknar jag mina treo!

Dom sa att man kunde få det som biverkning från järndroppet, men fasen vad ont det gör.

Tack vare det så kan jag inte äta, så det kommer att bli en rolig dag idag.

Naaw. Var dom spända inför den stora dagen då? hoppas du kan peta i dig lite tårta idag. Det skulle inte sitta fel här inte.

Jag har fått i mig liiiite lite gröt. Huvudvärken sitter fortfarande i så jag bad karln här hemma köpa med sig treo sen. Vill gärna äta något mer än det lilla jag fått i mig, men det får la vänta.

Idag har det regnat hela dagen. Ganska skönt att inte behöva ha Såå dåligt samvete över att inte gå ut till lekparken idag. Vi alla får roa oss med annat inomhus istället.

Mancay: Tack för att du delar med dig med din berättelse! Det var en liten solskenshistoria iallafall, vilket gör att man inte helt tappar hoppet...

Förövrigt så har min envisa huvudvärk äntligen släppt efter att mannen igår köpte hem treo och gav mig massage, vilket i sin tur ledde till att jag kunde äta lite bättre idag.

Men nu sitter man med ångest igen. Vet dock inte varför, men det gör jag oftast inte...

Fick även samtal från min underbara mvcpsykolog idag, som berättade att hon ringt ätstörningsenheten idag och försökt få in mig där, men dom totalvägrade, såklart.

Dock så avslutade hon samtalet med att säga; "-Men jag kommer inte ge upp hoppet på dig, du har mått så dåligt under en sådan lång tid, så jag ska göra allt jag kan för att du ska få rätt hjälp".

Snacka om att jag blev grinfärdig när hon sa det. I ett år har jag kämpat. I ett år har jag fått leva utan mat. I ett år har jag dagligen mått illa, haft hjärtklappning och gråtit av utmattning, just för att INGEN tagit mig på allvar eller lyssnat på mig.

Trots att jag i dagsläget faktiskt inte ser positivt på framtiden, så har man ändå en uns hopp kvar när man träffar människor som faktiskt lyssnar och förstår en. Att man är inte galen. Att man inte vill leva såhär, när man "bara" är 23 år gammal.

Just nu känner jag mig bara så totalt utmattad. Jag är arg och ledsen på mig själv och den ohållbara situation jag har hamnat i, och som jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Jag blir arg på mig själv som låter allt detta drabba min familj, mina små barn, som förtjänar (egentligen) en bättre mamma. En frisk mamma, som orkar, som är glad och inte irriterad konstant.

Senast ikväll tänkte jag helt ärligt lämna familjen. Inte för att jag inte orkar, utan för att jag anser att dom förtjänar bättre. Men samtidigt så vill jag inte bara ge upp, hur hemsk det än är.

Ja.. Tänk så underbart och fördjävligt livet kan vara på en och samma gång...