Vi som blev gravida med Gonal F !

Då skriver jag här istället, hoppas alla hittar hit! Och hoppas att jag får va med trots att det aldrig blev någon gonalf :).

Var på sista vul innan vår resa över jul och nyår. Bebben var 26 mm och viftade på armarna! Så gulligt. Kändes som ett stort steg. Man kunde se med vanligt ultrajud genom magen nu också. Nu får vi vänta tre veckor till nästa besök då det blir kub. Vi ska dock berätta för min pojkväns familj som inte vet om det än då vi ska fira jul med dem, tror det skulle bli lite svårt att dölja.

God jul på er alla! Jag är på andra sidan ekvatorn med min pojkväns mammas släkt (sydamerika). Vi har inte sagt något än då han har bråkat lite med sin mamma, latinskt temperament båda två... det löser sig förhoppningsvis så vi kan få en fridefull jul här med. Blir intressant att se hur länge det dröjer innan någon lägger märke till att jag inte dricker en droppe, petar undan hälften av all mat och har dubbelt så stora bröst. Min egen familj som är hemma i Sverige vet allt sedan länge tillbaka. Bennysson har du beräknat 1 augusti? Min läkare sa till mig 28 juli men det går ju inte riktigt ihop... Ha en riktigt fin julafton!

Är det inte konstigt att jag fått samma bf som ni, vi hade ju äl vid olika tillfällen? Hmm, undrar hur min läkare räknar egentligen, när jag kollade med familjelivs beräkning enligt äl blev det den 20 juli. Bennysson tror inte heller att du ska oroa dig. Symptomen kommer och går och vissa brukar väl försvinna kring de här veckorna. Jag är inte alls lika trött, inte på samma sätt som tidigare i alla fall. Lite snurrig men det kan nog ha att göra med att det är 40 grader här. Mådde visserligen aldrig så värst illa men det har också blivit bättre. Känner mig ganska exakt som du beskriver jagvill85.

Mitt illamående har kommit tillbaka efter någon vecka utan. Trodde jag skulle slippa undan... Inte den bästa situationen att vara helt utelämnad till restaurangmenyer. Visst, härligt med semester men jag längtar efter att kunna välja och laga min egen mat. Samtigt är jag glad över att ha lite symptom. En vecka kvar till kub. Pojkvännens familj vet nu, roligt när folk blir så glada.

Önskarnu, vilken lättnad att få det beskedet på kub. Nu tycker jag verkligen du kan unna dig att njuta! Min svärfar började gråta och min svärmor sa 'ska ni inte gifta er då' :). Men hon blev glad också såklart. Vi funderade lite på om vi skulle vänta men eftersom vi är här i två veckor med dem och kanske inte träffar dem på ett tag sedan bestämde vi oss för att berätta. Lycka till imorgon bennysson!

Irriterande med tanden bennysson... men viktigast är ju beskedet på ul att bebben mår bra :)!

Jag är helt slut. Som jag sa kom ju mitt illamående igång med full kraft någon gång i vecka 11 och har fortsatt hela vecka 12 (är nu precis i början v 13). Jag kräks inte men önskar nästan att jag gjorde det, i alla fall om det funkar som med 'vanligt' illamående att det känns bättre efter det. Har aldrig mått så här illa utan att kräkas, väldigt konstigt, liksom på gränsen hela tiden. Dessutom fick jag magproblem mot slutet av resan. Har varit extremt försiktig med maten så hade hoppats slippa undan virus, kanske är det är någon form av magkatarr orsakad av att jag inte ätit regelbundet. Nu har jag precis kommit hem igen efter 11+1,5 timmars flygningar plus väntetid, hela resan hemskt illamående och smärta och kramper i magen. Det ena blir värre av att inte äta och det andra av att äta, inte roligt!

Ursäkta, var bara tvungen att beklaga mig lite. Är väldigt skönt att vara hemma i alla fall, tror det blir bättre nu när jag kan bestämma själv över mat och sämn.

Har också en kräkspåse i väskan, ha ha! Trots att det aldrig hänt, men precis som du säger känns det så mycket säkrare. Nej det var inte roligt, när vi bytte plan i Paris och var tvunga att gå typ tre kilometer inne på Charles de Gaulle tidigt på morgonen utan frukost gick jag och smågrät för jag tyckte så synd om mig själv. Men nu känns det mycket bättre, lite lätt illamående i morse bara och just nu känns det bra.

Munsår har jag också vilket inte förvånar mig efter denna stress, försöker bekämpa med zovirax. Och min mage är totalsvullen, men det beror nog på magproblemen, innan de började var den platt, eller ja i alla fall som den brukar :).

Jagvill85, du får förekomma honom och gömma påsen först så han aldrig upptäcker något! Och säg att du tuggar på torkade aprikoser om han misstänker något.

