Hur hittar man orken att fortsätta?

Jag känner också igen mig....vi gifte oss Oktober 2011 och såg så mycket fram emot att vi nu äntligen ska skaffa familj och nu sitter vi har drygt ett år senare, med tre missfall bakom oss och en pågående utredning. Det var ju verkligen inte så det skulle bli:((
Nu har jag varit blödningsfri en vecka efter sista gången, så mår fysiskt bättre, men psykiskt är jag verkligen inte på topp. Vi har bestämt oss för att pausa över tre menstruationer, dels så jag blir fysiskt helt normal igen och dels så vi hinner landa lite rent psykiskt, och att vi hinner få svar på utredningen. Så nu väntar jag på att första mensen ska komma igång. Testade helt negativt igår så förhoppningsvis dröjer det inte alltför många veckor.
Lider med er andra här inne. *kram*

Ja, vi är nog rätt inställda på att de inte kommer hitta något, men hoppas ju ändå på det. Att de hittar något lättfixat:) Annars blir det väl ändå skönt att veta att det är lönt att fortsätta försöka iaf.

Jag fick veta att nästa gång jag plussar så ska jag direkt höra av mig så jag får ett VUL redan i vecka sju, så vi slipper gå i ovisshet så länge. Två av mina missfall har upptäckts i vecka 10 på UL, och då hade embryot i båda fallen tilbakabildats flera veckor tidigare. Mitt andra missfall skedde av sig självt i vecka 6.

Ja, jag längtar verklligen efter att vara gravid igen, samtidigt som det skrämmer livet ur mig, så förstår hur du menar!

Dulcinea, välkommen hit och stor kram!
Kan inte ens föreställa mig hur det är att förlora ett barn så sent:( Hoppas verkligen att det blir ditt år i år!!

Silverscream, jag kämpar också med att bli av med en del övervikt innan vi ska försöka igen. Men det är inte lätt!
Försöker dra ner radikalt på sockret, hamnar så lätt i tröstätningsträsket:/

Stort grattis Che, nu ska det väl gå vägen tycker jag:))

Här väntar jag på mens nummer två efter senaste missfallet, och sen ska vi bestämma oss för om vi börjar prova nästa månad eller väntar en månad till. Känner mig kluven, vill så gärna lyckas, men känner stor bävan för om det går snett igen.

Vi pausar också. Har bestämt att vi ska diskutera igen i början på mars om vi ska köra igång igen, men tills dess avvaktar vi. Behöver landa lite i rutiner och vardag och känna oss redo för ett nytt försök.
Jobbar fortfarande på med vikten....går inte så snabbt, men stadigt nedåt iaf!

Jag är gravid igen nu, hoppas verkligen att det ska bli fjärde gången gillt!