December bebis 2013

Mvc idag och fick träffa en ny bm då min förra gått i pension. Hon blev jättesur på att jag gått upp 10kg (v.25) och pratade jättemycket om vikt och mat resten av besöket, hon sa i princip rätt ut att jag måste banta och sen bokade hon in mig för glukosbelastning nästa månad. Gick hem och grät sen, jag har anorexi och jag har supersvårt att ens se mig själv i spegeln vissa dagar, jag ser inte att jag är gravid utan jag ser bara att jag är tjock. Förra graviditeten gick jag upp 35kg och jag hann inte gå ner allt innan vi plussade igen så nu väger jag lika mycket som när sonen skulle födas och det är skitjobbigt! Äter bra mat osv. Detta står även i min journal och det står att jag inte vill prata om vikter och att de endast ska kolla mig vid inskrivningen och på slutet av graviditeten. Vilket min nya bm sa att hon såg att det stod och ändå hackade hon på mig rejält, hon släppte det inte heller utan när jag på slutet frågade om sf måttet var stort, 25cm, eftersom magen är större än förra grav så svarade hon att "jag hade ju en hel del extrakilon sen innan så det blir ju så".. Har lust att ligga i sängen hela dagen och självdö, maken är sur och ville ringa och skälla ut henne men vill inte att det ska bli värre.. Förlåt för långt och rörigt inlägg.

Någon mer än jag som är hungrig hela tiden? Känner liksom ingen direkt mättnadskänsla efter jag ätit, eller så försvinner den bara någon timme efter att jag ätit. Det är inte så här varje dag men nu har det ändå hållit i sig några dagar.

Har än så länge gått upp 7 kg och är i vecka 25, vilket känns okej, då jag har lågt BMI från början. Dock hade jag gått upp hälften av det när jag väntade sonen i samma vecka.

Vet inte riktigt var jag vill komma med detta ;) Kanske tips på mättande måltider och mellanmål? :)

Med all respekt för kvinnan som lagt ut denna bilden på sin mage men detta är min stora skräck. Att brista så mycket att magen blir så här. i1290.photobucket.com/albums/b529/plopps08/nu.... Ingen träning i världen hjälper mot detta utan antingen lär man sig leva med det eller så blir det bukplastik. Någon som vet om det är vanligt att få sån här mage efter 2:à barnet?

Ja jösses, jag låg och upprepade under hela förlossningen "gör du om detta är du dum i huvudet, kom ihåg detta"... Tydligen är jag dum i huvudet för nu skall jag göra om det

Hur är det med era bebisar? Vissa dagar är lillen överallt och rör sig nästan oavbrutet men igår och idag har han varit lugn. Jag kände honom flera ggr i går, i natt och i dag men han är inte riktigt så aktiv som han brukar. Dom har väl dagar då de sover mer i magen, är ju en stor tillväxtperiod på gång nu. Fan om man kunde sluta noja hela jäkla tiden.

Är det någon som känner av att det känns som att bebis får in en klockren spark rätt i skrevet? Är det någon som ibland kan känna att det känns som att när bebis rör sig i magen precis som känslan när det kliar inuti hälen och hur mycket man än kliar kommer man inte åt. Det kan göra mig galen ibland.

Vi har kollat. Och ångrar det. Kommer absolut inte kolla om det blir fler barn...

Tack! Vad bra att du kan skaka av dig kommentarerna. Jag lyckas inte riktigt. Hade den klänningen på mig igår och mötte en bekant. Hon grattade mig till magen och fråga när det var dags. Är i vecka 27 sa jag. SJUGOSJUUUU Å HERRE GUD skrek hon över hela centrum. Ville bara fly. Vad jag minns var hon rejält stor redan i vecka 20.... En kompis kom hem till mig. Stirrade på magen och sa "hjälp vad stor dem är". Tyckte också hon var väldigt stor som gravid men kommenterade det aldrig. På kvällen gick jag en promenad. Gick in till min vän en sväng. Hennes kille bara skrattade och sa vilken liten mage du har. Han är sån och det är helt okej men i det stora hela känner jag mig anfallen och utdömd. Ska till BM idag. Ska ta upp detta med henne. Oroar mig så oerhört hur det ska sluta eftersom folk verkligen ser mig som ett groteskt monster.