December bebis 2013

Tja, lagom är väll bäst? Eller! Jag är en typisk svensk och vill ha en lagom fl;)

Men de va första gången jag hörde att de kunde spela roll vilket håll bäbis låg på, allså sida på magen? Ngn annan som hört det?

Ja, får man välja så;) då väljer jag att han kan påbörja att komma ut nu, vi är båda hemma och de skulle passa bra.. Sen väljer jag att de inte behöver göra ont alls! Bort med all smärta och de andra jobbiga, han kan väll glida ut lite smidigt och bli lagd på min mage och allting kan väll bara vara perfekt;)

Jag vet inget om förvärkar, men om det gör allt för ont och du känner att de är outhärdligt så är det alltid okej att åka in, ring och säg att du har för ont för att vilja vara hemma isåfall? De kanske bara kollar upp dig, ger dig något och skickar hem dig däremot., men de är aldrig fel att åka in om det är så du känner, ingen kan säga att du inte har tillräckligt ont eller dyl. Det är bara du som kan känna det! Lycka till eller vad man ska säga..

Ja, jag kan nog bara önska att det är smärtfritt;) har helt klart hört annat;) men helt klart en livserfarenhet ;)

Jag har bojkottat alvedon med! Känns inte bra bara.. Värme kan jag tänka mig, men kommer inte ta alvedon..

Dagen innan bf idag.. Ingen bäbis, lite andra känningar, men är nog huvudet som klämmer nån nerv ibland.... Ska stirra mig blind på 18:e ist!! Blir inte bättre av att folk frågar hela tiden om han kommit och om han är här snart, men inget att göra åt, de menar ju väl och väntar ju med. Själv är jag så nervös inför fl att jag har så svårt att sova och behöver hålla tankarna på fl borta..

Då va bf dagen här! Hade hoppats att även bäbis skulle va här.. För varje dag ökar min rädsla för fl.. Inatt kunde jag inte somna, hjärtat dunkar på i bröstet, jag känner en viss stress och klump i halsen.. Alla de där känslorna man har när man är sjukt nervös inför något, typ framträdande eller nått...

Shit klarar inte denna känslan, så sjukt nervös.. Så vet jag hur mycket jag behöver slappna av och sova för att orka:/

Jag har varit lugn hela tiden innan, vet ju att jag inget kan göra mer är "join the ride".

Vet inte varifrån denna panik kommer. Försöker andas och slappna av och allt, men vill bara typ gråta. Som om någon sagt att " idag är det dax"

Påminner om panikångest..

Min mage är mindre... Wtf!??????

Han va redan fixerad? Så ont har jag inte haft? Borde väll känna om han är på väg ut?

Pratade med älsklingen innan och har fått gråta några välbehövliga droppar.. Vet inte om jag vill kalla de rädsla heller, kan inte sätta fingret på varför paniken kom, varför jag ville lipa och känner en sån stress.. Tror du de kan ha med nått fl hormon? Låter kanske troligt... Nu när magen krympt så undrar jag ju om han inte är på väg ändå?