Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?
Välkommen MSL! En fråga, har du plussat dom tre gångerna som du fått tidigt missfall eller har det "bara" varit annorlunda?
Inlägg från: Maramina
|
-
-
Ok. Något jag upplevt själv, och även uppfattat det vara vanligt hos kvinnor som försöker bli gravida är att det är vanligt att mensen inte beter sig som vanligt. Jag vet inte om det är så att det är som du skriver och tror, att det är väldigt tidiga missfall som det handlar om, eller om det är sådant som egentligen även förekommer under vanliga cykler men att man inte är lika medveten om det då man analyserar inte allt till samma grad, eller om det är påverkan från det preventivmedel som man använt sig av (hormoner, spiral eller vad det nu kan ha varit) eller vad det är, men just att det blir "annorlunda" upplever jag är väldigt vanligt. Hur är det med er andra här i tråden, har ni också upplevt det?
-
Ni som vill veta mer i detalj om IVF kan kolla här fertilitetscentrum.se/stockholm/ofrivillig-barnloshet/ivf-behandling-steg-for-steg/ där det finns en jättebra beskrivning/förklaring
-
Hur vet du att det är dig det är fel på? Har ni gjort utredning? Ok att du inte har mer än en äggledare, men som jag har fått det förklarat för mig av en fertilitetsläkare så minskar inte chanserna så mycket för det. Sedan, även om den tid ni har försökt känns lång så kan det vara värt att tänka på att det i snitt tar sju månader/försök att bli gravid och ni har ju precis passerat snittiden, om man inte räknar med ert X. Jag vet att det inte känns ett dyft tröstande, men försök låta bli att tänka på att det skulle vara någons "fel", för så är det inte! Jag läste tex häromdagen att vid IVF så vet man inte ens efter några dagars odlande av det befruktade ägget om det slutar i graviditet eller inte, även om det ser jättefint ut, då man inte kan se in på cell/DNA-nivå på dom. Enligt den artikeln så berodde de allra flesta misslyckade IVF:er på att embryot hade fel på DNA-nivå, och att dessa fel kunde komma från såväl mamman som pappan, eller helt enkelt av kombinationen. Hade de istället kopplats lite annorlunda, fast fortfarande med samma ägg och samma spermie så hade det genetiska felet ha uteblivit.Kingston skrev 2014-01-15 20:55:48 följande:
MSL: det var fint sagt!
Men det känns svårt att se det så när man vet att det är "mig" och mina organ som inte funkar. Sjukt jobbig tanke att veta att min partner hade kunnat få fler barn om han bara bytte partner....
Vi har försökt sedan i maj och bara lyckats bli gravida en gång sedan dess. Deg slutade i ett X och en bortopererad äggledare
-
Då förstår jagKingston skrev 2014-01-15 21:24:31 följande:
Utöver det faktum att jag bara har en äggledare så lider jag dessutom av endometrios. Och när dom då var inne och plockade bort X:et och äggledaren så såg man också att den kvarvarande äggledaren hade mycket ärrvävnad och sammanväxter. Så troligtvis fungerar inte den heller och även om det skulle lyckas så trodde dom att det förmodligen skulle sluta i ytterligare ett X.
Eftersom hoppet är det sista som överger och för att det kostar så mkt pengar så har vi valt att vänta med IVF. Men det börjar mer och mer kännas som enda utvägen...
Har ni kollat möjligheten att göra bruttolöneavdrag? Erbjuder era arbetsgivare det blir det betydligt billigare! -
Jag håller med dig om att det är orättvist det här med finansiering av IVF när man har barn sedan tidigare. Mer orättvist är det att det är olika regler i olika delar av landet, så på så vis är det ju rättvist att man inte får några försök bekostade av landstinget till eventuella syskonförsök någonstans i Sverige (i alla fall vad jag vet). Men då blir det istället en klassfråga, om man har råd att bekosta IVF själv eller inte. Samtidigt så tycker jag på ett vis att det är rätt att man inte får hjälp av landstinget till eventuella syskonförsök, med tanke på att deras budgetar är begränsade och det finns mycket i deras regi som är alltför eftersatt och som jag anser är viktigare att prioritera, så som sjukvården i stort (personalbrist, lönerna inom sjukvården, överbelagda avdelningar osv).Kingston skrev 2014-01-15 21:35:59 följande:
Företaget där jag jobbar går inte med på det. Min partner är för tillfället arbetslös och ska börja på ett nytt företag. Vet inte om det är det första man vill fråga då...
Tycker dessutom det här med IVF är så orättvist för tillfället.... Som allt annat i livet visserligen!
-
Jag tycker synd om alla er som känner att det är så jobbigt med bebisverkstaden! Visst tyckte jag också att det var det, vi försökte ju ändå i 26 månader innan vi fick vår andra IVF att lyckas och då hann jag få två tidiga missfall under den tiden, men det blev aldrig så jobbigt som jag märker många andra har. Ändå tror jag inte på något vis att min längtan var mindre än den längtan som någon av er som har det riktigt tungt känner. Och jag vet inte hur det kommer sig att jag känner/kände så? Kanske att jag är, som en bekant sa, "optimistisk realist". Nu i slutet hade jag eg gett upp hoppet om ett syskon till dottern, men då vi hade två försök kvar på det trepack vi hade köpt så var det ju bara att köra på.Kingston skrev 2014-01-16 14:59:20 följande:
Ni har så rätt i det ni säger tjejer! Det är bara besvikelsen som talar om orättvisor osv.
Men jag önskar bara att det här vore en mardröm och att man kunde vakna upp och vara "normal och som alla andra"...
-
Sedan så tror jag även att en bidragande orsak är att jag aldrig har känt mig ensam i att inte lyckas. Jag har väldigt många i min omgivning som har haft svårt för att få barn. Det finns de som lyckats efter många års försök att i alla fall få ett barn, det finns de som efter många IVF-försök lyckats få ett barn (en fd kollega och hans fru gjorde tex 13 IVF:er innan de lyckades få en flicka!) de som har adopterat och de som gått vidare med sina liv, och accepterat sin barnlöshet. Så jag har aldrig behövt känna mig ensam i detta och jag har även känt att flera av dem har det värre än jag då jag iaf har ett barn
-
Jag fyllde 37 nu i höstas
-
Har de även begränsning på vikten för utredning? Jag hade för mig att det bara var på för själva behandlingen? Men där hade jag visst fel i så fall!Moonlight83 skrev 2014-01-21 03:30:44 följande:
Har en dottern som fyller 4 nu på lördag.Vi har försökt få till ett syskon i snart 18 månader.Började använda fertilitetsmonitorn med clearblue förra månaden för att få lite mer koll.Har tidigare bara använt vanliga äl stickor.Dottern blev till på första försöket så det känns väldigt jobbigt när det nu passerat 1 1/2 år.Väger 7 kg för mycket för att bli utredd.Men hade man bott i Stockholm hade man bara vägt 2kg för mycket då de har andra kriterier.Tråkigt hur de kan ha så olika kriterier .