Livet raserat av det dummaste jag gjort

Hur kan det vara en missfallsrisk av att ta ett blodprov på dig?

Jag har ett sambo förhållande med en man som kan va ganska speciell, han dricker en del och är inte alltid så snäll, det va väll därför jag va otrogen, ibland kan jag känna mig så ensam, leva ensam i ett förhållande med två. Iallafall så är det ingen ursäkt och det rättfärdigar absolut inte vad jag ställt till med. Jag hade festat en kväll på klubben, skulle få skjuts hem på tidiga morgonkvisten av en man som varit väldigt rar. Ja 1+1 vi hamnade hos honom och i säng. Jag vill tillägga att jag va absolut inte så full att jag inte visste vad jag gjorde ! Men det kändes rätt då. Jag sa inget till min sambo om vad dom hade hänt, det va ju bara en gång. Sen kom det, du är GRAVID, kändes bra, har velat ha barn nu i nått år men eftersom jag äter p-piller (och inte slarvat) så har det ju inte hänt. Jag va då v8 och räknade 8a veckor bakåt, viste inte då att man sedan tar bort två veckor från det ?!! Trodde det va lugnt att det va min sambo som va pappan. Sen säger min barnmorska datumet för då jag skulle blivit gravid...., PANIKEN STEG. Det är inte sant.. Jag vart jätte ledsen men ville inte tänka på att det kanske inte va min sambo som va pappan så jag besökte en gynekolog för frågor och utl, Han sa till mig att det inte fanns en chans att det va den andra mannen, och då va jag i vecka 9+3. Jag tänkte inte mer på det.... Vecka 12 va jag hos en doktor (eftersom jag väntar tvillingar så sker ju allt lite tidigare) då förklarade dom för mig beräkningen av grav tid... Tillbaka till den andre mannen såklart .... Panik igen. Sömnlösa nätter och oro i kroppen.... Tog kontakt med en klinik som utför faderskapsbestämningar innan barnen är födda.. Den andre mannen va jätte snäll och ställde upp på att följa med för dna.. Jag va så säker på att det inte va han.. Jag väntade två veckor på svaret.. I fredags kom det.. Min sambo är INTE far till barnen.. Jag är nu i vecka 15.. Kan fortfarande göra en abort. Men bara jag tänker på det så bryter jag ihop. Om jag ska behålla dom så ska min Sambo givetvis bli underrättad, och jag utkastad, med all rätt.. Någon som kanske lite känner igen sig ? Varit i samma sits? Vill bara tillägga att ingen kan hata mig mer än vd jag själv gör..

Hej tack ! Jo nu är det snart dags, redan i v29.. Mitt ex tog det ju inte jätte bra, vilket inte är så konstigt.. Det har varit en lång tid av väldigt mycket känslor och väldigt jobbiga beslut, dessvärre har mitt ex blivit så hotfull mot barnen och deras pappa att det nu är ett polisärende. Ja och mot mig med självklart men det kan jag på ett sätt förstå..

Barnens pappa ställer upp i all möjliga mån men har svårt med känslorna, han säger dock att det kom inte förens efter förlossningen med hans dotter heller så vi får väll se, vi har iaf en vändkapsrelation utan strul :) bor tillfälligt hos mamma och pappa och kommer bo kvar till nån månad efter, just för avlastning med sånt jag inte kommer hinna , mat tvätt osv.. Sedan så blir det en lght här i närheten :)

Nej tvillingar gör ju ingenting lättare men jag är till ro med mitt beslut och längtar tills dom kommer ;) (lär ångra den frasen ett par gånger i framtiden ;)
Haha