Tidig vattenavgång

Hej! Börjar med att beklaga sorgen för er alla! Jag vet precis hur det känns. För precis ett år sedan dog min lille pojke. Vattnet gick i vecka 20 och han kämpade i 5 veckor i magen innan hans hjärta slutade slå. Jag hade också blödningar i graviditeten och min läkare nämnde att det kunde ha ett samband när vi gick igenom obduktionsrapporten men tror inte att det fanns någon evidens för det...

Jag kände som ni skriver en otrolig längtan efter att bli gravid igen. Jag ville ha en levande bebis även om det inte på något sätt skulle göra att jag glömde min lilla ängel. Nu är jag gravid, har kommit till v 30 och det har varit en känslomässig berg och dalbana kan jag lova! Jag har haft svårt att glädjas åt barnet i magen. Har gått och väntat på att något ska hända. Jag tror att jag hade känt lika även om jag hade väntat ett år eller två. Oron kommer alltid finnas där. Jag har haft ett jättebra stöd hos min kurator och hon har varit guld värd! Så skönt att få prata om sina känslor.

Styrkekramar till er!