Livet raserat av det dummaste jag gjort

Kliniken som utförde faderskapsbestämningen heter Crocus. Det kostar en del, men jag kunde inte gå vidare innan jag viste hur det låg till. Han är den ända i Skandinavien Som utför detta, det föreligger såklart en missfallsrisk men den är väldigt liten. Nu vet jag iaf och behöver inte föra någon bakom ljuset i 9 månader. Som jag skrev så rättfärdigar det absolut inte att jag va otrogen, jag hade druckit men inte till den gräns att jag inte viste vad jag gjorde. Alla människor har ett val (ej vid våldtäkt) Mitt liv att kaos och ska jag göra något så ska det självklart vara storslaget :( Jag går hos kurator och hon är väldigt bra. Men det känns väldigt ensamt just nu. En abort skulle ta slut på mig. Jag skulle absolut ta mig igen det. Men att se dom små liven på ultraljudet. Mitt hjärta är fast. Dom är ju mina barn ! :( även om dom vart till genom ett misstag. Men hur är det att va ensamstående mamma? Någon som varit det med två? Den andre mannen har sagt att han inte finner detta jättekul men att han ställer upp, eftersom vi va två.. Men det är så förvirrande. Jag åt p-piller då det skedde så det borde inte hänt :( jag skulle gjort en abort där i vecka 8 pga att min sambo frågade om jag ville ruinera oss med ett barn, men då jag skulle ta första tabletten (medicinsk abort) så avråddes jag eftersom det visade sig va två. Då brast det för mig. Hur ofta får man två på första grav nånsin... Men avskyn man känner gentemot sig själv är fruktansvärd, för det spelar ingen roll att min sambo kan va elak, det jag kommer sätta honom igenom kommer va mycket elakare :(

Han vet redan om att jag är gravid då han redan från start ville att jag skulle göra en abort och sen ändrade sig. :( Oj gå inte in på länken om det står så :o bättre att googla på namnet. Jag vill verkligen va rakryggad och iaf behålla lite värdighet. Men jag är ju rädd dör konsekvenser. Just nu söker jag nytt boende för lämna honom måste jag. Det är det jag känner, detta kanske ät meningen trots att det är tufft just nu. Dom små liven som jag känner där inne är trotts all MINA BARN, vem pappan än är. Och min familj har ingen direkt kontakt med min sambo då han gärna håller sig borta från min familj och mina vänner. Men det här känns ändå så fel. Stackars barn, kommer dom hata mig för att dom inte får sina första år i en familj med mor och far under samma tak. Och jag läste om att det är så många pappor som inte är pappor när dom dna testar, och jag tycker det låter så hemsk. Det va ju självklart min första tanke att jag inte skulle säga något, men sen tänkte jag att, hur skulle jag reagera om jag fick reda på att min pappa inte är min pappa. Men jag måste ändå säga att jag förstår dom kvinnorna. Jag hade kanske gjort så om jag inte lyckades få tid för dna testet. Och det är fruktansvärt :( så nu kan jag iaf göra något rätt.. Trotts att detta knäcker mig. Vad kommer det inte göra med min sambo då. Min kurator säger alltid att jag måste sluta tänka på om någon annan blir ledsen och börja sätta mig själv först.. Men det är svårt :(

Hej tack ! Jo nu är det snart dags, redan i v29.. Mitt ex tog det ju inte jätte bra, vilket inte är så konstigt.. Det har varit en lång tid av väldigt mycket känslor och väldigt jobbiga beslut, dessvärre har mitt ex blivit så hotfull mot barnen och deras pappa att det nu är ett polisärende. Ja och mot mig med självklart men det kan jag på ett sätt förstå..

Barnens pappa ställer upp i all möjliga mån men har svårt med känslorna, han säger dock att det kom inte förens efter förlossningen med hans dotter heller så vi får väll se, vi har iaf en vändkapsrelation utan strul :) bor tillfälligt hos mamma och pappa och kommer bo kvar till nån månad efter, just för avlastning med sånt jag inte kommer hinna , mat tvätt osv.. Sedan så blir det en lght här i närheten :)

Nej tvillingar gör ju ingenting lättare men jag är till ro med mitt beslut och längtar tills dom kommer ;) (lär ångra den frasen ett par gånger i framtiden ;)

Haha

Oj.. V35 nu, tecken på att det snart sätts igång. Så snart har jag dom här ! Obeskrivligt hur jag längtar !

Mitt ex skickar fortfarande olika meddelanden med väldigt jämna mellanrum, han har även hotat barnens pappa när han va ute med sin dotter..

Inge kontaktförbud, men väntar iaf på rättegång för hot, kränkningar osv osv ... Längtar tills jag kan gå ut igen, utan att va rädd för att bli ihjälslagen !! Snart så :)

Nu tänker jag bara framåt ! Mina bebisar är snart här, och jag längtar längtar längtar : ) !!!!

Ångrar inte en sekund barnen, ångrar händelseförloppet, alla inblandade, att man va tvungen att såra någon man brydde sig mycket om, men å andra sidan har ju den människan visat att han kanske inte va den man var förtrollad utav.. Nä går faktiskt inte att beskriva hur mycket lyckligare jag är idag gentemot hur jag mådde förr..

Jag uppdaterar :)

I Finland ? Nja de va nog hon som hette anonym(förvirrad)