December bebis 2013

Idag hände det som inte får hända! Pärra la Ludwig på skötbordet som har två stadiga väggar på var sida så han kände nog en falsk trygghet. Han stod och rakade sig bredvid och ser Ludwig falla handlöst mot golvet där det ligger stenhårda klinkers. Han fångade honom i sista sekund. Jag låg och sov och hör Ludwig skrika på ett sätt jag aldrig hört. Jag rusade upp och där stod en chockad Pärra med en hysterisk Ludde. Tog jättelång tid innan han slutade snyfta. Ammade i säkert 30 min hud mot hud. Jag är så skärrad och mår så dåligt över detta. Det mal hela tiden i huvudet vad som kunde hänt. Han kunde dött eller blivit svårt hjärnskadad. Står inte ut med tanken ens. Så glad att det gick bra!

Tack alla för era tröstande ord. Skönt att skriva av sig här! Jag har hämtat mig från chocken och mannen har lärt sig en läxa. Han tycker ofta jag är överbeskyddande men det är mina modersinstinkter som pejlar av alla faror runt mina barn. Kram på er

Så jäkla obehagligt

Gode värld. Vi genomgår en fas som är oerhört lång och jobbig. Ludwig är så rastlös och nyfiken. Han sover dåligt på dagarna och vill äta på mig hela nätterna. Annars sover han bra! Han klarar inte att ligga själv em minut utan vill ha konstant underhållning. Att söva honom på dagen innebär krångel och skrik. Han vägrar ta flaskan jag som verkligen inte vill amma på dagtid längre. Han är som en bortbyting. Enl boken ska det vara solskenveckor men här råder mörka moln.

Har ingen bärsele och har en skada i nacken så det funkar ändå inte. Blir sittande i soffan och leker, sjunger och försöker göra Ludde glad. Fattar inte vad som hänt. Han är mkt mer medveten om omgivningen det är då tydligt. Han är tokig i sin storasyster. Han stirrar på henne och följer henne med blicken. Han kan sitta i sin stol vid bordet och titta intensivt på henne. Tittar hon inte på honom bankar han uppfordrande i plastbrickan på stolen. De lyckligare stunderna är på kvällen i soffan när vi myser och jag ser hur syskonkärleken spirar.

instagram.com/p/m4DQ7HsByN/

Tack för alla gulliga kommentarer. Ligger inlagd på sjukhus med ett skov i min kroniska sjukdom Morbus Crohn. Det är en autoimmun sjukdom som ger svåra ledsmärtor och djupa blödande sår i tunntarmen. Sjukdomen har hos mig varit vilande sedan jag födde dottern men har nu återkommit när jag fick Ludwig. Amningshormon och barnafödande triggar sjukdomen. Blev inlagd i torsdag. Och fick bara sluta amma pang bom. Sambon var här med Ludde på kvällen och jag ammade honom en sista gång. Hade sån fruktansvärd ångest. Ludde har vägrat ersättning på flaska det senaste. Men sambon fick honom att acceptera flaskan och han har sovit hela nätterna i sin säng så det har gått bra! Det spränger och värker i brösten som i början när det rinner till hann ju aldrig ens trappa ner. Känns sorgligt för även att jag längtat efter att sluta amma så är det en sorg att det blev så här. Var hemma på påskafton över dagen på permis och kunde då njuta av mina barn. Det är tortyr att vara ifrån sin lille bebis Matsde honom med flaska och hade honom nära hela dagen. Han visade att han ville ha bröstet och sög lite förtvivlat på mitt ansikte och haka. Mkt jobbigt. Börjar återhämta mig men det är en bit kvar. Får nog komma hem idag men blir sjukskriven så mannen får vara pappaledig och hjälpa mig tills jag återhämtat mig. Har inte tagit upp näring ordentligt på ett tag och har haft ständiga magsmärtor och ledsmärtor. Har mått väldigt dåligt och det är pga amningen i samband med sjukdomen. Så nu när det är över känns det helt ok även om det är förknippat med skuld att sluta amma.

Ja jag har ammat trots att jag hela tiden mått oerhört dåligt av det fysiskt. Men nu älskar han ersättning och sover hela nätterna mellan 20-04/05 i sin säng utan att äta så inget ont som inte för nåt gott med sig Ja tiden går fort. Ludde blir 5 mån på ons. Jösses! Han är också väldigt nyfiken på att smaka på allt. Roligt ålder men han har ju slutat sova sina maratonpass på dagen. Från 3-4 timmar i sträck på fm och 1-2 timmar på em är det 45 min hit och 30 min dit. Men å andra sidan sover han ju hela nätterna. Det ska underhållas också. Unge herrn vill delta i allt och vill inte ligga i babygym eller babysitter mer. Han ska sitta upp och vara med. Han blir tokig på golvet. Försöker verkligen åla och är nog på god väg snart men lyckas ju inte helt ännu. Sötnos. Verkar tyvärr som jag måste stanna här tills imorgon. Är yr och vimmelkantig och så fetuige (dödstrött). Men de får komma hit så jag får träffa barnen. Är så sju träff att Ludwig ska glömma vem jag är. Sin egen mamma. Men en läkare sa till mig att det krävs mkt att ett barn ska glömma sin mamma. Vill inte att vår fina kontakt ska brytas men symbiosen med amning är ju borta för evigt nu

Vill inte vara hemsk men jag läste om banangröten som vi började med att det är massa tungmetaller bl.a. Arsenik i den. Visst små mängder men det lät för äckligt, slängde hela paketet. Köpte mild havregröt ist. Ludde är inte mkt för gröten i sig med blandat med mosad banan äter han en hel tallrik nu morgon och kväll. Har börjat med mat också från 5-6 månader. Han äter inte varje dag massa matpuré men de dagar han får blir det en skål. Han har aldrig visat att han fått ont i magen. Två tänder kommer där nere en är lite igenom och den andra skimmrar igenom. Han gnäller mkt och dregglar å tuggar på allt. Sover bra ändå. Jag var hemma på permis igår. Skönt. Idag hoppas jag bli utskriven. Tack för er omtanke

www.kostdoktorn.se/nytt-test-bly-och-arsenik-i-barnens-grot-och-valling känns fruktansvärt.