Repan skrev 2013-07-01 13:31:01 följande:
Ni som tar reda på kön- får jag fråga vad det är man vill veta?
Någon frågade oss nämligen och sa att hen ville veta själv för att veta mer om vilken person som är där inne... och jag förstår ju på ett vis men på ett annat så är det ju konstigt att könet skulle säga någonting överhuvudtaget om VEM som är där inne. Snarare VAD då bara.
För min del är det nog lockande att veta enbart pga att kunna prata om bebisen vid namn, och även om vi utan problem sätter rött och rosa på en pojke och blått och svart på en flicka så har vi inte könsneutrala namn och det är ju inte heller speciellt många namn som är det- Så det skulle göra personen lite verkligare eftersom den heter något.
Däremot vill jag inte veta mer tror jag, eftersom omgivningen har så vansinnigt starka förväntningar på en pojke respektive flicka. De är helt inne på rosa och volanger om det blir en flicka och ÅÅÅH SÅ SÖTT och skiter i att vi inte gillar sånt alls - respektive att om det blir en pojke ska han minsann läras det och det och det (men inte en flicka då?) osv. Allt detta gör mig lite illamående... så då vill jag helst skjuta bort deras bestämdhet om vem deras barnbarn och syskonbarn osv blir så länge som möjligt.
Jag är lätt en sån som skickar sms om att barnet kommit och inte skriver vilket kön det har ;)
hehehe. känner igen mig. jag kommer lätt också vara en sån som inte säger könet efter fördsel och jag vet så väl att syrra, mamma och vuxna systerdottern kommer bli vansinniga på mej.
hade förresten första "jag äger inte längre min egen kropp erfarenheten" då svärmor var här. kände riktig panikångest för jag vill ju inte vara otrevlig, och det är jättesvårt att säga ifrån på ett sätt som det lyssnas på men som inte blir "wraaaah låt mig varaaaaa" jag veeeet ju att svärmor vill väl och är så glad så glad. men suck. Det är otroligt tufft för mig.
Av allt som var jobbig med besöket var det värsta att svärmor (säkert helt omedvetet) stänger ute min sambo och skapar en egen tvåsamhet med bara mig där vi tydligen ska bonda kring det här med en baby, jag gjorde vad jag kunde för att hålla mig nära sambon men det går ju bara till en viss gräns. Detta stör mig så otroligt mycket faktiskt, ok jag bär ett barn, men det är jag och hennes son som tillsammans ska ha barn, kan vi inte snälla tala om det tillsammans då? Måste hon vilja prata en massa intimt och nära när jag är själv med henne och känner mig helt pressad och ensam, det är liksom inte alls min grej. Är det nån här som känner igen sig, nån som har tips?