svårt att svälja ner mat-ångestrelaterat

Inte så bra att somna när solen börjar gå upp.. hoppas du kan komma till ro tidigare på kvällarna.
Jag lägger mig hyfsat tidigt, men kommer ej till ro. Sover så sjukt dåligt varje natt.
Man ser ju ut som ett lik mellan varven.
Undviker speglar nu för tiden

henricko

Äldre 6 May 11:44

#151

Tråkigt att höra att du hade haft en dålig dag
Hoppas du känner dig på bättre humör idag.
Humöret är inte på topp för mig heller varje dag, det tär på en att må som vi gör.
Va dåligt att du inte kan få hjälp från allmänpsyk-varför tyckte dom att du inte behövde det då?
Man blir så less o arg när man inte kan få hjälp.
Det är ju inte så att man vill må så här precis.
Vården ibland är så jäkla kass.
Man får tjata o tjata för att få hjälp.

Jag har lyckats få i mig lite lunch idag, fick som vanligt ångest o panik.
Hatar att må så.

Ha en bra dag o lycka till med att få i dig lite föda.
Kram

henricko

Äldre 6 May 18:19

#152

Så var denna söndag snart slut.
Har haft en blandad dag idag, märks på en gång i kroppen när man haft ångest attacker ofta. Blir så trött o slut.
Barnen har varit ute halva dagen o lekt så jag har haft all tid i världen för att försöka få i mig mat i lugn o ro.
Gick så där att få i mig.
Så sugen på en pizza-jag vill jag vill ha en
undra sa flundra när man törs äta en sån

henricko

Äldre 7 May 20:13

#154

Va bra att du har fått den behandlingen, du ska se att du kommer att känna dig piggare
Kräft ost är ju bra,, synd bara att en sån där tub inte är så billig.
Men men va gör man inte-man måste ju få äta det man kan.
Jag va oxå till läkarn idag och tog en massa prover. Blodvärdet va inte så bra så jag ska fortsätta knapra dom tabletterna ett tag till, men det beror nog på att man får i sig för lite näring. Sen fick jag väga mig, har gått ner 5 kg till. Börjar fasen se sjuk ut, alla kläder hänger på en.

Dock så har jag lyckats få i mig en hel mosad potatis och en liten liten korv bit som jag delade typ i 100 bitar.
Värst är ångesten man inte blir av med när man ätit.

Hoppas dina små liv somnar fort i kväll så att du får en egen tid.
Mina har jag nyss lagt, hör hur dom surrar där innefrån.

Fast inom kort snarkar dom nog
Ha en bra kväll kramiz

henricko

Äldre 8 May 10:03

#156

Nog allt är mediciner dyra, jag löste ut en magmedicin som jag skulle ta o den gick på 650 kr, tack o lov så har man väl medicin gratis snart. Högkostnads skyddet..

Maten smakade så där, man är ju så koncentrerad på att man inte ska svälja fel så man glömmer bort att känna smaken.. ha ha ha
Fast stolt vart jag.
Skönt att dina är snälla vid läggningsdags, här hemma går det ofta oxå lugnt till. Men ibland så vill inte min dotter somna, far då upp o ner ur sängen.

Önskar en annan vågade prova på en bit choklad, jätte bra att du får i dig det oxå
Alltid något i rätt riktning.
Idag ska jag försöks få i mig lite korvstroganoff, vart kvar efter middagen.
Lycka till med att få i dig mat du med i dag
Må så gott du kan idag

henricko

Äldre 8 May 12:16

#157

Äntligen lite sol här
Man blir liksom lite piggare av det känner jag, har tvingat i mig några tuggor mat idag.
Ångesten kom som vanligt efteråt.
Legat o försökt slå bort dom tankarna, men det är inte det lättaste man kan göra.
Imorgon fyller mina tvillingar 6 år, jag hoppas så att jag mår bra då.
Vill att dom ska få en kanon födelsedag

henricko

Äldre 9 May 13:10

#160

Huvudvärk som inte vill ge sig av är fasen ingen höjdare, alvedon tycker jag inte hjälper alls.
Hoppas det går över fort om det nu är biverkningar efter droppet, för du behöver ju få i dig lite mat.
Själv så har man haft full fart här sen 05.30 då barnen vaknade o ville ha sina paket
så jag har sån värk i magen, tål inte stress.