Har din läkare sagt att man ska undvika det? Hmm, så här står det på deras hemsida:

Det finns ingen dokumentation på användning av gravida, därför kan vi inte rekommendera det. Men - Zovirax kräm innehåller aktiva ämnet Aciklovir. Ämnet verkar på huden, och det upptas i kroppen i en så liten mängd, att det inte borde vara någon grund för bekymmer för ett barn (vid graviditet eller amning). Man bör dock kontakta sin läkare innan man använder Zovirax, så eventuella risker kan uppvägas, liksom man bör göra med all annan medicin när man är gravid eller ammar.

Dvs, ingen har gjort någon utförlig studie. Men jag tänker, det är en kräm som man tar pyttelite av utvändigt på ett pyttelitet område? Någonstans drar jag ändå gränsen för nojjighet... Finns ju massor av saker som man äter/gör/inandas etc som ingen har gjort någon specifik studie om.

Jag kanske blivit lite cynisk efter att ha varit extremt försiktig med mat och hygien ändå drabbats av något som om det inte är magsjuka i alla fall har samma symptom. Kan ju fråga läkaren angående zovirax på torsdag...

Ja, tabletter skulle jag inte ta, tänkte att den lilla mängden kräm var en annan sak än medicin som man sväljer och som tas upp av hela systemet... det verkar hur som helst ha gått över nu efter att ha använt lite kräm igår, det hann aldrig riktigt bli något. Men jag ska fråga så jag vet inför nästa gång. Annars verkar plåstret ju bra.

Har inte tagit någon som helst annan medicin, ingen alvedon, inte ens nässpray. Jo prövade någon gång bikarbonattabletter för magen när det var som värst men det hjälpte ändå inte.

Lite intressant när man tänker på vad man gjorde under graviditeten i vår föräldrageneration och tillbaka, i alla fall min mamma verkar inte ha haft så mycket skrupler. Hon har lite dåligt samvete nu särskilt när hon hör alla regler jag måste följa, det här är hennes första barnbarn. Men vi blev ganska så normala ändå... :)

I torsdags för en vecka sedan var vi alltså på nupp. Läkaren såg att det inte alls såg bra ut. Jag var då i vecka 13 och allt gick sedan väldigt fort. Nästa dag, fredagen, fick jag göra moderkaksprov. Sedan kom helgen, vi gick här hemma och jag var helt förstörd och bara grät. Det var som att jag redan visste. På måndag eftermiddag fick vi reda på att den lille pojken hade full trisomi 13, ett ovanligt och svårt kromosomfel där mer 90-95 % dör i magen eller snart efter födseln och de få överlevande blir gravt handikappade. På tisdagen genomgick jag en abort. Allt har gått otroligt snabbt för läkaren ville undvika att jag skulle vara tvungen att göra en tvåstegsabort. Nu blev det en kirurgisk och det är jag otroligt tacksam över. Jag var sövd och kände ingenting. Min gyn är aven kirurg och gjorde själv operationen, tillagd i ett fullbokat schema. Allt det fysiska har gått bra, nu är jag hemma och vilar några dagar. Men en stor tomhet... ingen liten bebis till augusti.

Vi får ta det lite lugnt nu ett tag, men vi ska nog klara det här och det blir nya tag när vi är redo. Jag önskar er alla så väldigt mycket lycka till med era små bebbar, flickor eller pojkar!

Å vad ni är gulliga... börjar gråta själv nu. Det är hemskt, man kan inte säga annat. Tänkte på att jag inte vill oroa någon, men var ju tvungen att berätta vad som hänt. Vet att du inte gjort kub än Bennysson. MEN det är väldigt ovanligt detta. Vi hade helt enkelt extrem otur.

I allt det hemska är jag glad att vi fick reda på det så pass tidigt, att jag kunde göra en kirugisk abort och vara sövd. Och att allt gick så otroligt fort, jag vet att sådana här saker oftast tar flera veckor i Sverige. Det finns trådar här som handlar om detta och alla har fått vänta jättelänge och föda fram barnet ofta närmre vecka 20. Min läkare här har verkligen gjort allt som stått i hans makt för oss.

Det är inte den ärftliga typen har vi fått reda på, så det är rent slumpmässigt. Vi har inte större risk än någon annan att detta ska hända igen. Jag ska till läkaren på tisdag så jag får höra vad han säger men han nämnde något om att vi kan försöka om två månader igen. Vissa säger att det är lättare att bli gravid efter ett missfall eller avbruten graviditet, man ska väl inte hoppas alltför mycket men får försöka hitta något positivt i allt. Blir lite svårt att se magar framöver... men vi har absolut hoppet kvar.

Tack önskarnu för dina ord! Ja, jag blev ju gravid rätt snabbt när ägglossningen väl kom igång med pergotimen så det borde kunna fungera igen. Idag var jag på återbesök, inga komplikationer med aborten utan allt har gått bra. Vi ska nu vänta en månad och inte göra något, kroppen ska få vila lite. Sedan ska jag träffa läkaren igen och så går vi vidare.

Som sagt, stort lycka till till er alla! Jag ska kika in någon gång och se hur det går för er :).