December bebis 2013

Alla gör ju som dom vill. Men ibland känns det som att man inte får gilla att klä sina flickor i klänning. Framförallt här på fl men inte i denna situation alltså. Kan bara prata för mig själv men hade inte jag som mormor/farmor eller annan nära anhörig fått veta könet på det nyfödda barnet hade jag blivit djupt sårad. Klart man är nyfiken och vill kunna berätta för alla vilken sort det blev. Tänk när dom frågar farmor på hennes jobb om det blev flicka eller pojke och hon svarar att hon inte får veta könet kommer alla undra vad ni har för relation och farmor är förmodligen jätteledsen!. Jag hade upplevt det som fruktansvärt kränkande faktiskt och genant att jag inte fått veta könet på mitt barnbarn. Du gör ju som du vill det jag vill är bara att visa hur dina nära och kära kan reagera och känna om du undanhåller könet för dom. Bättre att förklara att man vill ha könsneutrala kläder i present och inget gull i gull i så fall.

Tror jag lämnar genuspratet nu när vi har det på en bra nivå och respekterar varandra. Det glädjer mig att farmor får veta könet om sambon vill det. Som farmor tror jag man känner sig lite utanför eftersom det är sonens fru som föder barnet och man kan nog känna att hennes mamma alltså mormor till bebisen står de närmare. Är alltid extra go mot svärmor för att hon inte ska känna sig utanför. Hon är extremt viktig i min dotters liv! Måste säga något annat. Jag har inte hypotyreos!!!! Värdena hade moraliserats. Inte konstigt att man var så frusen i början. Mina värden låg på 21 och det är lågt nu 50 och helt normalt. Är så jääkla glad!!!

Måste bara berätta några egna kön-erfarenheter också. Jag är starkt emot alla typer av krigsleksaker, och hatar kläder med typ Spiderman och byggare bob tryck, älskar rött och klär gärna mina söner i rosa då det är superfint tycker jag, köpte varsin rosa skjorta till de senast idag och de gillar rosa "fast" de är så stora att omgivningen "borde" kunnat hunnit lära de att det är fel pga av att de är killar. I alla fall har mina söner alltid älskat "tjejgrejor" att pyssla, laga mat med mig, baka osv. De har haft alla sorters leksaker men har föredragit dockor, gosedjur och pärlplattor framför bilar och stereotypa killgrejer. När äldsta sonen som nästan 2 åring började dagis tyckte fröken det var såååå konstigt att han gick runt och drog en dockvagn hela dagarna och mest lekte med dockbebisarna i dockvrån. Va? Sa jag, hur kan det vara konstigt? han har en lillebror hemma och det är det han ser på dagarna med mig....?!

Nu när vi ska få en dotter sa en mkt nära släkting som vet exakt hur "o-pojkiga" mina söner är att tänk nu kan dockskåpet äntligen komma till användning på riktigt och du har nån som gillar samma saker som dig. Jag blev helt chockad.  Menar du allvar sa jag? Mina söner har lekt hur mkt som helst med dockskåpet och älskar typiska tjejgrejor, hahahaha, kan inte få en dotter som teoretiskt vore mer tjejig än mina grabbar de är BARN och de blir som de vill bli och jag behöver inte ha ett barn som ska gilla lika som mig oavsett kön;=).

Det säger en den om hur djupt rotad föreställningen om kön är och jag gillar det inte. vi har redan bestämt oss för att uppfostra vår dotter medvetet lite "grabbigare" än hur jag tror genomsnittet gör för att hon lättare ska kunna stå emot den norm hon kommer kunna möta. Med detta menar jag att jag kommer uppfostra henne exakt som jag och de flesta gör med killar (mitt sätt att uppfostra BARN till självständiga individer oavsett kön men som nog stämmer in mer på hur folk är med sina söner än döttrar), låter de välja själva, inser att barn är fysiska, springer och kan låta och "daltar" kanske inte lika mkt. Nu är JAG fördomsfull och det vet jag, men tyvärr är det ofta så det ser ut i alla fall när jag ser mig omkring. Jag ger gärna min dotter ett namn som inte i framtiden sätter henne i ett fack att hon ska vara ljuv och behagande. Om hon vill bli företagsledare eller politiker eller vadsomhelst så ska hon kunna det. Nu säger jag inte att man inte kan bli det om man har ett jättetjejigt ljuvt namn, men ni förstår kanske ändå hur jag menar....   Om min dotter kommer älska paljetter och barbieklänningar så varsegod och ha det, men det gäller även mina söner, nu tycker jag personligen att det kan bli ganska tacky så så länge jag får bestämma kommer glittergrejerna tonas ner. Dock älskar jag klänningar och köper det gladeligen och självklart får hon ha ljusrosa precis som sina storebröder. Jag låter inte bli saker av princip, det har jag inget behov av. Men jag kommer inte medvetet förstärka bilden av henne som tjejig tjej och därmed försvåra för henne att bryta sig ur normen för hur tjejer ska vara- OM hon vill det.  

Japp detta var mina subjektiva tankar kring ämnet. Alltid kul att diskutera sånt här tycker jag, i alla fall så länge vi respekterar att vi tycker olika=)