Tidig vattenavgång

Hej!

I början av februari, när jag var i 16+4, gick plötsligt vattnet en måndagmorgon. Helgen innan hade jag haft rejäla blödningar. Åkte in och ut på akuten, men ultraljuden visade då ett friskt foster. Under måndagen var vattenmängden helt ok. Vi hörde hjärtat slå under kvällen, så hoppet fanns då kvar. Blev inlagd med order om sängläge. Tisdagmorgon gjordes ett nytt ultraljud. Vattnet var så gott som borta. Hjärtat slog dock fortfarande om än långsamt. Läkarna sa att prognoserna inte alls såg ljusa ut. En barnmorska rekomenderade att vi skulle avsluta det hela pga omständigheterna. Några dagar senare tog jag värkstimulerande tabletter och födde ut fostret. Förlorade en del blod och kände mig yr första dagarna hemma.

Nu känner jag mig dock återställd. Har varit på återbesök, men de kan inte svara på frågan varför? Varför hände det? Vad orskade blödningarna? Läkaren kunde inte ge några svar på det. Jag hade ingen infektion och enligt patologens undersökning, så verkade fostret helt friskt.

Känner nu en oro. Vågar man någonsin igen? Om ja, kommer man väl vara livrädd nästa graviditet?
Någon som varit med om liknande? Finner tröst i sonen jag har sedan tidigare. Även då gick vattnet relativit tidigt (35+4) Dela gärna med er av era historier...

Hej!

Beklagar det du fått uppleva. Det är så fruktansvärt ofattbart att förlora den skatt man längtat efter.

Jag känner precis som du skriver. Ena delen av mig vill bli gravid igen så snabbt som möjligt. Den andra delen säger dock att vi borde vänta. Tänker att kroppen kanske behöver återställa sig för att vara redo för en ny graviditet? Min läkare sa dock att man inte behöver vänta.... Har ni fått några råd? Även om jag väntar en tid är jag säker på att oron kommer finnas där. Av den anledningen känner jag att det kanske är dags att prova inom kort.

Det känns också som att tiden tickar på. Det kanske upprepar sig igen. Då borde vi kanske inte gå och vänta på att försöka bli gravida? Då spelar det ju ingen roll. Jag vet inte om jag känner att jag kan sörja klart heller. Det är verkligen upp och ner... Ena stunden känns tankarna långt borta och andra stunder rinner tårarna som aldrig förr...

Jag tycker att det känns jobbigt med alla frågor. Har börjat jobba igen. Har mycket folk runt om mig i arbetet. Många har sett/fått veta att jag varit gravid och nu ska man förklara att allt är över... I fredags var det en person som kom fram o grattade till graviditeten. "Jag ser att du är gravid" Det var tungt att förklara vad som hänt. Jobbigt också att kroppen inte återgått till ursprungsläge. Har du fått mycket frågor?

Hade du några blödningar under graviditeten?

Tidig vattenavgång

INNEHÅLL