Men jag hoppas att jag kommer att få i mig en bit tårta med dom senare idag.
Här spö regnar det idag, tragiskt.
För mina barn har fått nya cyklar, men dom kan ju inte gå ut än.
Ha en bra dag så gott du nu kan

henricko

Äldre 10 May 12:25

#162

Gårdagen va full rulle, fick allt i mig en liten bit tårta
Idag har jag fått i mig en halv omelett, men ångesten blir jag inte av med efteråt tyvärr.
Har varit hos min kbt psykolog på förmiddagen, å nu har jag så ont i skall banken.
Ska snart bege mig till dagiset o hämta mina små troll.
Lär nog allt få vara ute trots att det är skit väder för dom fick nya cyklar igår-å det ska bara cyklas här nu
Ha en bra dag o måtte du få i dig lite mat idag

henricko

Äldre 11 May 09:55

#165

mancay skrev 2012-05-10 21:32:45 följande:

Hej!!!

Nu har jag registrerat mig här för den här trådens skull för att jag själv skulle velat läsa detta för ett år sedan. Då trodde jag att en tablett fastnat i halsen och jag fick panik, var ensam. Jag kände som ett tryck inuti halsen och trodde att jag skulle kvävas (vet nu efteråt att det inte var så såklart). Efter det blev jag livrädd för att svälja och mitt liv blev ett helvete under några månader. jag kunde bara äta mjuk mat hemma och om någon var med. jag gick ner i vikt en massa och har fortfarande inte hämtat mig. Det var en kamp varje dag, jag pluggade på annan ort och försökte dölja för mina klasskompisar att jag inte åt, trodde jag skulle sätta i halsen och fick sån extrem ångest. MEN!
Till slut gick jag till husläkaren och bad honom kolla mig om det var något fysiskt. Det var det inte men han remitterade mig till en LOGOPED. Det var något av det bästa som hänt det året!!!
Där får man proväta olika saker, dricka, flytande, fast och de kollar hur man gör och om det är normalt. Sedan gick hon igenom hur sväljmekanismen fungerar och berättade att OM något fastnar i halsen (luftstrupen) så åker det upp av sig själv igen ettersom det är en reflex som görs automatisk. När vi känner att bitar "sitter fast" sitter de i själva verket i matstrupen och det är inte ett dugg farligt, de sväljs ner efter en stund och påverkar alltså INTE andningen. Sen sa hon även såhär "Du har svalt i 24 år utan att tänka på det, men nu har du medvetandegjort ditt sväljande och det är därför det känns jobbigt". Efter det försökte jag verkligen släppa det och l¨åta kroppen jobba själv, samt ta mer tid på mig när jag åt. Och det gick över!

Helt ärligt kan jag säga att jag fortfarande har svårt att äta t ex hårdare köttbitar när jag är ensam eller i en stressig miljö, men det är något jag kan leva med. Jag äter även långsammare och lite mindre än förut eftersom att jag måste tugga allting mycket mer, men det kan jag också leva med.
Ett till tips jag vill ge är att stryka med fingertopparna på utsidan av halsen när ni äter/det känns som ngt fastnar för då sväljs det lättare ner, detta används även på djur.

Jag har lätt att få ångest och ja, detta med sväljandet har lett till andra problem hos mig eftersom jag fortfarande är rädd för att kvävas, MEN jag mår myyyycket bättre nu än för ett år sedan! Så det finns hopp! Jag trodde att jag skulle ha det så för alltid.
Hoppas att det blir bättre för er snart!!!! Skriv gärna hur det går!

Kramar!

