Jag är kontaktperson - fråga mig vad du vill!

I min kommun är uppdraget minst 8 timmar/månad (per person man är kontaktperson åt). I grannkommunen där min kompis är kontaktperson är uppdraget upp till 8 timmar/månad.

I mitt fall har jag kommit överens med min kontaktperson hur mycket jag ska träffa honom/henne (eftersom vi ska ses minst 8 timmar per månad). Vi har gemensamt kommit överens om ett snitt på 10 timmar/månad. Ibland blir det mer och ibland mindre.

Oftast träffas vi fem timmar varannan vecka eftersom min kontaktperson vill ha det så och för att det passar mig bra. För vissa passar det bättre att träffas 1-2 gånger i veckan men kortare stunder.

Under dessa fem timmar gör vi sådant som min kontakt tycker är kul. Det kan vara att gå en promenad, sitta på ett café, spela biljard eller tv-spel, vara hemma och titta på en film.

Jag fick höra en gång att en kontaktperson är som "en kompis men en kompis mest på den enas villkor" (dvs. personen som man är kontaktperson åt styr väldigt mycket vad man ska göra när man träffas - men ibland får man lirka lite så att man får variation.

Framför allt lyssnar jag och försöker vara stöttande när min kontakt mår dåligt / har något problem / inte har förstått en situation och vill prata av sig.

Det är inte riktigt så jag menar. Efter skatt har jag ca 800-1000 kr /månad (och då använder jag en del av de pengarna till utlägg) Däremot är det viktigt för den man är kontaktperson åt att den vet att jag får betalt för uppdraget. Jag är alltså inte en kompis som försvinner "för att det inte passar mig" utan att jag är kompis genom ett uppdrag och att jag har det uppdraget för att jag tycker om att arbeta med människor.

Många personer som får en kontaktperson blir ofta väldigt kärleksfulla och tror att jag är en kompis som de kan ringa till 24 timmar/dygn och hälsa på precis när som helst. Jag är ingen vanlig kompis i den bemärkelsen även om jag försöker att vara det så långt det går. Jag har ett uppdrag och det har jag betalt för. Det som vi gör är i  högsta grad på personens villkor. Jag är inte som en vanlig kompis som kan säga "Nej, jag har inte lust att sitta på en parkbänk och mata fåglarna idag - jag vill åka skridskor istället."

Jag är alltså en betald kompis. Den som jag är kontaktperson åt ska inte lyssna på mina problem utan jag är där för att lyssna på min kontakts problem och för att göra det som den vill göra - inte vad jag vill göra.

När jag är med mina vanliga vänner har vi ett givande och tagande - ibland gör vi sådant jag vill göra och ibland gör vi sådant som mina vänner vill göra. Ibland lyssnar mina vänner på mina problem - ibland lyssnar jag på mina vänners problem. Så fungerar inte kontaktpersonsverksamhet. Jag är där för min kontakts skull. Punkt.

Sedan får man ju ändå en slags nära vänskap när man har känt varandra länge - det kan jag ju inte förneka.