Hej på er! Här är en till som väntar och längtar efter en liten i december! Är överlycklig över plusset men tyvärr är oron för missfall hemskt stor. Hade ett ma i höstas. Hoppas få lite råd o stöd hos er andra för att hantera oron. Hur gör ni andra oroliga för att inte må jättedåligt av oro? Försöker själv tänka positivt, att det kommer att gå bra, men det är tyvärr lättare sagt än gjort ibland.
Läste att flera skriver om det här med molvärk och känner igen mig i det ni säger. När man har mycket molvärk blir man orolig men om man inte har det så tänker man att något är fel för det..... när jag väntade min son hade jag mycket molvärk i början, men då var jag bara glad för det är ju helt naturligt. Ska försöka att inte tänka så mycket på det. Men är det fler som precis som jag känner av molvärken mer när man vilar efter att "ansträngt sig" typ dammsugit mm?
På fredag är det äntligen dags för tidigt vul, längtar. Har haft mkt "mensvärk" i snart två dagar nu och hoppas att det inte betyder att något är fel!
9 fulla veckor imorgon här. Idag känns det lite mysko för tycker att gravidsymptomen avtagit. magen har blivit mindre och inga ömma bröst. Någon annan som känner det samma omkring vecka 9-10? Hoppas att det är normalt!