Hej

Tack för att du skrev hur du har haft det o vilken hjälp du fick.
Jag skulle faktiskt oxå vilja göra en sån där undersökning som du fick göra, nog för att jag vet att jag inte borde ha något fel i min matstrupe. Men att få det bekräftat kanske skulle lugna en lite.
Vilken underbar människa som förklarade så där för dig, jag blev väldigt glad när jag läste det du skrev. Läst det flera gånger

Tror att om man får rätt person o rätt hjälp så kan man nog ta sig ur detta.
För det är ju som hon sa, du har ju kunnat svalt i många år innan.
Precis som jag.
Önskar bara att man kunde få bort ångesten som kommer när man ska äta o efteråt.
För jag har verkligen en fix idee att det fastnar eller ska göra det.
Måste bara få fråga när du började våga äta igen, va det direkt efter du varit o kollat matstrupen?
ska fråga min läkare nästa gång om inte jag kan få en sån remiss.
Kram

henricko

Äldre 11 May 10:07

#166

Enniie skrev 2012-05-11 00:43:40 följande:

Mancay: Tack för att du delar med dig med din berättelse! Det var en liten solskenshistoria iallafall, vilket gör att man inte helt tappar hoppet...

Förövrigt så har min envisa huvudvärk äntligen släppt efter att mannen igår köpte hem treo och gav mig massage, vilket i sin tur ledde till att jag kunde äta lite bättre idag.

Men nu sitter man med ångest igen. Vet dock inte varför, men det gör jag oftast inte...

Fick även samtal från min underbara mvcpsykolog idag, som berättade att hon ringt ätstörningsenheten idag och försökt få in mig där, men dom totalvägrade, såklart.

Dock så avslutade hon samtalet med att säga; "-Men jag kommer inte ge upp hoppet på dig, du har mått så dåligt under en sådan lång tid, så jag ska göra allt jag kan för att du ska få rätt hjälp".

Snacka om att jag blev grinfärdig när hon sa det. I ett år har jag kämpat. I ett år har jag fått leva utan mat. I ett år har jag dagligen mått illa, haft hjärtklappning och gråtit av utmattning, just för att INGEN tagit mig på allvar eller lyssnat på mig.

Trots att jag i dagsläget faktiskt inte ser positivt på framtiden, så har man ändå en uns hopp kvar när man träffar människor som faktiskt lyssnar och förstår en. Att man är inte galen. Att man inte vill leva såhär, när man "bara" är 23 år gammal.

Just nu känner jag mig bara så totalt utmattad. Jag är arg och ledsen på mig själv och den ohållbara situation jag har hamnat i, och som jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Jag blir arg på mig själv som låter allt detta drabba min familj, mina små barn, som förtjänar (egentligen) en bättre mamma. En frisk mamma, som orkar, som är glad och inte irriterad konstant.

Senast ikväll tänkte jag helt ärligt lämna familjen. Inte för att jag inte orkar, utan för att jag anser att dom förtjänar bättre. Men samtidigt så vill jag inte bara ge upp, hur hemsk det än är.

Ja.. Tänk så underbart och fördjävligt livet kan vara på en och samma gång...

För det första så är du en jätte BRA mamma, glöm aldrig det.
Jag vet hur du känner, för jag önskar ibland att mina barn skulle ha en bättre mamma när man har sina dagar när orken inte finns,
men både dina i mina barn vet att vi älskar dom. Dom far inte illa-även om vi tycker att vi försummar dom mellan varven.
Jag har funderat många gånger jag med på att lämna min sambo, å låta han ta hand om barnen.
Men helt ärligt-inte blir nått bättre utav det.

Snarare tvärtom för alla.
Jobbigt när man hamnar i sina svackor o allt känns så tungt o meningslöst
Men vi ska kämpa-inte låta ångesten, oron o våra matproblem få ta över våra liv.
Det sista vi ska göra är att tappa hoppet

Du verkar ha en jätte bra barnmorska som ser dina problem, hoppas verkligen att hon kan hjälpa dig att få den hjälp du behöver.
Jag har en fin läkare jag med-han vill mitt bästa det märker man.
Varje gång jag har träffat han så ger han mig en kram innan jag går o säger att jag kommer att bli bra inom snar framtid.
Han skriver remisser o skickar mig på olika behandlingar utan att tveka.
Först kbt behandling o nu ska jag till en ätstörnings klinik.

Jag tänker på dig, hoppas din ångest inte är så stark i dag så att du kan få en bra dag.
Själv så är jag väldigt orolig, panik attackerna kommer o går.
Vet inte varför-såå jobbigt

Många styrke kramar till dig

svårt att svälja ner mat-ångestrelaterat

INNEHÅLL