Misskaos: sitter precis och diskuterar dedär med värkar med sambon. Han jobbar en bit bort och vill jag ska ringa när de är dax, såklart. Så fort jag får värkar säger han.. Men vadå säger jag, jag vet ju inte hur de känns?
Du säger att man märker de, men om man googlar på det så finns de 100 olika svar? Vissa "missade de" andra hade svåra smärtor och kunde inte skilja på de och kryst typ..
Corky, stort lycka till!!!
Misskaos: jo, jag tror inte han missar fl, han vill bara vara med från början, han vill inte missa att va hemma med mig innan och han vill vara den som kör och allt. Att han hinner tror jag inte annat. Jag har börjat få alla dess märkliga smärtor, i några dagar har de känts som nerver kommer i kläm här och var, strålar hit och dit mitt stackars underliv. Nu har nån molvärk börjat med, olika hugg mm,. Nått händer ju.. Frågan är bara hur länge de ska dra ut.,
Föds inte flest barn på natten? Hoppas din kommer på natten morgonen så din man får vars ned hrla vägen!
Spännande att ngt händer!
Ullared har pampers blöjor, dock inte minsta storlekarna.. De är vid bindorna typ, i början;)
Jag födde min bebis i söndags. Det blev snitt, självvalt, efter att vattnet hade gått. Allt har gått jättebra, även om jag fortfarande har svårt att gå pga snittet. Imorgon åker vi hem och det ska bli skönt. Dottern har varit och hälsat på alla dagar men är avståndstagande mot mig. Vet att det är tillfälligt osv men det är ändå sorgligt. Känns som jag har svikit henne.
Har varit lite tjafs om att svärfamilj vill komma hit till bb. Jag vill ta det lugnt och bara landa, men de vill se bebisen och dessutom ställa villkor för det. Ligger i sjukhussärk och försöker amma, vill inte vara värdinna och stå till tjänst med planering för de närmsta veckorna.
Men det viktigaste är att vår bebis mår bra. En plutt på 2745 g och 49 cm. Är kär!
Han kommer aldrig komma ut:/ falska förhoppningar hela tiden:/ igår hade jag svinigt ont i ryggslutet hela dagen och kunde knappt röra mig, och vågade så klart hoppas igen, men nä så klart inte!! Ryggontet försvann lagom till sängen, ytterligare en vaken natt av besvikelse! Ännu en vecka som gått.. Lever i nån slags exil här hemma, vill inte, kan inte, orkar inte göra något. Dagarna känns som evigheter! Svarar inte på sms och dyl. Vet att alla menar väl och känner mig dum som inte vill prata med någon.. Kalas på söndag med, vill inte få massa frågor och låssas att jag inte tar negativt åt mig:/
Förlåt för all klagan, anar för första gången i graviditeten att hormoner påverkar humöret enormt senaste dagarna, känner inte igen mig själv..
Em me - Man får klaga, Sådså!! :) När har du BF?? Vet att dagarna känns som oändliga just nu :S Men snart så har vi alla våra bebisar hos oss :)
Nånting händer... Värkar är de definitivt, inte länge mellan dem,, fattar inte när man åker in..
Jag ska ta ett bad sa de.. Och alvedon.. Men alvedon sa jag att jag inte tänkte ta till dem.. Men visst jag ska bada..
Ville in, kändes tryggt om de så skickar hem mig och ja kände jag så så,.. Sa hon jag prata med. Inne 23:30 och öppen 5cm, sen gick de fort och 3:13 var han här!!:) han hade så Bråttom då de väl va dax;)